Det har bara gått en dag sedan IS förlorade staden Sarrin, cirka 40 kilometer söder om Kobane i norra Syrien, till kurdiska YPG-styrkor. Staden låg länge under IS kontroll och Dagens ETC är enda utländska press på plats efter erövrandet. Säkerhetsläget tillåter bara ett kort besök. Två dagar senare dyker IS upp igen i en hämndattack och dödar 15 kurdiska soldater. Men besöket är tillräckligt för att få en intressant inblick i det nya ”kalifatet”.
Bombräderna började 2014
I början av augusti är det ett år sedan USA började flygbomba IS. Det var ett svar på folkmordet mot den yezidiska civilbefolkningen i Shengal i norra Irak samt att IS terrorarmé bara stod några mil från irakiska Kurdistans huvudstad Erbil. Kurdiska framgångar har fått IS att backa, men krigarna klänger sig idag ännu fast vid ett mycket omfattande territorium i både Irak och Syrien. IS-grupper och våldsdåd har dessutom förekommit i Libyen, Egypten, Kuwait, Tunisien, Turkiet, Yemen och Afghanistan, samt i Europa.
Flera anser nu att IS istället för att besegras har gått in i en de facto statsbildningsprocess i sin hårda kärna – det självutropade kalifatet och dess huvudstad Raqqa.
– Att döma av allt de lämnat efter sig så bygger de en stat, säger den schweiziske journalisten Martin Bader, som tidigare dokumenterat kriget mot IS på plats i Syrien.
I mitten av juni var han i Tal Abyad, dagen efter att YPG erövrat staden, och fotade allt han stötte på. Skattekontoret. ID-kort utfärdade av IS, med stämplar. Motorcyklar där IS egna registreringsskyltar ersatt de syriska. Ägandepapper för en bil, och tillåtelse för en jihadist att gifta sig, med stämplar från fem olika politisk-militära administrationer.
Väldigt byråkratiska och formella dokument: ”Ägare till följande jordbruksmaskiner får ej delta i skörden, förutom om de skaffar tillstånd från skattekontoret i sina egna regioner.”
– Det finns massa utfärdanden som dessa. De har till och med telefonnummer på sig till fasta telefoner, säger Martin Bader.
Hittar IS-krigarnas hårborstar
I det befriade Sarrin går jag försiktigt in i ett av de hus IS just lämnat efter sig. Det är halvmörkt inomhus. Madrasser och kuddar ligger kvar där folk just sovit. Borstar till deras långa hår – krigarnas trademark – ligger i ett handfat. På golvet och borden ligger högar med militärbyxor, sjalar, kängor, och turkiskt sjukvårdsmaterial. Där finns även en islamistisk strategibok, om att bemöta judendomen i världen.
Jag vill rota igenom allt, men vågar inte på grund av risk för dolda bomber. Det luktar illa från en kartong på golvet. Plötsligt är något så banalt som sopor jätteintressant. Vad äter och dricker egentligen IS-krigarna, och går något av det emot vår bild av dem men också emot bilden de vill måla upp av sig själva?
Extremisterna har ätit tysk mjölkchoklad, tonfisk och bananer. De har varit förtjusta i Pepsi-Cola, tomma flaskor ligger på flera ställen. Här finns också fler produkter från västvärlden, som många skulle tro att IS förkastar. Sneakers från Converse. En häftig märkeskeps, trendiga solglasögon. Motsägelser, om än inte lika kraftiga som när jag fann en påse kokain som YPG just tagit från den ihjälskjutna IS-befälhavaren Emir Abu Zahra, vid södra fronten i Kobane i december. Det blev världsnyheter och en amerikansk tidning uppskattade värdet på knarket till en halv miljon dollar på gatan i USA.
I ett av rummen ligger både bråte och massa papper samlat. Det är lösa blad med handskriven text, någon som repeterat hadither (berättelser om profeten Muhammed). Där finns några exemplar av ”Dagens Nyheter”, IS-krigarnas interna nyhetsblad på ett datorutskrivet A4 med uppdateringar om krigsfronterna i Libyen, Yemen, Irak, Syrien och Khorasan (Centralasien).
”Plikter varje muslim bör känna till”, ett salafistiskt datorutskrivet häfte från IS som hyllar Muhammad ibn Abd al-Wahab – grundare av det västallierade Saudiarabiens wahhabistiska statsreligion.
