”Lundin har alltid förespråkat fred i Sudan och att denna fred måste åstadkommas genom fredliga medel. Det är vår fasta övertygelse att vår verksamhet i Block 5A, genom investeringar i infrastruktur och insatser för lokalbefolkningen och humanitär hjälp, bidrog till att förbättra livsvillkoren för tusentals människor.”

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

Sedan går han raskt vidare till att berätta att företaget har en ”spännande framtid framför sig”, med produktion från nya fyndigheter i havet utanför Norge.

Där kommer möjligen torsk att fördrivas. Men under åren i Sudan, 1997–2003, var det människor. Ian Lundin anser att han har gett tusentals människor ett bättre liv. Men många är av en annan åsikt. De som överlevde, de som kan vittna om vad som hände när byar och jordbruksmark skulle exploateras och bli Block 5A. Fördrivning, massakrer. 160 000 människor tvingades fly, 12 000 dödades. Detta enligt uppgifter som samlats in – bland annat för rapporten Unpaid debt (Obetald skuld) – utan vilka det aldrig hade blivit någon svensk förundersökning.

Vad hade Lundin för roll i allt detta?

Åklagaren utreder för att sedan eventuellt väcka åtal.

Fler än Ian Lundin borde följa denna process. Ägarna, till att börja med. Lundin är ett ärvt familjeföretag, men deras holdingbolag kontrollerar inte mer än 30 procent. Resten av aktierna fördelar sig mellan – efter andel – Statoil, Swedbank Robur, Skagen, Nordea investment funds, Handelsbanken fonder, Fjärde AP-fonden och SPP fonder. Aktörer som åtminstone sedan 2010 (då släpptes Unpaid debt) varit väl medvetna om anklagelserna mot Lundin. Men som ändå ligger kvar med investeringar.

”Vi bedömer inte företag retroaktivt, det vill säga vi investerar idag och framåt i tiden. Vi är ingen rättslig instans”, säger Sasja Beslik, chef för Nordeas hållbara investeringar, till Aftonbladet.

Undrar just om Nordeas kunder uppskattar sådan elastisk etik? Eller för den delen kunder i Swedbank och Handelsbanken? Eller alla svenskar som ska få pension från Fjärde AP-fonden?

Jag tror att majoriteten utanför finansbranschen faktiskt bedömer företag retroaktivt. Speciellt när dåtiden inte ens är 20 år bort. Speciellt när klanen Lundin verkar komplett oberörd.

”Det hela är överdrivet”, sa Lukas Lundin – äldre bror till Ian – i en surrealistisk intervju med journalisten Emanuel Sidea. Han bagatelliserade även en annan kritiserad affär, den i Ogaden i sydöstra Etiopien, då aktualiserad efter att Martin Schibbye och Johan Persson fängslats. Gör han överhuvudtaget moraliska överväganden?

”Näe”, sa Lukas Lundin.

Jag talade med Kerstin Lundell tidigare i veckan. Hon granskar Lundins verksamhet i boken Affärer i blod och olja och välkomnar att företrädare delgivits misstanke: ”Äntligen!” Men självkritik, nej, det tror hon inte Lundin är kapabel till.

Frågan är om det samma gäller för Carl Bildt?

”Han sökte sig sina egna vägar, nöjde sig aldrig med det som var och var ständigt nyfiken på det nya. För honom var världen den ständiga arbetsplatsen, och dess möjligheter närmast oändliga.”

Så lyder Bildts formulering om Adolf Lundin – grundare av Lundin Oil, numera Lundin Petroleum – efter att denne avlidit 2006. Det året valde Bildt att lämna bolagets styrelse (och beslutade efter kritik även att sälja av sin aktiepost). Han hade blivit utrikesminister. Oförenliga uppdrag. 

En utrikesminister kan inte vara lobbyist. 

Men kan en utrikesminister vara före detta lobbyist, som dessutom haft styrelseuppdrag under en period då bolaget misstänks ha gjort sig skyldigt till folkrättsbrott i Sudan och tecknat avtal om prospektering i Etiopien? 

Bildt kunde!

Han förlöjligade invändningarna som kom från medier och politiker. Han ljög i Skavlan. Han hyllade Lundins och sina egna insatser: ”Det var bra för många småsparare, inte minst. Vi gjorde viktiga insatser i viktiga länder.” Han gav, som ordförande för Arktiska rådet, Lundin klartecken att borra efter olja i Arktis.

Idag? Om nu Bildt – med sin elitistiska disposition – överhuvudtaget kan bli mer defensiv och mindre arrogant, är det just vad som har skett. Han hade inte väntat sig att det svenska rättsväsendet skulle komma så här långt med sin utredning kring händelser som ägde rum 1 000 mil från åklagarkammaren i Stockholm. 

Om misstanken om folkrättsbrott skulle komma att omfatta även honom själv, vore det en katastrof för Bildts fortsatta internationella karriär som före detta diplomat och fredsmäklare. Hans försvar blir därefter. Lätt desperat. 

Som när han medverkar i P1:s söndagsintervju. Han säger att befolkningen inte alls fördrevs från Block 5A. Tvärtom, området var ”mycket öde”. Men när Lundin kom valde många att flytta dit. Den här förvridna bilden av oljeprospektering i Sudan kolliderar kraftigt mot satellitbilder och diverse rapporter från bland andra Human Rights Watch och Amnesty International.

Det kan snart komma en dag då Bildt i detalj måste besvara snarare än att snäsande cirkulera runt frågor om sin inblandning. Medier har hittills inte lyckats tvinga honom till det. Möjligen har åklagare mer framgång.