Läs också: Därför vill Calmfors sänka lönerna – igen

När akademiker och i synnerhet nationalekonomer gör bort sig kapitalt blir jag alltid extra upplivad. Men ibland är det i de verkliga småsakerna som pinsamheterna avslöjar sig som allra klarast. I morse kunde man således höra ekonomen Lars Calmfors efterlysa lågbetalda ingångsjobb för att nyanlända snabbt ska kunna komma in på arbetsmarknaden. Det pågår en enorm offensiv i dessa dagar från arbetsgivare och borgerliga partier för att sänka de lägsta lönerna. Calmfors företräder Arbetsmarknadsekonomiska rådet, som finansieras av näringslivet. Men när han i radions P1 Morgon fick frågan om vilka jobb han tänkte sig kom den blunder som säkert många missade.

Han talade om sina besök på varuhuset Clas Ohlson och hur svårt det är att hitta någon där att fråga när man letar efter en vara. Där borde väl de berömda enkla jobben kunna skapas? Ett par nyanlända som med ett serviceleende vigt rör sig mellan hyllorna? Men i det ögonblicket klev den akademiske nationalekonomen fram, som uppenbarligen vet noll om det praktiska livets svårigheter. Jag skulle tro att ett jobb på Clas Ohlson är ett av de svårare jobb som finns på arbetsmarknaden. I de ändlösa hyllorna på detta utmärkta varuhus gömmer sig inte bara myriader av små prylar, utan också det svenska språkets allra mest förborgade hemligheter. Gå in på varuhuset och fråga efter vilken spik du behöver när du ska bygga om en veranda och du står mitt i ett myller av alternativ. Och när du vill köpa en skruvdragare – vad är det för laddtid på den? Ställbart vridmoment? Borrkapacitet? Behöver du också en bitsats? Och vad är det för tång du egentligen behöver – en kabelskalare? En böjd radiotång? En tångnyckel?

När jag nu sitter och bläddrar i Clas Ohlsons katalog inser jag att där ryms en av vår tids mest avancerade, språkexperimentella diktsamlingar. Att läsa denna katalog, att överblicka den, att snabbt kunna svara på frågor om det som står där – och ofta även att uttala orden – torde vara ett av de minst enkla jobb som finns på svensk arbetsmarknad. Nu talar jag möjligen lite som en kränkt medlem i Klubb Clas. Men det går djupare än så: det vi tror är enkla jobb är det sällan. Och det som nationalekonomer tror är enkla jobb är det ännu mer sällan. Att kasta in en nyanländ flykting med svaga kunskaper i svenska språket som vägvisare i Clas Ohlsons varudjungel är bland de sämsta arbetsmarknadsåtgärder man kan tänka sig. Den praktiska världen uppenbarar alltid hur goda ens språkkunskaper är. När jag pluggade franska i Frankrike var jag en gång tvungen att samtala med en rörmokare om en trasig vattenledning. Jag trodde jag kunde en del franska. Det kunde jag inte. Samtalet blev en tragisk sketch.

Ytterligare ett belysande yttrande, ett slags freudianskt-borgerlig felsägning, slapp ur Calmfors denna morgon. Det var när han menade att han med låglönejobb tänkte på ”jobb som fanns förr i tiden.” Yttrandet är centralt. Jag tror att det finns ett slags fanstomsmärtor djupt inne i borgerligheten över förlusten av den talrika tjänarklass som en gång existerade i Sverige. Det är den som så många vill återskapa med RUT-bidrag och sänkta ingångslöner. En högavlönad akademiker ska väl inte behöva stå hjälplös på Clas Ohlson? Han ska omsvärmas av uppassare – särskilt när det kan legitimeras med den stora mängden nyanländas behov?

Men sådana enkla tjänarjobb kommer inte att ha någon plats i ett modernt, postindustriellt samhälle. De sänker produktiviteten och de ökar ojämlikheten.

Sänkta löner botar inte. Sänkta löner är en del av den sjukdom som orsakar segregation. Och när förslag dessutom läggs om ett slags etniska jobb kan vi vara säkra på att det kommer att göda rasismen. Jag tycker det är mycket märkligt att Stefan Löfven inte på allvar skäller ut alla dessa lobbyister som nu kräver att de lågavlönade ska ta smällen för det stora flyktingmottagandet. Jag hoppas att det inte är så att Miljöpartiet, som slits sönder av migrationsfrågan, är på väg att anamma samma låglönelinje som borgerligheten?

Så vad bör göras? Resurser behöver omfördelas från de översta inkomstskikten till massiva utbildningssatsningar för att lyfta de nyanlända som saknar utbildning och för att fixa snabbspår för dem som har utbildning in på arbetsmarknaden. Den offentliga sektorn behöver långt fler anställda och med den rätta kombinationen av utbildning och avtalsenlig lön är vården och omsorgen en utmärkt plats att hitta in i det svenska samhället och samtidigt göra nytta. Inte minst skulle det nu behövas en stor drive för att inleda en generell arbetstidsförkortning så att fler kan dela på de jobb som behövs.

Det finns ingen enda, enkel lösning på integrationsfrågan. Högern har fel förslag, ja, men vänstern har väldigt ofta önsketänkt inför dessa frågor. Så mycket är i alla fall klart att det är bättre att Lars Calmfors irrar runt på Clas Ohlson i alla sina dagar än att hans förslag  genomförs.