I Montreuil rör sig mycket människor på gatorna trots att det bara är några dagar sedan Paris drabbades av attacken. De många småbutikerna håller öppet. Här säljs östfrikanska bakverk, turkiska kyckling-specialiteter, billiga kläder för hela familjen och halal-kött. Inte långt härifrån finns moskén Masjid Al Oumma som blivit ökänd i hela landet bland annat efter att rekryteringar till jihadiströrelser som IS och al-Qaida visat sig ha ägt rum där.
Moskén tillhör de som Marine Le Pen kräver att Hollande ska stänga. Hennes parti, Nationella fronten, är enligt opinionsmätningarna Frankrikes största parti inför regionalvalen om några veckor.
Bara sju tunnebanestationer bort ligger Place de de République och området där många Parisbor fortfarande samlas för att minnas terrorattackerna. I Montreuil däremot finns inga tecken på att man uppmärksammar terrorattackerna. Livet tycks pågå precis som vanligt. Dagens ETC stöter in i en äldre muslimsk man som inte vill ”prata om det hemska”. Men han tipsar om Halal-butiken i hörnan för ”där hittar du stans alla muslimer”
– Du missar den inte, den är populärast i kvarteret, säger han.
”Det är fruktansvärt”
Mycket riktigt är Boucherie Musulmane Yacine & Houcine svår att missa. Kön sträcker sig ut på trottoaren och fylls ständigt på. En leende man som presenterar sig som ”antingen monsieur Yacine eller monsieur Houcine” tar emot längst inne bakom disken.
– Vad jag tycker om attentaten? Vad tror du? Det är fruktansvärt. Att döda oskyldiga människor så där är galet.
Han ler inte längre.
– Men du vet, det har gått några dagar nu. Sådana här saker går vi igenom ständigt i vår vardag där jag kommer ifrån. Jag har flera släktingar som dött i attacker som ingen skrivit i tidningen om. Ingen tänder ljus för dem. Våra liv har inte samma värde.
Flera personer i den långa kön lägger sig i.
– Det är sant! Igår satt jag framför teven och grät över andras barn. Men skulle de gråta över mina barn? säger en äldre kvinna som kallar sig Nadia men ”inte har något efternamn”.
De börjar diskutera med varandra i kön men tycks vara ense; det som har hänt är fruktansvärt – men vem bryr sig om deras tragedier? Stämningen blir allt mer upprörd.
Personalen, samtliga män, försöker lätta upp stämningen och spexar skrattande framför Dagens ETC:s kamera. ”Ta kort på honom, nej på honom” Men de har inte tid att diskutera det här, säger de. De har en stressig verksamhet att sköta.
”Terrorn är motbjudande”
Algeriske Fahim Ahgroud ber om att få gå ut på gatan där det är lugnare. Han vill dela med sig av sin analys. och säger att terrorn är motbjudande men inte förvånar honom.
– Frankrike bombar ju Daesh nere i Syrien, säger han.
Enligt honom måste man zooma ut för att se helheten.
– För de är ju själva delaktiga i galenskapen de krigar emot. Det är väst som försörjer jihadisterna. Frankrike också. I samarbete med de arabiska kungadömena som Saudiarabien. Sedan är det vi vanliga människor som får ta skulden och dö för det politiska maktspelet.
Han säger att det gör honom arg men att det inte finns något att göra åt saken.
Varför tror du att så många unga fransmän lockas till jihadistiska sammanhang?
– De är väl... arga?
Det Fahim Aghroud gör, att söka efter en förklaring, är kontroversiellt i Frankrike. Här ska inget förklaras förutom krig – låter det från såväl regeringens och ännu mer oppositionens håll. Hårt ska sättas mot hårt. Samma kväll svarar Frankrike på terrorattackerna som Islamiska staten har tagit på sig med bombräder över ett IS-fäste i Raqqa. Nu kräver alltså Le Pen en stängning av alla ”radikala moskéer”, dit Masjid Al Oumma här i kvarteret skulle höra – Fahim Aghrouds moské.
– Det är inte en radikal moské, den är öppen för alla. Vi kan inte hålla koll på precis alla som rör sig där, eller hållas ansvariga för det, säger han.
Upplever sig oönskade
Samtidigt känner sig franska muslimer allt mer oönskade i den franska offentligheten. Enligt färska opinionsundersökningar anser 73 procent av det franska folket att all islam är ”intolerant” och i en enkät i det franska parlamententet i höstas svarade nära 63 procent av parlamentarikerna att islam var inkompatibelt med de franska republikanska värderingarna. Den franska religionsneutraliteten, La Laïcité, är lag och innebär sedan Nicolas Sarkozy stärkte den 2004 bland annat att man inte får bära religiösa symboler i offentliga sammanhang. Men medan små kors runt halsen accepteras är slöjan förbjuden. Efter Charlie Hebdo-attackerna har islamofobiska hatattacker ökat markant, och även trycket på muslimska skolbarn, enligt CCIP – franska kollektivet mot Islamofobi. Flera flickor har i år blivit hemskickade från skolan för att de burit långa mörka kjolar trots att de kommit utan slöja – och utbildningsministeriet har givit de lokala skolledningarna rätt. Kjolarna sades “symbolisera islam” Och halalmat erbjuds inte i skolmatsalarna. ”Passar det inte behöver de inte äta”, som en borgmästare uttryckte det.
– Ja, religionsneutraliteten ska vara lika för alla, men det är bara muslimer de riktar in sig på, säger Mane Dense, en kvinna som kommer ut från Halal-affären med sitt kött.
Hon har tonårsbarn i skolan och gör en direkt koppling till “fransk diskriminering av muslimer” och islamistisk radikalisering.
– Jag oroar mig för mina pojkar. Jag märker att de blir frustrerade när det bara är de som måste anpassa sig medan deras kompisar sitter där med sina kors helt öppet. Vi får se nu efter den nya attacken om de gör något mer; stänger våra mataffärer så vi inte kan äta vad vi vill hemma heller kanske? Hur ska vi kunna känna oss som fransmän om vi inte är fria att utöva vår religion?
