Klimatförändring är ingen abstraktion, inget fenomen för en avlägsen framtid. Klimatförändring händer nu. Du ser det i att svenska försäkringsbolag kommer att neka kunder i utsatta områden. Du ser det i meteorologernas stela tv-leenden när de berättar om sena septembers sommarvärme. Du ser det i forskarvärldens närmast totala konsensus.

Att förneka klimatförändring är i dag att jämställa med att förneka, säg, nyttan av vaccin eller det obestridliga faktum att jorden roterar runt solen. Ändå sker det.

Ja, du vet redan att den fossila industrin investerar enorma belopp för att beställa ”vetenskap” och för att styra politiker.

Ja, du har uppmärksammat tidigare studier som har kartlagt koppling mellan klimatförnekelse och konservativ grundideologi.

Men du har nog inte hunnit läsa Kirsti Jylhäs avhandling i psykologi, Ideological roots of climate change denial: Resistance to change, acceptance of inequality, or both?, alldeles nyss framlagd vid Uppsala universitet.

Kirsti Jylhä undersöker just psykologi. Vem har fallenhet för den sortens faktaresistens som leder till blindhet inför hotet mot klimatet?

Svaret är individer som gillar tanken på status quo, att mänskligheten ska kunna fortsätta exakt som tidigare. Självklart en julcharter till Thailand! Självklart ska jag kunna tanka min bil med det drivmedel jag vill, vad är det för tjafs med att märka pumparna!

Dessutom noterar Kirsti Jylhä att dessa individer har ”kallhamrad personlighet”, med andra ord bristfällig empatisk kompetens. En ytterligare försvårande omständighet är trångsynt personlighet, oförmågan att korrigera sin åsikt utifrån nya erfarenheter. Som att 2016 kommer att bli varmaste året någonsin, exempelvis.

Kirsti Jylhä beskriver även en fallenhet att undvika oro till varje pris. Och klimatförnekaren är påfallande ofta en man, alltså tillhörande den grupp som belastar vårt gemensamma klimat mest, här i Sverige släpper mäns privata transporter ut dubbelt så mycket koldioxid som kvinnors transporter.

Det här är klimatförnekaren. I all sin futtighet.

Nu börjar klimatförnekaren lämna skuggorna, låter oss upptäcka honom för vad han är – egoistisk, intellektuellt trögrörlig, snarast bakåtsträvande, känslomässigt beskuren.

Sedan gör Kirsti Jylhä det ännu tydligare. Hon kastar upp social dominansorientering (SDO) på bordet. Denna variabel samlar de övriga, i och med att den ”mäter acceptansen för och förespråkandet av hierarkiska och dominanta relationer”. Det här betyder att någon förbehåller sig rätten att orsaka ett problem som framför allt drabbar någon annan. Inte bara förbehåller sig rätten, utan som en konsekvens också vägrar erkänna att ett problem ens existerar.

Det handlar om att prioritera egna privilegier framför orättvisorna de orsakar.

Det är en tillåtande hierarki.

Naturen finns där för min skull, jag exploaterar som jag behagar, tack så mycket. Jag lever i Sverige, varför ska jag anpassa mig efter att Maldiverna kommer att slukas av Indiska oceanen (2 000 svenskar reser dit varje år för att njuta av stränderna).

Så hur övertyga SDO-männen om först klimatförändringens realitet och sedan om att deras motvilliga medverkan krävs för kollektiv grön omställning?

Kirsti Jylhä har ett förslag:

”Argumenten som används i klimatdebatten handlar ofta om att ge upp bekvämligheter i livet för att ta hand om naturen och de fattiga eller svaga i världen. Men det är kanske inte ett lockande argument för en person som ser världen ur ett hierarkiskt perspektiv. Det skulle kanske vara bättre att prata i andra termer och beskriva hur alla kommer att dra nytta av åtgärderna istället för att påverkas av följderna och att åtgärderna inte behöver vara ett hot mot den rådande samhällsstrukturen.”

Det kanske är nödvändigt, men det är också absurt.

Jag ser det anpassade budskapet framför mig.

Om vi förhåller oss passiva kommer klimatet att kollapsa och vi alla med det.

Snälla, vill du vara med?

Tänk absolut inte att du behöver göra privata uppoffringar.

Bekymra dig inte för att du ska falla ner från pyramidens topp.

Så här blir just du en vinnare när vi räddar planeten!

Det här är klimatförnekaren. I all sin futtighet. I all sin kortsiktiga självbespegling. Jag känner honom redan, tyvärr. Jag möter honom för ofta. Det kan då handla om klimatet. Dra ner på kött? Inte en chans, jag tycker att det är himla gott.

Men lika gärna gäller hierarkiens logik helt andra frågor. Jag vill inte ha ett hem för ensamkommande i mina kvarter, det finns helt säkert bättre lämpade områden för sådant, och förresten klagar Norrland alltid på glesnade befolkning. Jag kan väl instämma i att välfärden åtminstone borde vara grundläggande för alla, men våga inte ta 72 kronor extra varje månad från min inkomst. Och så vidare.

SDO-variabeln är inte bara klimatförnekarens skygglapp.

Det är en återkommande bromskloss för all progressiv samhällsförändring.

Det är jag istället för vi.

Det är en sjukdom.