Trots att den USA-ledda koalitionen pekat ut just handeln med olja som ett av huvudmålen för flygattackerna, har verksamheten kunnat fortsätta och expandera. Utöver halshuggningar och terrordåd agerar IS idag närmast som ett statligt oljebolag som rekryterar erfarna ingenjörer och arbetsledare för att hålla igång flödet av det svarta guldet.
Frågan är: Vem köper olja från IS?
Maktvakuum efter invasionen
Den bild av Islamiska staten, eller Daish som de kallas på arabiska, som förmedlats via medier visar en sida av terrororganisationen som är orkestrerad av dess propagandaavdelning. Bilderna som kablas ut visar män med kalasjnikovs och svarta flaggor bakpå Toyota-pickups, förstörelser av kulturlämningar, makabra avrättningar och andra krigsförbrytelser – bilder som IS ledare själva är måna om att upprätthålla för att sprida skräck och värva krigare med hjälp av extremistisk islamism.
Det finns emellertid andra aspekter av terrororganisationen som handlar om deras roll som en ekonomisk och geopolitisk maktfaktor i regionen. IS kontrollerar idag ett landområde lika stort som Storbritannien med en befolkning på uppskattningsvis tio miljoner människor.
Liksom många andra paramilitära grupper har de kunnat agera de i det maktvakuum som uppstod efter att USA lämnade efter sig ett sönderslaget Irak och efter att den arabiska våren i Syrien, som initialt stöddes av västvärlden, lämnades åt sitt öde när Assad svarade med inbördeskrig.
Att IS på bara några år kunnat ta kontrollen över stora områden beror dels på intäkterna från oljan, och dels på de starka banden till Saddam Husseins gamla Baathparti. Nästan alla makthavare i IS toppskikt har visat sig vara tidigare generaler i Baathpartiet som tvingades bort från makten efter Irakinvasionen 2003 och vars drivkrafter ursprungligen handlade om annat än religiös fundamentalism. Abu Omar al-Baghdadi, den tidigare ledaren för IS, var även han officer i Saddam Husseins armé. Genom bildandet av Islamiska staten kunde de avpolletterade militärerna fortsätta driva delar av sin agenda, om än i annan språkdräkt, och förse organisationen med militär expertis och kontaktnät till smuggelvägar. Samma smuggelnätverk som användes för att kringgå sanktionerna under Kuwaitkriget används nu av IS för att bedriva oljehandeln, enligt uppgifter till AP.
Efter att Saddam Hussein störtats passade den irakiska övergångsregeringen, ledd av amerikanen Paul Bremer, också på att införa en lag som förbjöd allt fortsatt samröre med Baathpartiet. Det ledde till att 400 000 soldater i den besegrade irakiska armén portades från statlig anställning och nekades pension.
Däremot tilläts de behålla sina vapen.
Små lokala raffinaderier
Förutom militärer har IS nu börjat rekrytera ingenjörer, personalansvariga och sekreterare för att ta hand om oljeverksamheten.
Det mesta av oljan kommer från provinserna i östra Syrien, söder om staden Deir Ezzor. IS kopplade ett järngrepp om regionen så tidigt som 2013. Redan då hade det högsta rådet i IS ett uttalat mål att lägga beslag på oljefälten för att finansiera terrorverksamheten och skapandet av ett kalifat.
Exakt hur mycket olja IS kan utvinna från fälten idag är svårt att säga. Enligt uppskattningar från en rad källor (både amerikanska och irakiska myndigheter, liksom förstahandsuppgifter från affärsmän på marken) handlar det om runt 30 000 fat olja per dag från de syriska oljefälten, medan det från Irak beräknas komma runt 10 000–20 000 fat per dag. Med ett snittpris på 35 dollar innebär det intäkter på cirka 1,5 miljoner dollar om dagen för IS, drygt 13 miljoner kronor.
De huvudsakliga kunderna är små lokala raffinaderier i Syrien, som köper råoljan direkt vid oljefälten eller via mellanhänder. Köparna utgörs ofta av lokalbefolkning som byggt enkla ugnar som kan raffinera små mängder olja till diesel eller liknande bränsle. Arbetet är både smutsigt och farligt och görs oftast av nödställda familjer som saknar andra inkomstkällor, och som sedan sälja bränslet vidare på någon av oljemarknaderna i norra eller östra Syrien.
Fram till i fjol kontrollerade IS ett tjugotal egna raffinaderier av större storlek, vilket gjorde att de kunde tillverka sin egen diesel att sälja vidare till högre pris. Nackdelen var att anläggningarna syntes väl från luften och många bombades av den USA-ledda koalitionen i inledningsfasen av flyganfallen i september 2014.
