BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
Det här sägs vara Turkiets mest efterspanade man – eller största terroristledare på fri fot. Men Cemil Bayık är en man som spelar flera olika roller, helt beroende på vem som talar om honom. Många kallar honom istället för folkhjälte. Cemil Bayık betraktas som den i dag högste agerande ledaren över PKK, Kurdistans arbetarparti, vars gerillastyrkor krigat mot den turkiska staten sedan 1984.
– Allt började när jag var student på Ankara universitet. En dag introducerades jag för Abdullah Öcalan. Det första Öcalan frågade var, vad jag visste om Kurdistan? Inte mycket. Så han gav mig genast en föreläsning under fyra, fem timmar. Han sa saker som jag inte hade hört någon annan vänsteraktivist säga.
I dag, mer än 40 år senare, har den lilla revolutionära grupp Abdullah Öcalan svetsade samman utvecklats till en av de största politiska rörelserna i Mellanöstern. Cemil Bayık har varit med hela tiden och uppehållit sig i Libanon, Syrien, Irak, Iran och Turkiet. Dagens ETC möter honom i Kandilbergen i irakiska Kurdistan, där PKK haft sitt högkvarter sedan 1999 när Öcalan fängslades i Turkiet.
Den över tre decennier långa konflikten har lett till mycket stora politiska och sociala konsekvenser, i flera länder i Mellanöstern. Men i västvärlden har intresset för konflikten många gånger varit relativt svalt. På våren 2013 utropades en definitiv vapenvila, men kriget kom tillbaka igen för ett år sedan, i juli 2015. Bayık anser att nyckelfrågan blev det världsberömda slaget om staden Kobane.
– Erdoğan och IS hade en plan tillsammans, om att eliminera Kobane för att stoppa kurdernas revolution i Rojava. Men de misslyckades. Istället vann Kobane och då introducerades den kurdiska kämpande kvinnan och den kurdiska frågan för hela världen.
Erdoğans nästa drag var att försöka stampa ut den kurdiska rörelsen i Turkiet, för att knäcka motsvarigheten i Syrien, menar Bayık. Efter att det pro-kurdiska oppositionspartiet HDP lyckades ta sig in i parlamentet vid valet i juni 2015, beslutade Erdoğan därför att gå i krig igen.
Turkiet försvarar enbart sina intressen mot terroristorganisationen PKK:s hotfulla utbredning, har regeringen resonerat. Det finns inte längre någon kurdisk fråga, har Erdoğan hävdat. Är det därför en simpel bandit, vars krigare inte har några politiska mål, som Dagens ETC möter i en skogsdunge?
”En paradoxal konflikt”
Det håller Bayık förstås inte alls med om. Att kurder ännu diskrimineras och ställer politiska krav, som Turkiet vägrar gå med på, kan vem som helst fortfarande se. Även om PKK terrorstämplats vet västmakterna att de inte har något att själva frukta från kurderna, menar Bayık. Redan förra sommaren avslöjade han också att PKK naturligtvis talar med USA för att koordinera kampen mot Islamiska staten, IS. PKK gick i krig mot jihadisterna i augusti 2014. Månaden efter utvecklade USA sitt militära samarbete med den syrisk-kurdiska YPG-gerillan, som också följer Öcalan.
– Det finns en paradoxal konflikt, kring att västmakterna anser att PKK är terrorister, samtidigt som de ser YPG som en oumbärlig styrka mot IS i Syrien. Turkiet insisterar på att västvärlden måste välja mellan dem eller YPG, som är PKK. Men västmakterna kan inte göra det valet.
Men Cemil Bayık är inte bara gerillaveteranen, som styr över kampen mot både Turkiet och IS och har hemliga samtal med USA. Han är även ledare över en politisk massrörelse, vars Öcalan-ideologi följs av kurdiska partier, organisationer, förbund och kulturgrupper, i flera länder. Denna politiska sida hos PKK får ofta mindre uppmärksamhet, men är helt central för att förstå hur den revolutionära kurdiska rörelsen agerar.
Enligt Bayık ingår den väpnade konflikten i Turkiet i en och samma, större konflikt, som även inbegriper krigen i Syrien och Irak. Denna jättekonflikt handlar i grund och botten om systemfel i regionens nationalstater. Grunden till det moderna Mellanöstern skapades av kolonialstaterna Storbritannien och Frankrike. Traktens gränser ritades först upp i det koloniala Sykes-Picotavtalet 1916, som inte tog någon hänsyn till vad folk på marken tyckte.
– Det och även senare avtal är inte längre giltiga. Varken folk här eller utländska intressen erkänner avtalen, eftersom de spelat ut sin roll. En ny status måste byggas i Mellanöstern.
Nationalstaterna i Europa skapades ursprungligen på samma sätt, uppifrån och ner, genom odemokratiska härskares beslut. Bayık menar att Europa tvingades genomlida både det första och andra världskriget, innan EU uppstod som en modell för att demontera gränserna och dämpa nationalism och spänningar. Nu har Mellanöstern börjat genomgå sitt eget världskrig, som också kommer förändra mycket.
Även IS har specifikt hänvisat till Sykes-Picotavtalet som fiende. Men till skillnad från IS som velat bygga en jättestor teokrati för att ena hela Mellanöstern, anser PKK att framtiden måste ligga i en helt ny modell.
– Konflikten i Mellanöstern baseras på nationalstaten. Lösningen kommer inte att vara nya nationalstater, utan det demokratiska självstyret, som i Rojava.
PKK säger sig inte längre vilja etablera en kurdisk nationalstat. I enlighet med Öcalans ideologi vill de istället sprida revolutionära, lokala självstyren. Precis sådana Öcalan-självstyren har i dag redan tagit över nästan hela norra Syrien – tack vare det amerikanska flygvapnet.
Inte över snabbt
Utan att det antagligen är meningen, hjälper den USA-ledda västkoalitionen till att sprida PKK:s ideologi i Syriens ruiner, när de hjälper de syriska kurderna rycka fram mot IS. Det gör Cemil Bayık till en av de viktigaste personerna att påverka vad som ska ske i framtidens Mellanöstern. Men själv har han inga illusioner om att krutröken snart kommer skingras.
– Det här kriget har fått kännetecknen av en sekteristisk konflikt. Det är inte en konflikt som kommer vara över snabbt.
