I interimsregeringen sitter fascister och liberaler sida vid sida. Ryska tas bort som landets andra officiella språk. Strax därefter ockuperas lokala regeringsbyggnader i östra Ukraina och människor kräver en folkomröstning om utträde ur landet. Inte alla givetvis. Men en kraftig andel. Putin använder människors oro till att skicka trupp för att ”skydda rysk minoritet”.

I borgerliga tidningar börjar man skriva om hotet om ett nytt kallt krig. Estland och Lettlands ryska minoritet sägs vara motivet till rysk inmarsch.

Det är inte seriöst.

Putins råkapitalistiska ekonomi kan inte angripa EU och Nato, det blir en militär underlägsenhet motsvarande Saddam Husseins mot USA, och det skulle leda till en ekonomisk katastrof.

När ryska ledare går in i Ukraina så är det förspelet, där en formellt laglig president avsätts trots avtal mellan honom och opposition (bläcket hann inte ens torka), som ger Putin möjlighet att agera. Varken EU eller USA protesterade mot Janukovytjs avsättning, man accepterade det nya läget och hoppades att även den ryska ledningen skulle acceptera. Men så ser inte maktspelet ut från rysk sida. Bryter den ena mot avtal, så bryter den andra.

Inmarschen i Krim är svaret på utslängningen ur Kiev. Ett brott mot FN-stadgan som också visar sin svaghet i just sådana här konflikter. Varje nation har rätt till självbestämmande men i varje nation har även minoriteter rätt till självbestämmande.

Dock inte laglig rätt.

Ett nyval kan ge Ukraina en ny laglig regering men en folkomröstning kan dela landet.

Rätten till en egen nation regleras inte av FN. Och stöds inte av EU, som har problem med egna självstyrande regioner som vill bilda egen nation: Baskien, Katalonien, Skottland.

För att få Ryssland att lämna Ukraina krävs förmodligen eftergifter om folkomröstning om självstyre. Eftergifter som den nya ledningen i Kiev inte vill se.

Istället för att tala om nytt kallt krig är det viktigt att Sverige och EU talar om människors rätt att själva välja sin framtid.

Både för nationen och nationens delar.