Att situationen blivit akut igen hänger ihop med att president Pierre Nkurunziza i våras bestämde sig för att ställa upp för omval för tredje gången, trots att landets konstitution bara tillåter att en president kan omväljas en gång.

Beslutet följdes av stora demonstrationer, och nära 200 000 människor flydde från landet till grannländerna Rwanda och Tanzania.

I juli gick Burundi till presidentval, och det officiella valresultatet, som av alla utomstående bedömare anses vara uppgjort, gav Nkurunziza en stor majoritet. Valet bojkottades av oppositionen.

Tidigare arméchef mördad

Sedan har situationen stegvis trappats upp och en rad personer har mördats. För några dagar sedan sköts landets tidigare arméchef Jean Bikunda, som var en känd tutsi. Dessförinnan hade landets säkerhetstjänsts chef, en hutu, mördats på öppen gata.

President Nkurunziza var under inbördeskriget ledare för en av de fruktade hutumiliserna.

FN och Afrikanska unionen (AU) har nu manat landets ledning att avväpna Nkurunzizas ungdomsmilis, Imbonerakure, som anses ligga bakom merparten av de mord som begåtts.

När jag för några månader sedan träffade burundiska flyktingar i ett läger i Rwanda berättade de att de hade hotats av Imbonerakure och därför inte vågade vara kvar i sina hem.

Nu varnar AU:s kommissionsordförande Nkosazana Diamini-Zuma för att det har uppstått en ”katastrofal risk” för hela regionen. AU och FN kräver att Nkurunziza tillsätter en regering som också består av oppositionen. De vill även att han ska avgå.

Upprättat dödslistor

Människorättsgrupper i ­Burundi uppger att mycket tyder på att Imbonerakure redan har upprättat dödslistor på tusentals tutsier.

Slår regimen, som helt domineras av hutuer, till mot landets tutsier har Rwanda, som är regionens starkaste militärmakt, utlovat att man går in i Burundi för att stoppa ett folkmord under utveckling.

I maj träffade jag en medlem i Rwandas generalstab som mot löfte om anonymitet berättade om Rwandas inställning:

– Vi har givit ett oåterkalleligt löfte att om det finns risk för ett folkmord i vår region kommer vår krigsmakt att gå in för att stoppa detta. Detta löfte kommer vi att uppfylla, kosta vad det kosta vill.

Östafrikanska gemenskapen, en övernationell EU-liknande organisation som vill skapa omfattande samarbeten inom regionen, har också en insatsstyrka, dominerad av Rwandas militär, som kan sättas in mot ett planerat folkmord.

Under tiden blir Burundis ekonomi allt sämre och flyktingströmmarna ökar igen.