När företag uppfinner nya produkter ska de gärna heta något catchy. Plopp, Klick och Max om man ska köpa dem snabbt, utan att tänka efter. Pysslingen, Hjärtat och Vardaga för jättekoncerner i miljardklassen som vill framstå som små och mysiga. Och tar man överpriser för sina produkter, är det bra med fransk-italienska namn som Baume & Mercier, Armand de Brignac, Lamborghini.
Men när företagen ägnar sig åt lobbyverksamhet, då döljer de sig helst bakom trista och krångliga förkortningar. Till exempel när de kom på den geniala idén att göra profit till en mänsklig rättighet. Förslaget döptes naturligtvis inte till ”Rätten till profit.” Nej, det fick heta TTIP. Ett oansenligt namn som knappt går att uttala. Som skulle passera obemärkt.
Så här ligger det till. Nordamerikanska och europeiska kapitalister är på krigsstigen. Den ekonomiska krisen har orsakat dem en hel del förluster, och de kan inte längre regera hela världen som de brukade. I tio års tid har de försökt genom Doha-rundan att få obegränsad tillgång till hela världens marknader på sina villkor.
Men de har stött på motstånd från utvecklingsvärlden och särskilt Indien, Kina och Brasilien som har blockerat deras förslag. Så i juni 2013 lanserade USA och Europa TTIP, som har kallats ett ”ekonomiskt NATO”. Nu ska nordamerikanska och europeiska kapitalister gå samman och skapa sin egen ekonomiska frizon.
Precis som när EU skapades, så är svenskt kapital drivande. Svenskt Näringsliv skryter på sin hemsida att de kämpat ”med en dåres envishet” för detta avtal, trots att de mött ”rynkade pannor från EU-kommissionen, medlemmar i Businesseurope” och att många kallat dem ”ekonomiskt och politiskt naiva.” Ja, till och med deras andra kapitalistallierade trodde inte att det skulle vara möjligt. Som Svenskt Näringsliv skriver: ”vanligtvis vänner av transatlantiska initiativ som tyska arbetsgivarorganisationen... har gjort lobbyarbetet tungrott.” Men till slut fick de med sig de viktigaste kapitalisterna och regeringarna på båda sidor Atlanten.
Det som gör TTIP till något så kontroversiellt, så att inte ens de europeiska kapitalisterna trodde att det var möjligt, är inte det gamla vanliga om borttagade av handelshinder, tullar och skilda regler för till exempel miljökrav i de olika länderna. (Eller som EU-kommissionen skriver fyra gånger på sin hemsida: ”avlägsna onödiga regleringar.” Ja, vem vill ha onödiga regleringar? Har ni inte tagit bort onödiga regleringar 100 gånger redan?) Och tullarna är redan så låga ändå att det i sig ger ingen vidare profit.
Det kontroversiella är att det fastslås att företag har rätt att stämma regeringar för utebliven vinst. Säg att ett land förbjuder kärnkraft, lagstiftar emot vinst i välfärden, eller bestämmer att ett naturområde inte får exploateras. Företag ska då få stämma landet. Vinner de i rätten, måste vi skattebetalare alltså då ersätta företagen för vad de skulle ha tjänat. Med våra skattepengar. Vad är detta om inte att göra profit till en mänsklig rättighet? Som vi ska betala dyrt för att våga oss på att begränsa?
Att folk inte kommer gilla detta, att det egentligen är vansinne, att det aldrig skulle gå igenom i någon folkomröstning, vet naturligtvis kapitalisterna. Därför har de sett till att förhandlingarna sker bakom stängda dörrar. De vill inte att ACTA-historien ska upprepa sig. Därför är det sträng sekretess på dokumenten. I ett kommunikationsdokument som läckt står det om vikten om att “definiera villkoren för debatten” och “hålla ett fast grepp om hur mainstream-media berättar om förhandlingarna”. Våra ilskna debatter om kulturelit och PK-maffia framstår som smått rörande i jämförelse. För här beslutar våra största företag vad vi över huvudtaget har rätt att veta.
I bästa fall är TTIP ytterligare ett av kapitalisternas skrytprojekt och leder inte till något alls. (Det skulle inte vara första gången.) I värsta fall leder TTIP till att USA och Europa blir en enda frizon för kapitalister, där de kan fara runt och skita i miljölagar, sälja genmanipulerade grödor och hormonbehandlat kött oavsett vad regeringar tycker. Och om någon vågar försöka sig på att skydda en liten sjö eller hålla kapitalet ute från vård och skola, kan företagen hota med stämningar i miljardbelopp. I endera fallet, måste vi se till att TTIP inte passerar. När kapitalister använder förkortningar, är det i regel inte något trevligt de planerar.