Fransmän mördar fransmän

IS når ända till Frankrike med hjälp av landets egna invånare. Fransmän mördar fransmän. Som i de tidigare dåden mot Charlie Hebdo och kosherbutiken. Ett faktum som komplicerar president François Hollands uttalande att Frankrike nu befinner sig i krig.

Bomber kan fällas över IS-ställningar. Möjligen kommer även krav på att marktrupper ska skickas. Men hur undvika att en sådan insats ger bränsle till jihadisternas propaganda om en civilisationernas kamp? Och vad skulle en militär reaktion innebära när det kommer till inhemsk radikalisering? Frågor som angår varje europeiskt land, men i synnerhet Frankrike, som hittills har varit främsta exportör av jihadister till islamistiska terrorgrupper i Syrien och Irak. 500 personer ska nu befinna sig där.

IS vill orsaka splittring

En målsättning med fredagens attack kan antas vara att splittra Frankrike, att den muslimska minoriteten kollektivt ska skuldbeläggas, att den utan urskiljning ska utsättas för repressiva åtgärder. IS vill inte att muslimer i Frankrike – och i övriga Europa – ska uppleva fredlig samexistens. IS vill tvärtom att de ska uppleva ”existentiell alienering”, ett begrepp som London-baserade författaren Kenan Malik använder för att förklara varför unga muslimer lämnar sina europeiska länder och ansluter sig till en dödskult som bevisligen saknar alla spärrar.

Antalet som rekryteras ökar, trots att koalitionen ska ha dödat uppemot 10 000 terrorister, trots otaliga rapporter om att IS utför systematiska övergrepp, inte minst mot kvinnor. Varför? Det finns flera, delvis konkurrerande svar.

Ett är att unga människor kan radikaliseras på grund av utanförskap, att de upplever sig svikna – ekonomiskt, socialt – av sina europeiska länder.

Ett annat är att den fundamentalistiska övertygelsen inte ska underskattas, att avskyn mot västvärlden stärks av Muhammed-karikatyrer, interventioner i Irak och Afghanistan, Guantánamo, drönarprogram med mera.

Måste stoppa radikalisering

Båda perspektiven är relevanta. Det finns hur som helst inte ett enda svar. Till exempel visade en granskning av brittiska jihadister att de oftast kommer från välbeställda familjer, talar engelska hemma och har klarat motsvarande gymnasiet. Många av dem var inte ens särskilt troende innan de radikaliserades.

En viktig aspekt för att förstå den här processen är identitet, menar Kenan Malik. Tusentals europeiska muslimer attraheras av ett budskap om tillhörighet, om respekt, om att fylla en funktion. Drömmen om kalifatet kommer ur deras upplevda utanförskap.

Säkerhetspolitisk mardröm

”IS är en sekt för förlorade själar”, säger journalisten Robert Fisk.

Varje person som blir IS-terrorist är ansvarig för det beslutet, det finns givetvis inga legitima skäl, inte en enda ursäkt. Men varje europeisk nation måste ändå göra allt för att stoppa dels flödet till Syrien och Irak, dels radikalisering bland sin egen muslimska minoritet. Värdebaserad prevention? Skärpt lagstiftning? Mer övervakning? Profilering av potentiella gärningsmän?

Redan har många länder – inte minst Sverige – en säkerhetspolitisk mardröm att hantera, med stora mängder terrortränade medborgare som återkommer. Samtidigt vill opinionen kunna känna sig trygg. Att gå ut och träffa vänner en fredagskväll ska vara riskfritt. Det som hänt i Paris ska inte få hända någon annanstans.

IS har som plan att europeiska regeringar nu ska förfölja muslimer – som kollektiv – för att visa handlingskraft. De närmaste veckorna vet vi om den fullföljs.

För ett år sedan intervjuade Dagens ETC en då 18-årig svensk som, utan sin familjs vetskap, rest för att strida med IS. Han hade radikaliserats snabbt, inom loppet av några månader.

– Jag kommer nog att dö för kalifatet. Men om Gud har en annan plan för mig så ska jag hjälpa fler muslimer i Sverige att komma hit. Det är bättre här.

Idag är han mycket riktigt död. Träffad av en amerikansk bomb. Men cirka 120 personer har återvänt till Sverige.

Politikernas utmaning: Vidta nödvändiga åtgärder som minimerar hotbilden. Hålla balans mellan sociala och polisiära insatser. Agera gentemot ett relativt fåtal jihadister men undvika att marginalisera en stor grupp muslimer.  

Det är ingen liten sak.