Lastbilar som blivit stående tvärs över gator, gångvägar förvandlade till isrännor, trappor upp ur tunnelbanan som väntade på att få bryta en lårbenshals. Satan också – först vinner Trump, sedan kommer Snökanonen (döpt av SMHI). Varför var det inte bättre plogat? Eller sandat? 

Hem kom vi till sist, med dessa dröjande funderingar kring samhällets skörhet, och tyvärr lagom till årets kanske löjligaste politiska utspel. 

Det är feminismens fel! Så här fruktansvärda blir följderna när jämställdhetsivrare får sin vilja igenom. Stockholm stad kommer nu att för evigt begravas under ett genuscertifierat snötäcke.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

Jag citerar ingen nu, utan har besparat dig mödan att utvinna andemeningen från en debattartikel av Cecilia Brink (M), oppositionsborgarråd och vice ordförande i trafiknämnden. Hon menar verkligen att det som skedde i huvudstaden kan skyllas på det faktum att den nya rödgrönrosa majoriteten förra året lanserade konceptet ”jämställd snöröjning”. Alla ska kunna ta sig fram, skriver hon. Det går som ansvarig politiker aldrig att skylla på vädret. Och:

”Den jämställda snöröjningen innebär att kvinnor inte kan ta sig till jobbet, barn stannar hemma på grund av att skolor stänger och äldre vågar inte att gå ut. Ambulanser kan inte ta sig fram utan privatpersoner har fått hjälpa till att putta på grund av att plogbilarna inte röjt snön.”

Detta måste naturligtvis redas ut.

Är det jämställdhet som lamslagit Stockholm? Hundratusentals människor påverkades av Snökanonens härjningar. De missade möten, väntade på inställda bussar, trängdes i den kollektivtrafik som fortsatt fungerade, pulsade genom drivor, körde fast med sina bilar. De förtjänar ett seriöst svar.

Jag kan hålla med om att politiker inte per automatik kan skylla på vädret. Personligen föredrar jag dessutom att politiker har minneskapacitet som sträcker sig längre än gällande mandat, exempelvis till 2012. Då föll flera decimeter snö över Stockholm och tusentals klagomål om dåligt plogade vägar och trottoarer strömmade in till Trafikkontoret, som sammanbitet svarade: ”Vi har de resurser vi har”. Normalt sett ska stora gator röjas på fyra–sex timmar och mindre inom tolv. Det hade inte hunnits med. Trots att röjarna bara under ett dygn fraktat bort 600 000 kubikmeter snö, motsvarande en Globen. Den gången var det alliansen som hade majoritet. 

Åk stjärtlapp till 2016. Cecilia Brinck:

”Nog sjuttsingen kunde man ha haft bättre beredskap för att hantera de här snömängderna. Trots allt är det ingen överraskning att det snöar i Stockholm på vintern.”

Stockholms hantering av den här sortens väder är ett återkommande problem. Alla misslyckas. Alla skyller på omständigheter som ligger bortom dem själva. Det kan vara entreprenörerna som får skulden. Eller naturen. Eller gnälliga medborgare (om politikern skolkat från medieträningen). Eller, och det är nytt: jämställdhet.

Moderata lokalpolitiker är inte ensamma. Deras partiledare ansluter sig, genom att twittra: ”Allt handlar inte om kön. Snö, till exempel. Hur blir Sverige mer jämställt när bussar inte kommer fram till skolor?” Anna Kinberg Batra länkar sedan vidare till Feministiskt Initiativ, som förklarar idén med jämställd snöröjning. Högre prioritet till gångvägar eftersom kvinnor mer sällan åker bil och oftare under en dag rör sig ute än män, för att hämta barn eller handla. Det handlar om olika rörelsemönster. Därför ska det inte vara självklart att väg går före trottoar. Speciellt eftersom fler skadar sig när de halkar till fots än när de bakom ratten kanar in i andra bilar. 

Anna Kinberg Batra blir upprörd. Faktum är hon blir till den grad upprörd att hon nonchalerar att kontrollera – eller medge – hur jämställd snöröjning praktiseras i Stockholm. Som har en hemsida. Där information finns tillgänglig för den som fruktar feminismens skadeverkningar:

”Först röjs trafikleder och bussgator med tillhörande gångbanor. Stadens ambition är även att tidigt ploga ett antal pendlingsstråk för cyklister. Därefter röjs övriga huvudgator med tillhörande gångbanor och gång-, cykel- och mopedvägar. Sedan tas bostadsgator med tillhörande gångbanor och gång-, cykel- och mopedvägar.”

Hoppsan.

Förra vintern prövades den nya modellen i mycket begränsad skala, utanför den ordinarie röjningen. ”Den tidigare prioriteringen kvarstår”, hälsade Trafikkontoret. Motorleder och huvudgator röjs alltså först. Nu som då, 2016 som 2012 och alla andra år problem uppstått efter häftiga snöfall.

Research, någon?

Jag hade väntat mig mer av Anna Kinberg Batra – samt av Aftonbladets ledarsida, där Eva Franchell klagar: ”Feministisk snöröjning funkar inte i Stockholm.”

Istället för att skylla på ett system som inte implementerats (snart tas en budget som bör klarlägga hur de rödgrönrosa tänker sig hur det ska fungera framöver), istället för att rya om ”kön”, kan vi väl pröva några nyfikna frågetecken. Hur väl fungerar snöröjning med elva entreprenörer? Är det rimligt med en budget för detta på 145 miljoner kronor? Kan kommuner ens förväntas ha total beredskap för exceptionella snöfall som inträffar tidigt eller sent under säsongen? Hur ska bеde vägar och trottoarer bli framkomliga?

Klart att snöröjningen måste fungera.

Just därför duger det inte att skylla på feminism och sedan lägga saken åt sidan.