De små och till stor del hemmabyggda raffinaderierna har däremot skonats från flygattacker (för det mesta), vilket gjort att de exploderat i antal under det senaste året. Trots småskaligheten beräknas de tusentals små kokerierna, utspridda i kluster över den syriska landsbygden, nu gemensamt kunna raffinera i princip all olja som IS borrar upp.
Och efterfrågan är hög.
Alltsedan den småskaliga handeln inleddes har IS oljefält kantats av kilometerlånga köer med tankbilar av varierande storlek. Köpmän som varit där uppger för Financial Times att väntetiden ibland uppgår till flera veckor.
Läs vidare på nästa sida: ”Slår mot hela befolkningen”
PRENUMERERA PÅ ETC HELG
Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.
”Slår mot hela befolkningen”
Samtidigt har USA-koalitionens bombflygplan kretsat ovanför oljekaravanerna likt osaliga olyckskorpar, men utan att någonsin gå till attack. Förrän nu i veckan.
I måndags slog amerikanska bombflyg för första gången till mot IS livsåder och bombade 116 lastbilar som användes för att smuggla råolja genom Syrien.
USA har tidigare sagt att man inte vill bomba vare sig lokala raffinaderier eller lastbilstransporter på grund av risken för civila dödsoffer.
– Våra valmöjligheter är begränsade om vi inte bombar källorna – men det slår inte bara mot Islamiska staten, det slår mot hela befolkningen och det är ingenting som USA kan göra särskilt lättvindigt, sa Andrew Table från Washington Institute till AP häromveckan.
Den plötsliga svängningen i och med veckans anfall mot lastbilskonvojen kan ses som ett svar på IS senaste terrordåd i bland annat Paris och Beirut.
Frågan är om det leder till någon bestående förändring i taktiken för att minska IS oljeintäkter.
Att USA-koalitionen valde att bomba ett hundratal mindre tankbilar istället för oljefälten tyder på att den påstådda oron för civila offer var överdriven. Snarare finns tecken på att USA är rädda för att det ska bli som i Kuwait efter kriget 1991, då stora delar av oljefälten sattes i brand vilket gjorde det både dyrt och tidsödande att återuppta produktionen igen efter krigsslutet. Att USA vill bevara Syriens oljeindustri så intakt som möjligt för att snabbt kunna återuppta den när kriget är över är en linje som bekräftats av USA:s försvarsdepartement för två månader sedan.
– Det handlar inte om att radera raffinaderierna från kartan. Det handlar om att nedgradera IS förmåga att använda dem, sa Pentagons pressekreterare Rear Admiral John Kirby på en presskonferens i september och fortsatte:
– Vi vill bevara flexibiliteten för att dessa raffinaderier ska fortsätta kunna bidra till en stabil ekonomi i vad vi hoppas blir ett stabilt land när Assad-regimen är borta.
Även rebeller köper IS olja
Konflikterna i Syrien och Irak är fulla av oheliga och ständigt skiftande allianser mellan olika grupperingar, det gäller även IS. Vad gäller utomstående staters inblandning i regionen är oljan inte sällan smörjmedlet för nya vänskaper.
Flera rapporter pekar på att en hel del av IS olja tidigare smugglades in i Turkiet, vilket den turkiska regimen länge såg mellan fingrarna med. De senaste månadernas låga oljepriser i kombination med skärpt gränskontroll mot Syrien har gjort att smugglingen till Turkiet i stort sett upphört, enligt källor till Financial Times.
Däremot sker fortfarande handel med flera av de kurdiska och syriska motståndsgrupperna som strider både mot Assad och IS, som också är i stort behov av bränsle.
– Man vet inte om man ska skratta eller gråta, säger en syrisk rebellbefälhavare i Aleppo till Financial Times, som köper diesel från IS områden trots att hans styrkor strider mot dem vid fronten.
– Vi har inget annat val, och vi är en fattig mans revolution. Är det någon annan som erbjuder oss bränsle?
IS har också kunnat räkna med en annan köpare av oljan – Assad. Regimen redovisar en omsättning på olja där cirka 20 000 fat om dagen saknar ursprung i statistiken. Förmodligen kommer en stor del av dem från just IS. Enligt källor nära regimen säljer IS också gas till Syrien i utbyte mot varor och verktyg.
Den absolut största delen av IS olja går dock till inhemsk förbrukning, inte minst till storstäderna Mosul och Raqqa. Områden där elförsörjningen brutits är i stort behov av dieselaggregatorer och även IS egen krigsapparat kräver stora mängder bränsle.
Utöver de ungefär 13 miljoner kronor per dag som IS tjänar på försäljning av olja beräknas de dra in 8 miljoner kronor per dag på skatteintäkter och utpressningar.
IS tjänar i praktiken pengar på att kontrollera ett territorium. Att ändra på den saken med bomber från luften blir nog svårt.
Kanske behövs istället någon som rycker upp dem från marken.
PRENUMERERA PÅ ETC HELG
Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.
