Det finns ett ord som nästan aldrig nämns i samband med dessa debatter och det är imperialism. Trots att migration och krig är kanske de mest diskuterade ämnena just nu, är diskussionen helt avklippt från någon som helst reflektion över orsaker.

Istället vilar ett filter av goda mot onda över diskussionen.

Medan våra etablerade medier väljer sida i varje krig och beskriver det som goda länder mot onda, så gör trollmedia samma sak med flyktingar. I tråd efter tråd på nätet skrivs det att flyktingar är dåliga, onda, fula, korkade, outbildade, luktar äckligt, beter sig fel och borde kastas ut, spärras in eller has ihjäl.

Ibland händer det att någon liberal försöker ge moteld i form av en rapport som visar att migration är jättebra för hela världen: ursprungsländer får in pengar från sina medborgare i exil, mottagarländer får arbetskraft, alla tjänar på det hela.

Sällan nämns varför det blir flyktingar i första taget.

Ta de länder som många människor kommit tiill Sverige som flyktingar från. Vad har Chile, Afghanistan, Irak, Syrien, f.d. Jugoslavien, Libanon och Somalia gemensamt? Jo, att samtliga länder har invaderats av USA eller haft USA-stödda statskupper. Några av dessa länder har invaderats både av USA och Ryssland/Sovjet.

De migrationsvågor vi ser i världen är framför allt tvångsmigration på grund av imperialistiska krig.

Imperialismen startar inte alla konflikter, inte heller skulle en värld utan imperialism vara fri från regionala strider, lokala despoter eller ideologiska/etniska skiljaktigheter. Det skulle alltid finnas nyfikna människor som vill se andra länder, människor som flyttar av kärlek eller de som inte trivs i sin kultur.

Men utan imperialism skulle vi definitivt inte ha den situation vi har idag, där fler människor är på flykt än någonsin.
 
Att människor bryter upp från sina hemländer har, som den mexikanske forskaren Raúl Delgado skrivit, fyra primära orsaker: krig (31%) fattigdom (50%) brain drain (17%) och trafficking/människohandel (1.7%).
 
Alla dessa orsaker går att härleda till den enormt ojämlika värld som kapitalismen skapat. Länder i Syd exploateras för sina naturresurser och för sin billiga arbetskraft, och dräneras på sina rikedomar. Förra året kom Mbeki-rapporten, som letts av Sydafrikas förre president Thabo Mbeki och som är en grundlig kartläggning av västerländska företags skatteflykt från Afrika. De senaste femtio åren, konstaterar rapporten, har 1 biljon dollar lämnat den afrikanska kontinenten bara i olagliga pengaflöden. Då ska vi inte tala om de lagliga.
 
Och imperialismen är, som Andreas Malm skrivit, en av byggstenarna i det kapitalistiska huset. Hotet om våld finns alltid där för det land som besitter viktiga resurser eller en strategisk geopolitisk position, och inte släpper till. De ledande kapitalistiska nationerna grupperar sig runt sina gemensamma ekonomiska intressen i IMF och Världsbanken och runt de gemensamma militära intressena i NATO. Än så länge är den ledande nationen inom båda fälten USA. När USA vill invadera eller stödja en fraktion ställer de andra kapitalistiska länderna upp. Deras press förklarar då i regel för folket att det handlar om att stoppa diktatorer och kämpa för mänskliga rättigheter.
 
Andra länder kan ibland ta täten, som i Libyen 2011 där det var Frankrike som ledde invasionen. Nitton länder bidrog med militärplan, skepp och baser - Sverige var det enda av dem utanför NATO. Följaktligen var det också Frankrike som hade förtur när krigsbytet skulle delas upp, vilket inte har visat sig så lätt i praktiken då Libyen helt disintegrerat som stat.

