Extremister

Bok av Magnus Sandelin
Bokförlaget DN



Under 2000-talet uppmärksammades tre olika attacker utförda av unga extremister från olika grupperingar i Sverige. Nazister utförde organiserad vandalisering och skadegörelse på olika platser i en del av en, i deras ögon större attack mot det demokratiska samhället 2004. Militanta vänsteraktivister placerade i början av 2006 en brandbomb i taket på en McDonald’s full av folk i Nyköping som aldrig detonerade. År 2005 attackerades en vallokal där exilirakier röstade av tre svenska personer som utgavs sig för att tillhöra Al-Qaida. Samtliga attentatsmän greps.
Journalisten Magnus Sandelin berättar i ”Extremister” om upptakten, utförandet och efterspelet kring dessa tre attacker. Han träffar också människorna som ligger bakom dem och låter dem komma till tals. De unga män och kvinnor som är inblandade kommer från väldigt olika bakgrunder och det är intressant att försöka få sig en bild av varför de valt att vända samhället ryggen. Det handlar om den ideologi som dominerar i respektive grupp och deras hat mot de andra. Men författaren vill även lyfta fram det som är en gemensam nämnare mellan grupperna och de oheliga allianser som kan tänkas komma ur det. På det gemensamma planet bland grupperna finns ”sanningen” inom den slutna gruppen, med en paranoid världsbild som sanktionerar dödligt våld mot vem som helst, viljan att krossa demokratiska institutioner, antisemitismen samt hatet mot USA och Israel.
Analysen av nazister och islamister är ganska enkla för de flesta läsare att ta avstånd ifrån och där blir det intressant ur ett fågelperspektiv. Men diskussionen blir mer komplicerad i fråga om vänsterrörelsen, där gränsen mellan våld och demokratiska principer blir mer flytande och engagerar långt mer människor i Sverige än de övriga. Jag finner det intressant, till skillnad från vissa debattörer och recensenter som retat sig på boken. Jag har sett politiskt våld och jag anser att ändamålen är återkommande inkonsekventa. Inte heller håller jag med om att våldet idag automatiskt ska sättas in i en historisk kontext, vilket ofta blir patetiskt när mördandet av barnfamiljer på en McDonaldsrestaurang ska jämföras med händelser under Franska revolutionen.
Diskussionen i boken är intressant och nödvändig. Däremot kan jag tycka att Magnus Sandelin drar för många egna slutsatser på egen hand när det kommer till extremisternas psykologiska och emotionella motiv. Han låter också sina personliga åsikter få för mycket spelrum. Det han vill få fram hade mått bra av en kallare ton, även om boken inte försöker vara akademisk. Men på det hela taget är Extremister ett dokument som hamnar i samma kategori som ”Lasermannen” av Gellert Tamas. En intressant och aktuell inblick i attentatsmännens sinnen och ett dokument över vår tid där den politiska sekterismen är i allra högsta grad levande.

Christofer Martin