Vem äger fisken i havet? Förra året var det du och jag. Nu är det osäkert. Under 2014 ändrades lagen så att regeringen kan, om den vill, införa det som kallas köp- och säljbara fiskerättigheter i hela det svenska yrkesfisket. Den nya lagstiftningen bäddar för att resursen privatiseras över en natt.
Det handlar alltså om en övergång från en allmänt ägd naturresurs till en marknadsordning där fisken ägs av vinstdrivande aktörer. Hur gick det till? Hur kunde ett sådant ideologiskt systemskifte ske utan någon större politisk debatt?
2007 formulerade landsbygdsministern Eskil Erlandsson (C) uppdraget att arbeta fram ett förslag till ny fiskelagstiftning. Man ville ha regelförenklingar i en befintlig lagstiftning som var oklar och komplicerad för yrkesfisket. Det färdiga förslaget presenterades 2010. Där föreslogs förändringar på fem områden: en portalparagraf byggd på miljörättsliga principer; en tydligare och mer transparent fördelning av fiskeresursen mellan olika aktörer; enklare krav för att få tillstånd att yrkesfiska; större näringsfrihet för att göra resursförvaltningen marknadsbaserad snarare än kontrollstyrd, samt ökat regionalt inflytande.
När förslaget var färdigt 2010 skickades det ut på remiss. Men under tiden förslaget togs fram utfärdades 17 juni 2009 en annan lag om ”överlåtbara fiskerättigheter”. Lagen innebar att man, innan den nya fiskelagstiftningen fanns på plats, började låta fiskare inom en begränsad del av fisket köpa och sälja fiskekvoter emellan sig.
För att förstå betydelsen av denna parallella process krävs en utvikning om hur yrkesfisket ser ut. Yrkesfisket består i huvudsak av två olika sätt att fiska, som bedrivs i olika delar av havet. Det ena kallas pelagiskt fiske. Här fiskar man på öppet hav efter frisimmande arter som sill, skarpsill och makrill. I det pelagiska fisket är stordrift en fördel, och man fiskar med stora trålare som släpar en trålstrut efter sig eller med snörpvadar som ringar in och snörper ihop fiskstimmen.
Det andra fisket kallas demersalt. I det demersala fisket fångar man arter som lever nära botten, till exempel torsk, räka och kräfta. I dagligt tal kallar man de delar av det demersala fisket som bedrivs med mindre båtar för småskaligt. Småskaligt fiske anses av flera orsaker vara bättre för miljön med kortare fångstresor, mindre bränsleförbrukning, skonsammare redskap och mer selektiva fångstmetoder. Ett livskraftigt småskaligt fiske är också viktigt för livet längs kusterna, speciellt för mindre samhällen och hamnar.
I och med lagen om överlåtbara fiskerättigheter infördes ett system i det pelagiska, storskaliga, fisket, där rätten att fiska upp andelar av de fiskekvoter Sverige tilldelats av EU blev en köp- och säljbar handelsvara yrkesfiskare emellan. Systemet, som inleddes med att fiskerättigheter delades ut gratis till yrkesfiskare baserat på deras historiska fiske under en referensperiod, skulle löpa under en tioårsperiod och utvärderas i halvtid, det vill säga 2014.
Alltså: Samtidigt som det pågick en process om att förändra ramarna för hela det svenska yrkesfisket, drog regeringen och det dåvarande Fiskeriverket igång ett privatiseringsexperiment i en viktig del av yrkesfisket.
Remissvaren skickades in 2011 och i mars 2014 överlämnade regeringen en proposition till riksdagen om ändringar i fiskelagen. Regeringen föreslog bland annat att systemet med köp- och säljbara rättigheter skulle bli möjligt att införa i hela det svenska yrkesfisket. Man ville också införa nya regler för att få licens för yrkesfiske, något som senare skulle resultera i att öppna upp fiskemarknaden för företag.
I propositionens remissvar finns emellertid stark kritik mot centrala punkter i utredarens förslag från bland annat länsstyrelser och Fiskeriverket. Det framgår att miljömålet fått stå tillbaka för produktionsmålet, och att allmänintresset negligerats. Beträffande de fem målsättningarna har miljön i portalparagrafen fått stryka på foten, och av det regionala inflytandet finns inget kvar.
Kungliga Skogs- och Lantbruksakademien skriver att: ”utredningen som helhet har så stora svagheter att den inte utan omfattande omarbetning kan ligga till grund för en ny fiskevårdslag”, och att fiskevårds- och resursförvaltningsperspektivet inte behandlats tillräckligt. Flera myndigheter pekar på att förslaget är motstridigt och svårtolkat.
Ändå valde politikerna att inte invänta utvärderingen av det marknadsexperiment de sjösatt i samband med de överlåtbara fiskerättigheterna.
Först en månad efter att den nya fiskelagen trätt i kraft, i oktober 2014, presenterades halvtidsutvärderingen av systemet med köp- och säljbarhet i det pelagiska fisket. Men vid det här laget hade formuleringen i (den parallellproducerade) lagen om överlåtbara fiskerättigheter redan ändrats.
LÄS HELA ARTIKELN I ETC HELG
Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.
