Film ska få Lula att vinna

BRASILIEN Den nya dokumentären om Lula är den dyraste filmen i landets historia. Det skulle bli årets film och man hade räknat med tio miljoner biobesökare. Men brasilianarna är inte särskilt benägna över att se sin älskade president på bio. I stället har filmen startat en het debatt om val­propaganda.

Man väntade sig minst tio miljoner biobesökare och rabatter hade ordnats åt fackföreningsmedlemmar. Oppositionen var upprörd och anklagade regeringen för propaganda. Det är visserligen inte regeringen som sponsrar filmen, utan ett 20-tal företag, bland annat mäklarfirmor och bilföretag. Men bland dessa finns flera som har lukrativa kontrakt med staten och det anses inte vara något annat än ett försök att hjälpa Lula da Silvas efterträdare Dilma Roussef inför presidentvalet i höst.

Ronaldo Caiado, oppositionsledaren för det Demokratiska partiet, sa till Reuters att det här innebär att man använder offentliga medel för att idealisera en president alldeles inför ett val (Brasilien går till urnorna 3 oktober, och det ska även hållas kommunal- och distriktsval). Dessutom anses Venezuela ha bidragit till finansieringen, vilket ytterligare har ökat missnöjet.
Men efter en dryg månad på de brasilianska biodukarna tycks oppositionens farhågor vara en aning överdrivna. För trots att filmen är den dyraste i Brasiliens historia med en investering på motsvarande drygt 70 miljoner kronor har bara en miljon gått och sett den. Regissören, investerarna och oppositionen hade alla trott att det faktum att Lula da Silva är en av Latinamerikas mest populära presidenter med cirka 70 procents stöd skulle leda till ett enormt intresse för filmen. Men nu står det klart att inte ens en bråkdel av dem som röstade på honom i det senaste presidentvalet skulle titta på filmen om hans liv.

Ambulerande bio
Filmkritikern José Avellar tycker att det är fel att säga att människor inte är intresserade av filmen, bara för att biopubliken inte var så stor.

– Det kostar 70 kronor att gå på bio i Brasilien, säger han.

– Det är ingen ur arbetarklassen som har råd med det.

De populära biosalongerna försvann under 80-talet med videons ingång. Sedan kom de tillbaka på 90-talet i de stora shoppingcentren, men nu hade det blivit en lyx för den lilla brasilianska medelklassen och överklassen.

– Därför ska man nu börja föra ut filmen om Lula till byarna och visa den i stora tält, kyrkor eller skolor, säger Avellar.

Oppositionen ilsknar till
Det här har fått oppositionen att ilskna till på nytt, även om det egentligen inte är något ovanligt i Brasilien. Det ovanliga är att man kan se filmen för några kronor i populära uppsättningar bara ett par månader efter premiären.

– Det är först efter det som man kan säga om filmen om Lula är misslyckad eller inte, säger Avellar.

Dessutom menar han att man måste vänta på piratbiograferna i kåkstäderna för att kunna avgöra vilket inflytande filmen om Lula får. Filmen Elittruppen som hade premiär förra året hade 3,5 miljoner biobesökare. Men över tio miljoner hade sett den – de flesta hemma eller på inofficiella biografer.

– I kåkstäderna bor det miljontals människor och där finns det biosalar där de visar en piratkopierad dvd på en tv-skärm, förklarar han.

José Avellar tror att filmen i och med försöket att nå ut till byarna där det inte finns några piratkopierade filmer att köpa kommer att få stor betydelse. Men han tror knappast att den kommer att påverka valet.

– Eftersom vi har val i år pratar man inte om filmen som film, men som politiskt redskap. Men den har egentligen inget politiskt budskap.

Den perfekte sonen
Historien börjar i norra Brasilien där Lula växer upp i en fattig familj. Pappan överger dem för en yngre kvinna och hans analfabeta mamma arbetar hårt för att kunna ge barnen mat. Till slut flyttar de till söder för att söka arbete i industristäderna. Det skulle ha kunnat vara ett intressant epos över den brasilianska emigrationen till storstäder – en historia som Lula delar med miljontals brasilianare. Men istället skapas en idealbild av en Lula som inte bara är den handfasta fackföreningsledaren som lyckas driva igenom förändringar. Dessutom är han den perfekte sonen som älskar sin mor över allt annat.

Under de senaste åren har det kommit flera filmer som glorifierar politiska ledare i Latinamerika. År 2007 kom dokumentärfilmen Kokaodlaren om Bolivias president Evo Morales och ett par år tidigare Oliver Stones Comandante om Fidel Castro. Medan Morales-filmen visar på arbetande bönder i Bergen, visar Castro-filmen upp glada studenter, och den fiktive Lula håller det perfekta fackföreningstalet.

Melodramatisk idealisering
Problemet är att inget av det här är särskilt intressant för andra än partivännerna. Ingen av filmerna har några snaskiga detaljer som maktbegär, korruption eller politiskt spel som skulle göra dem mer trovärdiga eller mer mänskliga. I filmen om Lula finns inte ens historien om hans älskarinna och utomäktenskapliga barn.

Avellar menar att den melodramatiska idealiseringen av verkligheten är ett latinamerikanskt sätt att göra film.

– Basen för brasiliansk film är alltid verkligheten. Vi åker aldrig till rymden eller skapar fiktiva världar som amerikaner brukar göra i sina filmer.

– Våra berättelser handlar om gatuvåld, gäng eller som i det här fallet om Lula. Men utifrån den dokumentära utgångspunkten konstruerar vi en fiktition. Det måste man komma ihåg.
Att oppositionen inte håller med hänvisar han till att det är valår.

– Jag tror att oppositionen kan vara lugna. Valet kommer inte att påverkas, säger han.

Maria Pettersson