Initialt såg det ut som om Donald Trump skulle ägna sig mer åt inrikespolitik än åt imperialism. Hans slagord "America First" och emfasen på protektionism tydde på att han skulle lämna världen åt sitt öde i större utsträckning än Obama, som krigat mot sju länder under sin mandatperiod. Dessa förhoppningar har nu kommit på skam. Oavsett vad han tyckte själv, kan han lika lite som Obama, gå emot imperiets intressen. När han nu skickar Tomahawkmissiler till Syrien ackompanjerade av uttalandet "Ikväll uppmanar jag alla civiliserade nationer att ansluta sig till oss för att få slut på slakt och blodvite" är det ett klassiskt imperialistiskt uttalande: vi är civilisationen, de andra är barbarer, de slaktar, våra krig är till för att skapa fred, och alla andra västländer och deras bihang bör ställa upp om de ska kunna få vårt godkännande i framtiden. Trump har öst pengar över militärbudgeten och vissa saker tyder på att han laddar för ett krig mot Iran. Jemen har redan blivit skådeplats för ett proxykrig som lett till att 100 000 människor tvingats fly landet.
 
Utan imperialism skulle IS heller aldrig ha uppstått. Det är i kölspåret av USA:s invasion av Irak och sammanbrottet för staten som IS kunde bildas. Som Sami Moubayed skriver i Under den svarta fanan - drivkrafterna för det nya jihad består irakiska IS ledarskikt till stor del av Saddam Husseins f.d. statstjänstemän. Idag får de sina pengar från försäljning av olja och försäljning av antika artefakter, men de hade aldrig kunnat bli så stora utan den finansiering som de fått från stater som Saudiarabien och Qatar. Till skillnad från Osama bin Laden, som själv var en renlärig puritan som inte ens lät sina barn använda astmamedicin, är IS något helt annat: en cynisk pengamaskin med religion som förevändning. Den som ansluter sig till IS i Irak eller Syrien får en månadslön på 800 dollar. Om IS skulle lyckas med att etablera en egen stat, skulle den se ut ungefär som Saudiarabien gör. Och förmodligen behandlas på samma sätt av väst: svenska företag skulle tävla om investeringar och vår ambassadör skulle beskriva det som ett "spännande och missförstått land" precis som med Saudiarabien idag.
 
Men det är sällan IS diskuteras som en bricka i det geopolitiska spelet. Under den franska presidentvalsdebatten nyligen var det endast Jean-Luc Mélenchon som tog upp det. Medan alla andra fokuserade på "hur kan unga män gå med i en sån här rörelse", "vad driver dem" och "hur kan vi identifiera dem" sade Mélenchon: "det här handlar om pengar och makt över resurser. Allt annat är religiösa sagor." Vill man förhindra dess framväxt måste man strypa finansieringen och stoppa deras utbredning. Även förvirrade individer som agerar på egen hand tenderar att välja rörelser som har vind i seglen. Vem skulle ansluta sig till IS om de var en liten grupp som delade ut flygblad på Mosuls gator, hur renläriga de än var?
 
En värld där imperialismen härjar är en osäker och instabil värld. Den förvärrar konflikter och skapar nya, river upp stater och fördriver människor från sina hem. 86% av flyktingarna hamnar i närliggande länder- exempelvis har Libanon med 4.4 miljoner invånare tagit emot 1.2 miljoner människor från Syrien. Imperialistmakterna tar själva sällan emot särskilt många - i USA finns färre irakier och syrier än i Sverige. Trumps inreseförbud är höjden av historisk ironi - samtliga länder på listan har invaderats av USA!
 
För att förhindra terrorism finns naturligtvis omedelbara åtgärder som enskilda städer eller länder kan ta till. Men det gäller också att se den stora bilden: en värld där kapitalistiska intressen dominerar är också en värld som till syvende och sist kommer att visa sig olevbar. Land efter land förstörs av krig, torka, översvämningar och fattigdom. Antalet klimatflyktingar ökar och beräknas nå 50 miljoner runt 2020.

Vi bör under inga omständigheter bidra till en osäkrare värld genom att gå med i NATO.