Jag har tidigare skrivit om näthat här på ledarsidan, specifikt det som drabbar kvinnor, som är besinningslöst och – nästan som regel – grovt sexualiserat. Varje gång kommer undflyende reaktioner: Överdriver du inte nu? Nej. Svarar jag män – undantagslöst män – som tycker sig veta hur det egentligen står till i digitala offentligheten.

Deras skygglappar är effektiva. Inte bara sorteras ett ständigt flöde av aggressiv sexism bort. Dessutom försvinner möjligheten att diskutera näthatet som kvinnohatets förlängning, snarare än som ett begränsat fenomen frikopplat från livet bortom skärmen, där trollande äggprofiler tappar omdömet efter helgens starkölsrace.

Men de allra trögaste förnekelsemekanismerna borde släppa efter förra veckans uppvisning i oförställt kvinnohat.

Första exemplet. Malena Ernman är känd för sitt ställningstagande för human flyktingpolitik och mot Sverigedemokraterna. Hon vet hur det är att utsättas för den sortens hat som kokas av både medeltida kvinnosyn och rasistisk agenda.

Så när nyheten kommer att hon ska ringa in det nya året ... Fördämningarna brister. Ut strömmar giftet. I högerextremisternas egna forum, i sociala medier som Twitter och Facebook. Batikhäxa. Spekulationer kring psykisk hälsa. Detaljerade hån om hennes utseende. Hennes familj sveps med.

Män som avskyr hennes åsikter nöjer sig inte med att kommentera just åsikter. De tar det genast till kön. Sexualiserar. Hur hon är som kvinna, hur hon borde behandlas som kvinna.

Mönstret är återkommande. Många är drabbade, många har vittnat om det: Maria Sveland, Alexandra Pascalidou och Jenny Bengtsson för att nämna bara några. Och för varje etablerat namn finns hundratals ytterligare offer, kvinnor som hatas kopiöst av män som sedan knappt ens i undantagsfall behöver ta ansvar för sina övergrepp.

Kvinnohatet på nätet speglar ofta en hederskultur. Svensk man ska skydda svensk kvinna. Svensk man är god, invandrad – läs: muslimsk – man är ond. ”Here, women and men are equal.” Strålkastaren har fixerat läge.

Som när SD-toppen Linus Bylund talar om våldtäkt som muslimsk straffmetod, utan att kunna belägga detta på något enda sätt:

”Jag menar att det är allmänbildning, jag kommer inte exemplifiera varför jorden är rund, varför solen går upp eller andra saker heller.”

Det är rasistens logik.

Påstå sig vilja värna kvinnans sexuella integritet. För att sedan själv kränka den, gärna jagande i flock, kollektivt fradgande när en kvinna ska straffas för ... ja, till att börja med för att hon inte är man.

I detta skeva universum finns föreställningen att kvinnlighet är svaghet, att allt går åt helvete – det egna livet, familjen, nationen – för att feminina värden, för att inte tala om feministiska, tillåtits kastrera manliga.

Bekvämast – för män – vore om kvinnohatet kunde avgränsas med denna krets. Men så är inte fallet. Det stiger upp ur de mörkaste grottsystemen, men trivs även i fullt dagsljus. Alldeles för få opponerar sig. Tvärtom bärs hatet fram av alldeles för många. Ges direkt bränsle med likes och delningar. Eller ursäktas. Eller nonchaleras.

Andra exemplet. Samma vecka, samma kvinnohat. En komiker som har ett samarbete med Aftonbladet blir rasande över negativa omdömen om hans bok på kultursidan. Han ger sig genast på recensenten (man) som på Twitter utlovas misshandel och kallas ”vidrigt jävla fittluder”. Kultursidans redaktion är ”sura fittor”. Han medverkar också i en podcast där han lägger ut texten om Åsa Linderborg. Han känner sig sviken. Svaret? Han ska ”dra en yxa i fittan”, han ska ”munknulla ihjäl henne”, han ska våldta och besudla liket. ”Horan ska dö!” säger han. Självklart bryter Aftonbladet samarbetet. Men fyra andra män sitter med under detta haveri. Några riktigt tama invändningar. Mest skratt.

”Aldrig har det väl heller så tydligt illustrerats att det skit kvinnor i offentligheten dagligen utsätts för frodas på grund av vanliga, välmenande snubbars feghet och homosociala ängslighet”, skriver Patrik Svensson i Sydsvenskan (12/11).

De här exemplen är vidriga, men de är inte unika. Kvinnohatet tynar inte bort. Det måste tvingas bort. En början kan vara att fler erkänner sakernas tillstånd. En förutsättning om vi någon gång ska kunna sanera denna manlighetens mentala härdsmälta.

Varför kränker 50-åriga män helt gränslöst artisten Zara Larsson, 17 år?

Varför kan män inte hantera en kvinna med åsikter utan att sänka sig under bältet?

Varför protesterar inte fler män när de stöter på kvinnohat?

Absolut, juridiken måste skärpas för att fler ska bli dömda, men lösningen ligger hos den majoritet som idag är pinsamt passiv.

Ingen man kan skylla på att han inte förstår hur illa det är.

Ingen man kan inbilla sig att det här – hatet, hoten, våldsfantasierna, sexuella trakasserierna – inte begränsar kvinnor.

Ingen man kan avfärda det här som något mindre än en inskränkning av kvinnors möjlighet att delta i offentligheten.

Ingen man kan på fullaste allvar mena att kvinnor själva ska behöva driva förändrings­arbetet för att slippa bli hatade.

Kom igen!

Se vad som händer.

Annars väljer du din blindhet.

Annars väljer du att acceptera det oacceptabla.