Ledare: Vem brinner för dagens visionslösa politik?

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

De visionslösa i rödgröna dräkter mot de visionslösa i blå och bruna dräkter.

En politik utan visioner är död politik. Vi lever i ett land med död politik.

Vi har ingen Donald Trump i Sverige. Tacksamt. Å andra sidan har vi ingen Bernie Sanders heller. Vi har överhuvudtaget inte några politiker som kan få hjärtan att brinna. Vem brinner för borglighetens tankegods? Vem brinner för socialdemokratiskt förvaltande? Vem brinner för gröna språkrör som är så visionslösa, räddhågsna och utslätade att en grå vägg känns radikal i jämförelse?

SVT. Agenda. Partiledardebatt. Styrd av programledare som inte förmår ställa en enda fråga som inte ryms inom det politiska ramverk som dagens politik gömmer sig bakom. En total oförmåga att problematisera frihandel, arbetslinje och tillväxt mätt i BNP. Inom den enda vägens politik ryms samtliga partier: vi skall arbeta mer för att konsumera mer så vi kan producera mer så vi kan arbeta mer.

Företrädare för socialism förmår inte lätta från den nyliberalt anfrätta normen och blir därmed meningslösa offer för sin egen rädsla.

Den löfvenska socialdemokratin saknar tilltro till medelklassens förmåga att tänka långa tankar. Tydligast blir det när man inte ens förmår säga tydligt nej till vinstuttag från skattefinansierad skola trots att hela världen – oavsett politisk färg – i övrigt har sagt nej. Nu skall laboreras med procentsatser. Rent löjeväckande blir det när den svenska socialdemokratin står på barrikaderna för att demokratin skall underställas frihandelsavtal som ger kapitalet mer makt på medborgarnas bekostnad.

Socialdemokrater kan bättre än så, men den socialdemokratiska ledningen tycks sakna tilltro till såväl medborgarna som till social demokrati.

De gröna har å sin sida fått för sig att regeringsduglighet är att anpassa sig till döds och därmed fungera som alibin för en politik partiet bildats för att motverka. Häpnadsväckande blir det när partiledningen anser att fienden finns bland de som kan läsa partiprogram och – än värre – har fördjupat sig i grön ideologi. Att man är på väg att göra partiet utbytbart tycks man inte förstå, att man har utrotat varje tanke på opinionsbildning ger en klapp på axeln från Stefan Löfven. Att språkrör meddelar att han är stolt för att han kapat rötterna till fredsrörelsen är rent patetiskt.

SVT. Agenda. Partiledardebatt. Man försöker leva upp till den trailer som SVT lanserat för att få folket att välja partiledardebatten istället för Genikampen i andra kanalen. Trailern utlovar allt annat än geniernas kamp. Man utlovar tjatter.

Partiledarna lever upp till trailern. Mycket lite av värde blir sagt. Sverigedemokraterna hamnar i centrum, trots att de i allt annat än flyktingpolitik, är lika uppbundna till den enda vägens politik som de andra.

Jonas Sjöstedt försöker sticka ut, men vågar inte det som Bernie Sanders vågade.

Att Miljöpartiet språkrör skulle, ens för några ögonblick, låta som Jill Stein, Green partys presidentkandidat, är uteslutet. Stein är ju ideologiskt förankrad grön. Och grönt är en enda stor käftsmäll mot den ekonomism som ser växande prekariat som kostnadseffektiv nödvändighet och ökande konsumtion som tär på planeten som en framgång.

SVT. Agenda. Partiledardebatt. Och allt är som förut. Grått.

Vi bör fundera över vad avsaknaden av verkligt politiskt samtal kan leda till. Vad blir resultatet för oss själva, för våra samhällen, för arten människa och för vår planet om vi inte förmår tänka långa tankar och ge oss in i de långa prövande svåra samtalen. Fan vet. Och hade han funnits hade han nog garvat hela vägen till eldstaden.

PRENUMERERA PÅ ETC HELG

Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.