Medan vänstern debatterar betydelsen av ordet ”fascist” har borgarna börjat ladda. Efter att ha saboterat för regeringen vädrar den samlade borgerligheten morgonluft. En föraning om deras taktik får man då Anna Kinberg Batra, den nya moderatledaren, beskrivs som ”passionerad liberal och feminist” i flera stora dagstidningar. Mig veterligen har hon inte någonsin varit engagerad feministiskt, däremot på ökända Prime PR och på Alexander Bards Elitlista. Den enda ism hon själv bekänt sig till kallades i pr-kretsar för ”Annaismen”.

Hennes mest kända uttalande, det om att stockholmare skulle vara smartare än lantisar, kan hon inte ha trott på själv då hon ville göra om Stockholm till en undantagszon där arbetsrätten inte skulle gälla. Går smarta människor på sånt?

Det ”feministiska engagemanget” begränsar sig till att ha svarat ja på en fråga i en chatt om hon är feminist. Men redan här förstår vi hur de kommer lägga upp taktiken: det kommer att vara ”kvinna, ung och feminist” mot ”betong och gubbväldet”. Gå inte på detta!

Låt oss istället lära oss av våra motståndare. Något gör de rätt som de rödgröna och rosa gör fel. Vad är det?

1. De vet att makt ger rätt, rätt ger inte makt. Du kan ha hur mycket rätt som helst, men har du inte makt spelar detta ingen roll för då kan du inte genomföra dina idéer. Det här visste de gamla revolutionärerna och det vet högern idag.

2. De enar sig när det behövs, de splittrar sig när det behövs. Den höger som saboterade för regeringen är ett exempel på en ovanligt lyckad splittring. Å ena sidan en höger som äger 80 procent av alla dagstidningar i Sverige, å andra sidan en höger som utan en enda intellektuell på någon kultur- eller ledarsida i hela landet lyckats få 13 procent. En höger för teppanyakihällarna, en höger för svenne banan. En höger för dig som tror att samhället är trevligt och bra, en höger för dig som tror på konspirationsteorier. De tar ännu inte i varandra med tång, men de röstar ner progressiva regeringar tillsammans.

3. De resonerar enligt principen: ”Tycker du lite som vi, kom till oss!” Inte: ”Tycker du inte exakt som vi, ut härifrån!”

4. De talar alltid om sin egen framgång. Har en högerperson någonsin hörts säga i dyster ton: ”Det här tjänar bara vänstern på” eller ”Vänstern kommer säkert att få över 10 procent i nästa val.” Nej, sådana tankar är bannlysta eftersom de vet att de blir självuppfyllande.

5. De slösar inte all sin kraft på meningslösa musikkvällar på teatrar i Stockholm för att peppa oss som tycker lika. Det gäller att övertyga nya personer och då börjar man med de som inte röstar på en själv eller de som inte röstar alls. Vad gäller SD, så vet de att Stockholm bara är en minoritet av Sverige och att det gäller att organisera på landsbygden. De har lärt av Mao, det har inte vänstern.

6. Deras interna debatter är just interna. Utåt visar de enighet och stöttar både gräsrötterna och sina ledare. Mycket kritik mot Reinfeldt har bubblat inom M, men ytterst lite har utspelat sig framför våra ögon. Läs kommentarerna på Avpixlat när Jimmie Åkesson sjukskrev sig efter spelmissbruk. Idel ”Hoppas du kryar på dig och kommer snart tillbaka käre Jimmie”.

7. De är inte rädda för att vara populister. Vad är populism? Ett skällsord för populära partier man inte själv tycker om. Där vänstern nått framgång de senaste decennierna: Latinamerika och Sydeuropa, är det genom att vara breda och begripliga. Lär vi oss av dem? Nej, istället talar vi i domedagston om att fascismen tar över. Många progressiva i Sverige är helt fixerade vid Gyllene gryning i Grekland, trots att de nu är mindre än stalinisterna medan vänstern har 30 procent.

8. De talar om sina egna frågor, inte om motståndarens. Hur bra skulle det gå för SD om allt de talade om var klimatfrågan?

9. De får uppenbart krångliga lösningar att verka enkla. ”Tiggare utanför ditt hem? Det tar vi bort.” Det vill säga: att bötfälla de som tigger, ägna tid och resurser åt att försöka inkräva dessa böter (hur ska människor få råd med böterna då?), skicka räkningar till den rumänska regeringen (som om de skulle betala dem?), tro att EU skulle gå med på att införa visumtvång när de just gått i motsatt riktning, utvisa folk som sedan kommer tillbaka, riva ner bostäder som byggs upp igen – en komplicerad, inhuman fejklösning. Vad gör vänstern? Stormar mot SD:s reklam, kallar det ”enkla lösningar” vilket många då tycker låter jättebra, och lyckas med konststycket att trassla till de egna, mycket bättre förslagen.  

10. De vet att ingenting sker mekaniskt. Även om alla säger att vi lever i globaliseringens tid, bestämmer de sig för att det vill de inte ha. Således: om alla säger att välfärdsstaten är död, att allt bara blir värre, är det bara att ge sig fan på att så ska det inte bli, och organisera sig därefter.

Ja, nu gäller det!