Låser in fuskare i en bur
Men där finns också några broschyrer. Tjockt, skuret papper i klara färger, tryckta av ”Himma Bureau” i Islamiska staten. Två handlar om att fasta och straffet för att låta bli utan godkänd anledning: inlåsning i bur under bar himmel, utan mat och vatten under fastetid, under hela Ramadan. En tredje broschyr är en detaljerad guide om hur man ska tvätta sig ren efter samlag. De ser så professionella ut att de skulle kunna komma från svenskt myndighetshåll. Längs huvudgatan i Sarrin sitter två anslag uppe. Ett visar exempel på brott i kalifatet och hur dessa bestraffas. Grova anklagelser utan grund resulterar i 80 piskrapp. Stöld över en kvarts dinars värde resulterar i att höger hand huggs av. Alkoholintag leder till 40 piskrapp. Tjuvar som attackerar folk ska dödas, eller korsfästas, eller få händer och ben avhuggna, eller landsförvisas.
En av punkterna lyder: ”Straffet för homosexualitet är döden, genom bränning, stening eller utkastande från den högsta punkten i byn eller staden.”
Texten är illustrerad med en mycket obehaglig bild som visar hur straffet genomförs.
”Gud vill ha skatt”
Det andra anslaget handlar om att betala skatt, med ett citat från profeten Muhammed. Han ska ha sagt att Gud vill ha skatt från pengar, och den skatten ska tas från de rika och ges till de fattiga – med ett hot om bestraffning på den yttersta dagen för dem som inte betalar.
Här är den nya stat IS vill bygga upp på hela sitt territorium: grundad på hårda straff och skatter. Och i byn Ayn Bate utanför Kobane samlas de senaste personerna att fly från detta system snabbt i ring för att berätta mer.
– Vi var rädda för att gå ut, det var ett helvete. Man måste betala böter om man röker en cigarett. De tog 25 000 syriska pund som skatt av varje butik. Om du sprutar vatten på gatan utanför ditt hus måste du böta 25 000 pund (motsvarar 1 200 kronor), säger Medina Khalil Islam, som är här tillsammans med make och barn.
– Jag öppnade en butik för att sälja yoghurt, och det kostade 350 000 pund (motsvarar 16 200 kronor). IS kom och sa att jag måste betala 50 000 pund (2 400 kronor) i skatt, annars skulle de stänga den, säger en ung man.
– Har du mycket pengar finns en förmögenhetsskatt. Och gör du ett jobb, som transport med din bil, måste du också betala skatt, fortsätter Mustafa, en medelålders man.
Fick ultimatum
De är alla kurder och hör till dem som i mitten av juni gavs ett ultimatum om att lämna sin hemstad Raqqa, kalifatets huvudstad, eller dödas.
80 familjer har kommit till ett improviserat flyktingläger i Ayn Bate och bor i slitna tält i 45-gradig hetta, eller i klassrum i en närbelägen skola.
IS system och samhällskontroll upprätthålls genom Hisba, den ökända polisen, berättar Raqqaborna. Poliskåren består av både kvinnor och män och är uppdelad i olika enheter med egna ansvarsområden.
– En kontrollerar bilder och musik i folks mobiltelefoner. Har du en sång som inte är religiös och därför illegal tar de telefonen. Tv och film är inte längre tillåtet att se på. De har trafikpoliser, enheter som övervakar om folk röker och går för att be. Det är en stat, säger Mustafa.
Av vad han sett i Raqqa, fortsätter Mustafa, har den syriska staten ersatts med IS egna shariadomstolar, administrationsbyggnader, kommuner och koranskolor istället för vanliga grundskolor. Det finns till och med parkarbetare som tar hand om träden.
– Det är kommunen som gör det, civilbefolkningen jobbar åt dem.
Men varken Mustafa eller de flesta andra vuxna vill vara med på bild. De håller upp händerna framför sina ansikten. Flera av dem säger att de eventuellt måste resa tillbaka till kalifatet, trots dödshot, i ett försök att rädda lite egendom eller jobba.
På en åker utanför Sarrin vittnar också vapenfynden i staden om IS militära förmåga, och kanske möjligheter att utan större internationella insatser mot dem skapa ett långvarigt styre. I rad efter rad på marken ligger stora, lokalproducerade raketer och granater. Svetskanter syns och metallen är oputsad, men laddade med sprängmedel lär de vara fullt dödsbringade vapen ändå. Made in the Islamic State.
