Läs också: Ledarbloggen: Nej vi mörkar inte
Det här är historien om Högdalens Centrum, men det kunde vara historien om vilket centrum som helst i Sverige. Den handlar om politiker som hittar på åsikter åt folket, om nonchalanta kapitalister och om vem som egentligen är småföretagens största fiende.
Nej, det är inte regler, skatter eller socialister.
Det är storföretagen.
Det hela började med att alliansen sålde ut centrum till två brittiska bröder. Vi vet alla hur det gick – efter en serie misslyckanden, konkurser och ekobrottsanmälningar lämnade bröderna Boultbee Sverige. Nu skulle det bli ordning, hoppades många.
Det finska storföretaget Citycon köpte så Högdalens Centrum för 207 miljoner kronor av Boultbee. Resolut gjorde Citycons svenske vd entré i centrum och berättade att första gången han satt fot i Högdalen ”parkerade jag bilen och hann gå två meter innan jag stötte på två heroinister. Det var smutsigt, skitigt och trasigt.” Efter detta första besök beslutade således vd:n, som själv bor på Karlavägen i en 14-miljonerslägenhet, att här skulle rensas! Ett år senare höll han tal i centrum en onsdag förmiddag klockan elva: ”Vi har satsat på trygghet – här är våra väktare, som ser stenhårda ut!” Vidare hade han personligen tyckt att butikerna hade ful skyltning, så det fick de sluta med: ”Mer professionell skyltning, inte så mycket handskrivet!” samt ny belysning, och ”nu firar vi vår ljusinvigning!” Han pekade på ljusslingan som satts upp i glastaket.
Ett trettiotal pensionärer stod och lyssnade. Många av dem från den generation som flyttade till Högdalen när det var nybyggt. Nu fick de höra någon som varit där i tio minuter avfärda hela platsen som en sophög. En av pensionärerna mumlade ”Vad är det för skitsnack.”
Åren därefter försvann affär efter affär. De kunde inte betala de skyhöga hyrorna. Järnaffären tvingades stänga trots många protester – folk köper helt enkelt inte en hammare om dagen och hyran hade plötsligt hamnat på 79 000 i månaden. Tebutiken, som folk trodde förebådade gentrifieringens ankomst, fick också slå igen och flytta till Hornstull. Samma med barnklädesaffären, skobutiken, kemtvätten, nyckelservice och många fler. En efter en har de packat ihop, reat ut det sista och slagit igen. Problemet har inte varit att lokaler står tomma, för det gör de sällan länge. Entusiastiska entreprenörer finns det ingen brist på. Problemet är att de drar på sig miljoner i skulder samt att personliga tragedier följer i spåren av konkurserna. Många av dem skäms för att de konkat.
Men! Nu skulle vi få chans att tycka till! 2013 lanserades Boendedialogen av de borgerliga politikerna. Nu skulle demokratin komma till ytterstadsområdena, närmare bestämt Söderort, Västerort och Järva. ”När Stockholm utvecklas är det viktigt att det sker i dialog med dig som bor och jobbar i en stadsdel” sade politikerna.
Dagen då boendedialogen kom till Högdalen minns jag mycket väl. Alla bjöds på kanelbullar och kaffe, barnen fick ballonger och vi fick skriva på små lappar vad vi tyckte borde förändras i centrum. Lapparna sattes upp på en lång vägg. Allt som allt blev det 1 700 kommentarer. De allra flesta var kritiska till de höga hyrorna, centrumägarens politik och utförsäljningar i största allmänhet. Många ville ha mer kultur, några ville ha bättre snöröjning och inte så mycket hundbajs i centrum. Ulrika Dahl och Steven Cuzner från Linje 19 gick runt och antecknade svaren. En som röstat vann en gratis månadshyra, ”du var emot att så många affärer stänger, det verkar vara en populär åsikt här”, sa den eventansvarige i mikrofonen.
Ett halvår senare skulle vi få veta resultatet. Återigen bullar och ballonger och under allmän jippokänsla tapetserades centrum med våra åsikter. Det var bara något konstigt med dem – det var nu plötsligt helt andra åsikter! Vi sades nu ha tyckt tre saker. 1) Mer trygghet och fler vakter. 2) Upprustning av centrum och 3) Hastighetsbegränsningar på vägarna.
Ulrika Dahl berättar att hon försökte fråga de ansvariga var detta kom ifrån. ”Jag vet inte, det är politikerna som skrivit, vi jobbar bara på eventföretaget”, fick hon till svar. ”Men skulle inte politikerna vara här?” ”Nja, alltså de kommer hit och minglar i mån av tid, men det är ingen offentlig frågestund planerad.” Ulrika Dahl gav sig inte utan bad att få veta vad som hänt med lapparna. Hon fick till svar att det skulle finnas en rapport, som hon efter mycket om och men fick mejlad till sig. Den fanns ingenstans på nätet. Inte konstigt, för där står sanningen. ”Det är många som anser att orsaken till att många butiker lämnat beror på att hyrorna i centrum är för höga och att staden borde köpa tillbaka centrum och hålla en annan hyresnivå.”
Stockholms stad ljög alltså oss rakt i ansiktet, och hävdade att vi tyckt saker vi aldrig tyckt. Förmodligen hoppades de att ingen skulle bry sig, och att folk skulle vara glada över att få kaffe och bullar och inte ta det där med dialog så bokstavligt.
2014 kom ny majoritet i stadshuset, och de har nu lagt ner boendedialogen helt och hållet. När jag frågar de ansvariga vad som kommer att hända med centrum, säger de att en strategi för att utveckla levande lokala centrum är på gång. Bra, men vad blir av det?
Överlag är Citycon ett arrogant och nonchalant företag. När boende ställer frågor till Citycon kan det ta ett helt år innan de svarar. När jag mejlar som journalist och frågar varför butiker stänger, svarar de med goddag yxskaft-svar av typen ”Vårt ansvar är att utveckla en bra plats för möten, handel och service.” Aha. Jag som trott att deras mål seriöst varit att utveckla en dålig plats där ingen möts, det inte går att köpa något och man inte får service. Det är åtminstone så det verkar.
Man kan hävda att Citycon helt enkelt tänker som smarta kapitalister: de vill maximera sin vinst som alla andra. Efter att ha tittat igenom deras årsredovisning, som inte är imponerande, tror jag dock motsatsen. Jag tror att de är ovanligt korkade och nonchalanta kapitalister.
Nyligen hamnade Citycon i blåsväder. De fick dra tillbaka sin reklamfilm för Kista Galleria efter massiv kritik. Den innehöll nämligen bara vita människor. Alla som varit i Kista galleria vet att det inte ser ut så där, och företaget fick be om ursäkt.
Det är en typisk samtida protest – den stannar vid representationen. 2016 måste bli året då vi drar protesterna längre. Citycon, och de andra skojarföretagen, borde inte få driva centrum över huvud taget. Nu måste politikerna ta tag i det här. Vi vill inte ha bröd och skådespel, vi vill inte ha bullar och ballonger, vi vill ha demokrati i centrum.
