Barnkonventionen ska bli svensk lag, meddelade Stefan Löfven i sin regeringsförklaring. Bra! Då kan den nya regeringen börja med att slänga utredningen om att tillåta surrogatmödraskap som nu pågår.
Surrogatmödraskapet är nämligen oförenligt med barnkonventionen. Där står att barn har rätt att ”så långt det är möjligt, rätt att få vetskap om sina föräldrar och bli omvårdat av dem.” Och att, om vårdnad ges till andra än barnets föräldrar, ska barnets bästa ”komma i främsta rummet.”
Att barnkonventionen skriver ”så långt det är möjligt” beror naturligtvis på att det alltid hänt att barn växt upp med andra än sina biologiska föräldrar. Så har det varit sedan tidernas begynnelse: föräldrar har dött, pappor har stuckit, mammor har blivit psykiskt sjuka, folk har bildat familj på många olika sätt. I många delar av världen är det vanligaste att barn växer upp med sina morföräldrar. Och att man kan ha sex betyder inte alltid att man klarar att ta hand om ett barn. Men vad som menas i barnkonventionen är att det isåfall ska ske för barnets skull. Inte enligt de vuxnas önskningar.
Är detta en konservativ formulering avsedd att skydda kärnfamiljen? Nej, det handlar helt enkelt om att barn inte ska bli sålda, bortrövade, tvångsadopterade av kolonialmakter. För så har skett och så sker fortfarande.
De högre klasserna, de koloniserande nationerna, har ofta tagit sig rätt att lägga beslag på fattigas barn. Det skedde i Argentina under militärdiktaturen, då militärer rövade politiska fångars barn. Det skedde i Australien från 1800-talet fram till 1970, att aboriginska barn togs från sina föräldrar för att växa upp hos vita barnlösa. De kallas ”de stulna generationerna” och är ett trauma som landet först nu börjat ta itu med.
Det har skett i de flesta västländer – även Sverige – att unga ogifta mödrars barn rutinmässigt adopterats bort till högre klasser. Och det sker i viss mån inom adoptionsindustrin, där inte alla barn som adopteras är föräldralösa, utan där mödrar pressas att ge upp sina barn för pengar. Surrogatmödraskapet skriver in sig i denna långa historia. I surrogatmödraskapet görs en kvinna gravid och lämnar ifrån sig barnet vid födseln. Det är en industri som växt explosionsartat och där rika människor använder sig av fattiga kvinnors kroppar för att få genetiskt egna barn. Kvinnan som föder barnet fråntas rätten att vara mamma. Hon kallas ”surrogatet” som om hon vore någon typ av maskin.
I debatten hävdas det ofta att alla har rätt att få barn, och att alla medel ska vara tillåtna. Underförstått är att detta gäller vita människor i väst. Och att dessa har rätt att utnyttja andras kroppar. Få av de som ropar på surrogat oroar sig för barnlöshet där den är som störst – i Afrika söder om Sahara.
Samtidigt har utredningen om utökade möjligheter till behandling av ofrivillig barnlöshet nu kommit med sitt delbetänkande, SOU 2014:29. Där ska en mängd helt olika frågor avhandlas, bland annat inseminering och surrogatmödraskap. Det är en utredning vars problemformulering är starkt vinklad. Avsikten är att se över möjligheterna att legalisera surrogatmödraskap i Sverige, inte stoppa den globala handeln med barn och kvinnor.
Sveriges Kvinnolobby har yttrat stark kritik mot betänkandet. De skriver i en debattartikel i SvD att ”bristerna är så pass allvarliga att utredningen borde avbrytas”. Bland annat trängs surrogatmödrars och barns perspektiv undan, och utredningen ”behandlar viktiga etiska principer på ett närmast vårdslöst sätt.” Utredningen bygger mycket på vad Statens medicinsk-etiska råd, Smer, tycker. Det är ingen hemlighet att flera medlemmar i Smer är starka förespråkare för surrogatmödraskap. Barnkonventionen nämns i utredningen, men i förbigående, och det sägs att tolkningen av den ”inte är entydig”.
Om nu regeringen menar allvar med att göra barnkonventionen till lag, måste den också tillämpas. Och att frånta barn sina mammor utan att fråga barnen, och frånta mammor sina barn, bara för att väl bemedlade människor vill ha det så, är inte att sätta barnets bästa i första rummet. Det är inte heller att ta jämställdheten på allvar. Stora delar av den svenska kvinnorörelsen har tagit ställning emot surrogatmödraskap. Feministiskt Initiativ, Sveriges Kvinnolobby, Feministiskt nej till Surrogat och Kvinnliga Läkares Förening är emot.
Inför Sverige surrogatmödraskap, verkar det snarare som om det är Rätt till barn-konventionen vi gjort till lag. Bara att någon sådan finns inte.
