Hör man om Grekland idag i svenska medier handlar det oftast om Gyllene Gryning. Berättelsen om den lata greken har bytts ut mot berättelsen om ett land där allt går åt helvete och där nazismen ökar. Men de allra flesta som inte har mat för dagen tänker inte nazistiska tankar, utan vänstertankar.
Vad som verkligen växt i landet sedan krisen är vänstern. Det är vänstern som demonstrerar på gatorna, det är fackföreningar och vänstergrupper som gör motstånd och som uttrycker vad i stort sett hela folket tycker: att sparpaketen måste upphöra.
Greklands vänsterparti Syriza har växt till Europas största. Från att vara en lös koalition av socialister, ekologister, feminister, medborgargrupper, arbetarråd och trotskister, som tillsammans sällan fick mer än fyra procent i valen, har de nu 30 procent i opinionsundersökningarna. De flesta tror att Syrizas ledare, Alexis Tsipras, blir Greklands näste premiärminister. Och nu kandiderar Tsipras också till posten som EU-kommissionens president.
”Humanitär kris”
Alexis Tsipras har just kommit tillbaka från ett massmöte i Palermo och glömt bort att vi skulle ses. Jag sitter en timme i parlamentet och röker cigaretter med hans sekreterare och hans livvakt, som också är hans personliga tränare, men till ingen nytta, för Tsipras har inte tid att träna. Till slut dyker han upp och vi hinner med en kaffe innan han ska iväg och övertyga en grekisk protestsångare att ställa upp i valet.
Hur var det i Palermo?
– Det var helt galet, jag kände mig som en fotbollsspelare! När jag landade var det massa folk på flygplatsen som stod och ropade. Syriza har blivit en slags myt för vänstern i Europa. Alla tolkar oss på sitt sätt. För italienarna, efter att ha upplevt så många splittringar mellan sina partier, blir vi möjligheten att enas. Alla de européer som fått sina löner sänkta och har skulder till banken, de hoppas att vi kan göra något åt det.
Är inte krisen över nu? Det skriver de svenska medierna.
– Jaså, det säger de till er? Här skulle de aldrig kunna säga något sådant. Med 30 procent arbetslöshet och 60 procent ungdomsarbetslöshet? Med tre miljoner människor utan socialförsäkring? Vi har en humanitär kris i Grekland. Det här året har antalet döda i influensa ökat lavinartat och experter säger att det beror på svårigheten att få tillgång till vaccin och sjukvård.
Men Grekland har överskott på 1,5 miljarder euro för första gången sedan krisen började och kan nu låna på marknaderna igen.
– Jag är övertygad om att det är ett statistiskt trick. Regeringen har fixat fram ett budgetöverskott för att kunna bevisa att trojkans program varit en succé. Hade vi varit i regering hade de aldrig erkänt något budgetöverskott. Du förstår, den här politiken är väldigt, väldigt smutsig. De gick ut med dessa positiva siffror och sedan dagen efter, kom trojkan med ett avtal på 600 sidor som vi skulle rösta igenom. Där står att staten ska ge 50 miljarder euro till våra viktigaste banker, att arbetsmarknadslagar ska uppluckras ytterligare, mer lönesänkningar och privatiseringar. Men regeringen skakar nu på grund av nazistskandalen och trojkan behövde en anledning att pressa dem. Vad det handlar om är att låtsas att trojkans program varit en framgångssaga. Men vem försöker de lura? Vi gick in i programmet med en statsskuld på 120 procent av BNP, och nu är det 175 procent. Då fick vi inte låna på marknaderna – men nu?
De flesta tror att du kommer bli Greklands näste premiärminister. Så när du tar makten, vad är det första du kommer att göra?
– Det första är att ställa in räntebetalningarna. Det andra är att avskaffa lagarna som trojkan tvingat på Grekland. Det är inte så lätt som folk tror. Det rör sig om över 400 lagar. Det är inte en lag, det är en helt ny institution som etablerat sig i vårt land. Det tredje vi vill göra är att göra något åt den humanitära krisen. Och det fjärde, att återskapa Greklands produktiva bas. Och så ska vi återställa lönerna till den nivå de befann sig på före krisen. Till att börja med i den privata sektorn, där vi ska höja minimilönen från 520 euro i månaden till 750. Men att det sker i verkligheten är svårt. I ett land med så mycket arbetslöshet kommer människor ändå acceptera lägre löner, även om det står på pappret att de tjänar 750. Det enda sättet att verkligen höja lönerna är att sänka arbetslösheten.
Okej, så säg att ni kommer till makten, ni ställer in alla betalningar och Europa blir förbannade och betalar inte ut några pengar. En tom kassa är en ganska svår sits för ett vänsterparti som vill göra reformer.
– Frågan är: Kommer Europa acceptera att ett land går under i humanitär kris? Vi har brist på medicin. Människor lever utan el. Så vi vill omförhandla lånet. Först ska vi sluta betala räntorna. Sedan ska vi ordna ett möte för alla skuldtyngda länder i Europas periferi för att hitta en gemensam lösning. Vi vill ha en europeisk New Deal, en lösning liknande det som Tyskland fick 1953. Att Europa ska gå med på att hjälpa oss upp på fötter och ett stopp för räntebetalningar tills vi kommit på fötter.
