Orden kommer snabbt. Kalifatet ska etableras till varje pris. Otrogna förtjänar ingen nåd. Döden kommer som en belöning från Gud. Kampen går före allt. Han har nyss fyllt 18 år. Men när andra svenska tonåringar njutit av sommarlov, har han valt att resa till Syrien som jihadist för att ta värvning i Islamiska staten (IS, tidigare Isis).
Han är nu en av tiotusentals krigare i den religiöst drivna armé som skapar kaos och begår fasansfulla övergrepp. Han säger att han har dödat, att det är ett nödvändigt ont.
– När jag skjuter så gör jag det inte med glädje. Jag skjuter för att det är ett heligt uppdrag. Den som gör motstånd mot IS gör motstånd mot Gud.
”Utvald som guds soldat”
18-åringens budskap är identiskt med det propagandamaterial som IS sprider på internet. Ögonen är trötta. Det framgår trots hackig videolänk. Han har under de senaste månaderna deltagit i sammandrabbningar i både Syrien och Irak, där han nu befinner sig för att krossa det kurdiska försvaret.
– USA kan skicka sina vapen. Det kommer inte att stoppa oss. Vi är beredda att offra mer. Jag bryr mig inte om jag lever eller dör. Seger är viktigare. Jag ser fram emot att dö för IS.
En extremist som inte skyr några medel. Samtidigt finns en annan bild. Det var i våras som en fritidsledare ringde Dagens ETC. En ung kille hade försvunnit från sin familj i en förort till en svensk stad. Föräldrarnas panik växte när det kom ett sms med besked: ”Jag har åkt för att göra min plikt som muslim.” Sedan dess har Dagens ETC haft kontakt med familjen. De har gjort allt de kan för att locka honom att återvända. Han slår ifrån sig deras ångest över att han befinner sig mitt i en krigszon.
– Familj är viktigt, men det jag gör här är mycket viktigare. De förstår inte hur stort det är att vara utvald som Guds soldat. De måste bli starkare i sin tro.
”Såg hur muslimer förtrycks”
Intervjun äger rum i familjens hem, med föräldrarna närvarande. De har gett sin tillåtelse och förmedlat kontakt till sonen som befinner sig 300 mil från tryggheten i Sverige. De vill berätta om sin desperation, men också om faran med att fundamentalister sprider ”galna idéer på hemsidor” och rekryterar mottagliga ungdomar.
Sonen var inte speciellt religiös, säger de. Det hände att han bad. Mer än så var det inte. De visar fotografier. Fotbollslag och födelsedagskalas.
Men de beskriver hur sonen blev mer inåtvänd från och med förra hösten, hur han ägnade timmar åt chatta vid familjens dator. Bra att han lär sig engelska, tyckte föräldrarna. Men i själva verket knöt han kontakter med andra unga män med extrema tankar – och till sist med personerna som arrangerade hans resa till Turkiet och sedan vidare till Syrien.
Själv är han ovillig att detaljerat beskriva förloppet. Men:
– Jag såg hur muslimer förtrycks och ville ändra på det. Därför letade jag efter andra som känner likadant. Jag hittade den väg som är rätt för mig.
”Vi har tanks och artilleri”
Föräldrarna är övertygade om att personer i Sverige måste ha varit inblandade. Att sonen manipulerats. Han hade aldrig rest utomlands tidigare. Han hade inga sparade pengar. Han saknar koppling till både Syrien och Irak, familjen kommer ursprungligen från ett afrikanskt land.
– Det finns goda människor överallt, säger han själv.
På frågor om sitt nya liv ger han svar som framställer IS-tillvaron som välkomnande. Alla är bröder, alla gjuter mod i varandra. Strikt disciplin gäller. Praktisera religionen, underhålla gruppens beväpning, nedkämpa fienden.
– Min avdelning är 200 krigare, vi har tanks och artilleri, hävdar han.
Är du ensam svensk?
– Ja. Här finns andra från Europa, men inga från Sverige. Men det finns andra svenska krigare i IS.
Det publiceras filmer av IS som visar hur människor lemlästas och mördas. För de allra flesta är det vidrigt. Men du tog beslutet att bli delaktig. Varför?
– Det här är ett krig. Då händer det sådana här saker. Det som är fel annars kan vara rätt. Bara de med stark vilja klarar av att utkämpa Guds krig.
”Kommer inte tillbaka”
Han har lämnat det land där han har bott hela sitt liv.
– Jag kommer inte tillbaka. Sverige har inget att erbjuda mig. Sverige är ett kristet land, ett land för den som är kafir (otrogen). Muslimer glömmer bort att de är muslimer i Sverige. Några kommer ihåg, men de flesta blir svaga och pinsamma.
Hans föräldrar sitter framför datorskärmen när han säger det.
– Jag kommer nog att dö för kalifatet. Men om Gud har en annan plan för mig så ska jag hjälpa fler muslimer i Sverige att komma hit. Det är bättre här.
Intervjun är slut. Skärmen slocknar. Först efter en lång stund:
– Jag vill bara ha tillbaka min son, säger 18-åringens pappa.