Syrien i mitt hjärta, vad har de gjort mot dig?

Läs också: Tolv länder bombar Syrien och Oppositionen på väg att falla i Aleppo

Syrien i mitt hjärta, vad har de gjort mot dig? Människor är som en tumör mot jorden. En elakartad tumör som sprider sig tills den har dödat allt vackert som en gång fanns. Hur kan människor göra det här. Min mammas hemland. Min morfar och andra är begravna här. Hur ser deras gravplatser ut nu? Finns de ens kvar? Och alla döda själar som krigets onda människor tagit. Var begravs de? Irrar själarna runt på de här gatorna och försöker hitta hem?

Min farfar fick en granat på sig under kriget i Libanon. Man hittade inte ens hans kroppsdelar. Men hans plånbok var kvar och i den fanns ett foto på min storebror som nu var i Sverige. Saknaden efter sina barnbarn måste vara ofattbar. Krig splittrar, sårar, dödar och sprider familjer över världen.

Här i Sverige sörjde mamma och pappa. När unga brorsbarn dödades i kriget höll pappa på att bli galen av sorg. Men själv var man liten och ville bara leka. Jag förstod inte. Jag förstod inte varför alla var så ledsna. Döden var långt borta då. Vi ville bara leka och titta på Pippi Långstrump och blev arga när mamma försökte sänka tv:n. Vi började gråta. Inte för att släktingar dödats utan för att vi inte fick titta på Pippi. Ironiskt! Och det är så det är i dag för oss som bor i Sverige. Vi förstår inte. Det är så långt borta. Vi vill bara leka och vara fria. Döden och ondskan är ju inte här. Vi förstår inte hur människor i krig har det. Men vi måste öppna ögonen och se vad som händer. Vi måste lyfta blicken och se kriget som dödar män, kvinnor, barn. Vi måste förstå varför människor flyr. För vem vill bo i helvetet på jorden? Inte jag. Vill du?