Ärligt – tror du verkligen att IMF och Europas ledare går med på det?
– Jag är realist. Det kommer att vara svårt för dem att vägra. Allt fler inser fakta, att trojkans program har varit en katastrof. Det kan inte fortsätta. Till och med IMF talar om skuldavskrivning nu. Och vad Europa minst av allt vill se är en grekisk konkurs. Dels för att vi är en systemfara för euron och bankerna, dels därför att Tyskland har tjänat över 40 miljarder under krisen bara på obligationer. Om alternativet är konkurs eller en regering som vill förhandla om villkoren, kommer de inte att ha något alternativ.
Inom den radikala vänstern säger många att ni har blivit urvattnade sedan ni fått chans att ta makten, ni omger er med högerinriktade ekonomer.
– Vi måste vara realistiska. Naturligtvis kommer vi inte att säga: Kära Merkel, ge oss pengar så skapar vi en socialistisk ö i Europa!
Varför inte det då?
– Om vi vill ha socialism ska vi göra det när vi kan stå på egna ben. När vi är redo. Först måste vi komma över krisen, få förtroende på marknaderna, få budgetbalans och det tar fyra-fem år.
Hur ser du på det som hände nyligen där det avslöjades att högerpartiet hade arresterat Gyllene Grynings medlemmar av politiska skäl?
– Vi visste att Samaras (Antonis Samaras, Greklands premiärminister) kollegor hade relationer till Gyllene Gryning. Alla visste det, men det är svårt att bevisa. Nu har det blivit uppenbart. Den dåliga nyheten är att Gyllene Gryning kan tjäna på detta. De säger att det var politisk kohandel och att de är oskyldigt dömda. Mellan dig och mig så kan jag säga att regeringens beslut att häva deras amnesti och fängsla dem, det var helt korrekt. De borde gjort det för länge sedan. Det nazistiska våldet har minskat efter det. Dendias, justitieministern, hade bevis mot Gyllene Gryning i sin byrålåda sedan ett och ett halvt år tillbaka. Varför var det bara när Fyssas (Pavlos Fyssas, antirasistisk artist) dödades som de kom fram? Vad videon också bevisade är att nazisterna inte är antisystemiska. De är i högsta grad en del av systemet även om de vill få sina väljare att tro något annat.
Du säger att ni ska skapa en produktiv bas. Länderna i Sydeuropa har ju inte haft den tunga industri som Nordeuropa haft, det har varit lätt industri, service och jordbruk. Är inte det en av orsakerna till handelsobalansen? Vad ska Grekland producera enligt er?
– Det här är inte ett land där man tillverkar bilar. Men vi har mycket naturresurser som inte exploaterats: metaller i bergen, mineraler och naturgas. Som nu håller på att privatiseras. Sedan vill vi stöpa om turistsektorn och satsa på grön teknik, solenergi. Vår främsta tillgång är våra utbildade unga. Som nu sticker. 300 000 utbildade unga har lämnat Grekland de senaste åren.
Nu håller kapitalisterna på att festa upp Greklands gemensamma egendom. Det är uppenbart att det inte har med krisen att göra, de ser bara chansen. Tänker ni ta tillbaka allt från dem? Järnvägen till exempel?
– Järnvägen är inte högsta prioritet. Den var underutvecklad även när staten ägde den. Däremot kranvattnet, elektriciteten, allt det som är nödvändigt för människor. Vi vill ha in utländskt kapital, men i partnerskap med staten.
Du själv då, vem är du? Vad är din bakgrund? Dina föräldrar, var de också politiker?
– Min pappa var ingenjör, min mamma hemmafru... Ja, så var det ju när jag växte upp. De var inte politiskt aktiva men jag blev det väldigt tidigt, när jag var sju år tog jag pappas tidningar och lade ut på golvet och försökte läsa. Politiskt aktiv blev jag som student, när vi ockuperade universitetet. Jag var ute och affischerade på natten, allt var väldigt romantiskt, vi trodde att vi höll på att göra revolution.
Vad sa dina föräldrar då?
– Jag ljög för dem såklart, hehe! Jag har alltid varit mot strömmen, bara det att jag gick med i ungkommunisterna 1989, precis efter murens fall och mitt under perestrojkan. Alla lämnade kommunismen och jag gick in i den.
Nu kandiderar du till EU-kommissionens ordförande. Var det din egen idé?
– Nej, nej! Det var Gabi Zimmer, presidenten för EU:s vänstergrupp, som frågade mig i oktober. Jag trodde det var ett skämt först. Jag, kandidera till EU? Men när jag tänkte på det så kom jag på att – detta är en lysande möjlighet! Nu kan vi spela på deras planhalva. För nu är det första gången som den europiska vänstern har möjlighet att få medvind i EU. Vi kommer bryta det liberala och socialdemokratiska konsensusklimatet som rått där så länge. För vet du vad? Vi människor har samma problem överallt i Europa. Det är inte gränser som delar oss. Det är klasser. Unga utan fast jobb överallt, bostäder, klimatet. Vi har regerats av banker alltför länge. Det är ett klasskrig de håller på med, maskerat till räddningspaket. Nu har vänstern äntligen börjat göra motstånd. Vi behöver gemensamma lösningar. Om vi tar över EU kan vi göra om det till något helt annat.
