Jimmie Åkesson som ledaren, en reklambroschyr i Sommarsverige och det slår mig att om jag skriver som det är kommer du och andra tycker att jag överdriver.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
Orden har sådan laddning att vi inte vill förstå dem.
Jag går tillbaka över ängen, några snokar kryper iväg i gräset som fåren ännu inte betat ner. De gamla tackorna kommer vant fram och vet att om de tjatar tillräckligt länge med sitt ”nääääh” så kommer jag böja ner lite asksly och då samlas de i en ring runt för att få del av det nyttiga.
Får vandrar runt i ängarna för att få kosten varierad.
Det finns ett lamm med nr 84 på örat, hon är tam som en hund och vill gärna bli upplyft.
Jag kliar henne bakom örat fast hon helst vill bli struken på ryggen men fästingarna gör att man blivit lite försiktig där.
Sommarsverige.
Skugga under en ek.
Och så ett flygblad från Sverigedemokraterna i brevlådan.
Så ser fascismen ut i vår tid.
Det är en hyfsat skicklig propagandatext. ”Jimmie” (det vill säga copywritern) målar upp ett hot mot Sverige och de gamla, det är ett ”kritiskt tillstånd” och hotet kommer utifrån – men det finns ingen riktig förklaring till vad hotet består av. Däremot finns det noga beskrivet hur alla andra förtiger, förvanskar och vägrar se detta stora hot som gör att hemkänslan och tilliten försvunnit i Sverige.
”Den värsta kris som Sverige har genomlevt i modern tid.”
Nej, det inte står något om invandring eller flyktingar eller ekonomi, det är bara ett allmänt hot och det är skapat av ett ”vanstyre” och jag inser att det här är all propagandas grundkurs 1A jag läser. (Jag hoppas reklambyrån tog bra betalt.)
Först – måla upp ett allmänt hot, ospecificerat. Sen – prata om en lika ospecificerad lösning.
Jimmie förklarar att hotet mot Sverige gör att konflikterna måste sättas åt sidan. Och konflikterna handlar inte om hudfärg, kön, sexuell läggning eller klass. Konflikten står inte mellan svenskar och utlandsfödda, den står mellan de konstruktiva och det destruktiva.
Mellan de som vill göra en insats för vårt land (oklart vad) och de som inte vill.
Mellan de som vill ge barn kunskap och de som vill fylla dem med droger.
Och lösningen?
Lösningen är att vi går samman i enighet i stärkt medborgaranda och respekt för vårt arv.
Det här är snömos för den som aldrig studerat propagandans grunder. Inga politiska paroller, inga förslag, ingen egentlig kritik, inget att diskutera.
Bara en känsla av att allt är för jävligt och att lösningen på det är att få bort alla konflikter och ersätta dem med sammanhållning mot ... Ja, mot vaddå? Knarklangare? Vem kämpar för dem egentligen? Och vilka är det som ”förstör vårt land”?
Men för den som studerat hur fascismen bygger sin retorik är det här ett skolexempel.
Fascismen är – även om liberaler och många socialister inte förstår att använda ordet – en ideologi och inte en viss typ av uniformer, medborgargarde eller hatdemonstrationer. Fascismen kan vara anpassad till alla politiska situationer, den kan vara med demokratisk fasad (men alltid toppstyrd), den kan vara krigisk och hatisk och skrämmande och den kan vara terroristisk. Men det är alltid en ideologi som hävdar att motsättningarna inte ska finnas i ett samhälle, klass är inget problem, alla ska enas under partiet och hålla sams mot något yttre hot.
Fascismen bygger på att skapa motsättningar som man sen säger är ett hot som måste hanteras av de som är ”riktiga medborgare”.
Det var viktigt när statsministern förklarade att SD är nyfascister. Viktigt eftersom liberalismen aldrig klarat att hålla gränsen mot de bruna. Historiskt vacklar man alltid i lägen där man tror man kan använda dess stöd eller röster för att flytta fram positioner i klasskampen som alltid pågår. Som när gammelmoderater vill ta över med SD:s stöd. Eller när näringslivet vill ”ha samtal” för att övertala partiet till stöd för vinster i välfärden.
Liberaler tror ofta att politik handlar om att resonera utifrån praktiska kompromisser, de tror att fascismen är en åsikt som går att resonera bort, de har aldrig lett kampen mot den rörelsen och kommer aldrig göra det. Det har alltid varit förtryckta grupper och socialister som fått samla ett motstånd för ”Frihet är alltid och uteslutande frihet för den som tänker annorlunda”, som Rosa Luxemburg formulerade det.
Det är med SD som med IS. Oförmågan att se fascismen i rörelserna, myten om det nya rena samhället, viljan att förklara bort ideologins kärna. Det gör att det blir obegripligt.
Men SD är inte obegripliga.
Det är en svensk sommarfascism.
Jag ger efter för fårens rop, de äter glatt och de skiter och jag lägger flygbladet i dyngan för att allt blir gödsel för framtiden.
Vi får väl odla tomater i det.
