Den blinda fläcken i en liberals öga handlar om ägandemakten. För en borgare är det mer demokratiskt att några få familjer äger vårt näringsliv än att kommuner, stat och landsting gör det. Eller kooperativ för den delen.

Tanken är att privat kapital skapar mer frihet och kreativitet i ett samhälle och det stämmer kanske om man tittar på en lokal ekonomi och ser hur långsamt kommunala beslut fungerar jämfört med privata. Innan kommunen fått igång en simhall, kan privata villaägare ha grävt och byggt 100 små pooler. (Tyvärr utan gemensam användning.)

Men tittar man lite bredare blir det en annan bild som träder fram.

Nämligen monopolens gemensamma makt.

Företagen på jorden är nämligen få. Diskuterar man klimatfrågan är det cirka 90 företag som står för absoluta merparten av hela klimathotet. Diskuterar man pengar är det några få banker i varje land som har makten över hur pengar används.

Världens viktigaste företag får plats på en liten lista. De bråkar inbördes men har också gemensamma intressen som de försöker tvinga på lagstiftande församlingar.

När Financial Times gör en tabell över världens viktigaste företag toppar Apple och sedan kommer Exxon, Microsoft, Google och först på åttonde plats hittar man ett producerande klassiskt industriföretag som General Electric.

Men detta är inte maktbolagen i världen. Det är däremot börsernas favoritbolag, det är dessa som fått högst värde i spekulationsracen och som därmed får absolut störst intresse från affärstidningar. Men de genererar inte så många jobb och heller inte de riktigt stora pengarna.

Vill man istället hitta storföretagen som påverkar samhällens liv och död så måste listan bygga på företagens storlek. Då blir listan så här: Oljebolag, oljebolag, oljebolag, Wal Mart (handel), oljebolag, oljebolag, oljebolag och sedan på tionde plats Volkswagen, på 15:e Samsung och 16:e Apple och sedan varvas enstaka industrikonglomerat med oljebolag tills listan blir tunn och ett företag ”bara” har intäkter på futtiga 700 miljarder kronor. Per år.

Makten över energin – och därmed vad vi producerar, hur vi producerar och med vad vi driver denna produktion – ligger på 60 företag med 60 chefer och... Ja, du förstår.

Aldrig har världens makt varit så koncentrerad till några få stora jättar.

Men det är ju inget överraskande. Hela Marx grundtes var att kapitalägare automatiskt kommer att jaga dominans och monopolmakt för att skydda vinster och försöka kontrollera den marknad som de egentligen tycker rätt illa om. Kapitalet skapar enfald, inte mångfald.

Det vi ser idag globalt är hur dessa jätteföretags behov står på tvärs med mänsklighetens behov. Det är inte en slump att oljeföretagen lyckats skrämma politiken till feghet i klimatfrågan. Det är inte en slump att politiska krav på omställning av trafiken är så urvattnade att Volvo kan lansera sin största Suv som en ”framtidsbil”. Eller att politiska krav på ”bankregleringar” tas fram av bankerna själva i den stora bankorganisationen Bis.

Ja, du har rätt. Självklart ska också bankerna läggas till listan. De stora bankerna är knutna till särskilda kapitalgrupper (Sveriges SEB – Wallenberg – och Handelsbanken – Industrivärlden – är vårt lokala exempel som även finns över hela världen). Tar vi de tio största bankerna på jorden så äger de kapital för 140 000 miljarder kronor och begreppet ”för stor för att få falla” är en verklighet alla människor på jorden styrs av. Det är därför du betalar fyra procent i ränta på ett bolån fast räntan egentligen är noll i Sverige idag.

De stora bankerna styrs av män som sedan flyttar till riksbankerna eller till IMF eller till finansdepartement och sedan tillbaka till en ny storbank, och det här betyder att det i praktiken inte finns någon demokratisk makt över bankerna, de är en självstyrande egen kropp som har en egen ideologi och egen agenda och vill man förstå den är det bara att fundera på varför Deutsche Bank uttalar sig om nödvändigheten att skära ner och privatisera och sänka löner i södra Europa, samtidigt som tyska politiker.

Eller varför Luxemburgs banker hjälper företag smita från skatt.

Makten på jorden går att se som företag inom energi, tillverkning, banker och kapitalförvaltare. Lägger man ihop dessa får man en bild över vilka som styr världen. De sitter nämligen i varandras styrelser och varandras valberedningar och den lilla, lilla elitens makt bygger på att du egentligen aldrig får veta att den finns.

Varför sitter Jakob Wallenberg i Coca-Colas styrelse, till exempel? Behöver han pengarna?

När The Network of global control undersökte storföretagen hittade man till slut 147 företag som kontrollerade det mesta. I alla viktiga grupper fanns bankerna med.

Plötsligt har vi gått från den globala gigantiska ogripbara makten med tusentals miljarder i flöden till en by på 147 mäktiga som tillsammans styr världens företag, investeringar och dessutom gärna försöker styra såväl media som politiken.

En by som försöker sväva över jorden och fatta beslut som om planetens gränser eller de sociala konsekvenserna bara är en ekvation bland andra i Excelarkets lönsamhet.

Makten under kapitalismen är inte demokratisk, den är politiskt manipulerande och dessutom ansvarslös för det finns ingen du kan anklaga för det dessa bolag gör som kropp.

Makten gömmer sig i elitens samarbeten, det finns ingen stark ägare som styr det hela, det är som en entitet, en svävande kropp av oansvarigt kapital där människorna av kött och blod som styr bara är utbytbara tillfälliga besökare.

Men vad heter de? Har de inga ansikten?

Nej.

Fortsättning nästa vecka...