Är du en misslyckad entreprenör? Kan du inte hävda dig i frihandelns dagar, känner du dig ensam och behöver en mäktig beskyddare? Oroa dig inte, det finns en lösning. Åk till Afrika, och den svenska staten kommer att hjälpa dig att slå ut konkurrenterna. Dessutom får du chansen att framstå som en god själ, de fattigas vän och de mänskliga rättigheternas riddare.

Jag befinner mig på Hotell Sheraton i Stockholm. Det är dags för kapitalistkonferens. Temat är ”Afrika – Möjligheternas marknad”. Här har ett 50-tal svenska kapitalister samlats för att få råd och tips om hur de ska tjäna pengar i Afrika – framtidens stora tillväxtkontinent.

Huvudtalare är ingen mindre än Carl Bildt, som berättar för de närvarande: ”Sju procents tillväxt, det växer så det bara dånar! Råvaruboomen avtar, tjänstesektorn kommer, det är ett skifte på gång.” Att det är just Afrika som intresserar företagen är inget mysterium. Resten av världen är ju redan övermättad med produkter. 

Det vattnas i munnen på de närvarande kapitalisterna när de räknar ut hur många konsumenter som kommer att se dagens ljus i Öst- och Västafrika de närmaste decennierna. Mobiler! Smink! Kreditkort! Bilar! Här ska krängas! Kina har redan investerat stort, och det gäller att säkra Europa en plats när det hela tar fart.

På konferensen blandas nya entreprenörer med garvade kapitalister som varit i Afrika sedan kolonialismens tid. Ericsson etablerade sig där redan 1896 och dess företrädare berättar: ”600 miljoner människor i Afrika väntar på att kopplas upp! Tyvärr är det mycket krig, men då finns ju den här flykting-appen så att man kan hitta sina släktingar.” En bankir berättar entusiastiskt att 80 procent av alla invånare i Afrika inte har ett bankkonto: tänk den som får förse dem med det!

Ambitioner saknas inte. Två ungdomar som börjat importera cashewnötter utropar: ”Vi ska bli Gambias största arbetsgivare!” Svenskan Marie Englesson ska bli störst på smink i Tanzania. Alla kvinnor som tjänar över tio dollar om dagen är hennes målgrupp. ”Potentialen finns här just nu. Går jag för långsamt fram tar någon annan chansen”, säger hon till tidningen Entreprenör. Hennes konkurrenter är små, lokala butiker.

Så långt allt i sin ordning: business as usual. Kolonialismens dagar är över sedan länge, nu gäller frihandel och konkurrens på lika villkor – eller hur?

Inte riktigt.

De svenska kapitalisterna har nämligen en fördel som de lokala butikerna inte har: en stat som håller dem om ryggen. Swedfund, statens egna riskkapitalbolag, och Svensk Exportkredit ger dem lån. EKN (Exportkreditnämnden), försäkrar företagen mot utebliven betalning – det vill säga, om allt går åt pipan någonstans i Sudan behöver du inte vara rädd att förlora dina pengar, svenska staten går in och täcker upp! Business Sweden hjälper dem att nå ut för att sälja produkterna. Är du ett vårdföretag kan du få speciell hjälp av halvstatliga Swecare, vars vd berättar:

”Vi från Sverige är kända på grund av vårt bistånd och vårt politiska engagemang vilket gör att vi har ett starkt varumärke och att många vill göra affärer med oss.”

Och ambassaderna visar dem runt i landet, fixar kontakter och förklarar hur den lokala kulturen fungerar.

”Vi jobbar BARA i länder med svensk ambassad”, berättar en kapitalist.

Men kanske det mest chockerande av allt: bland de som hjälper svenska företag finns numera även biståndsorganet Sida. Generaldirektör Charlotte Petri Gornitzka berättar att Sida har en ny roll, mycket närmare näringslivet: ”Vi brukade vara givare, nu är vi partners. Det är en win-win-situation.” Hon berättar hur svenska företag kan göra för att söka stöd för sin Afrikasatsning. Till exempel arbetar Sida tillsammans med Volvo för att utbilda mekaniker i Etiopien. Petri Gornitzka understryker att det inte är något tvång på att de som utbildar sig måste arbeta just på Volvo.
En företagare har inte riktigt fattat och frågar försynt: ”Men, får man göra vinst om man söker pengar av er?” ”Det är klart ni ska göra vinst!” utropar Petri Gornitzka med emfas, ”vinst är hållbart! Vi har inga restriktioner på vinst!”

Tydligen klarar de svenska kapitalisterna inte att gå in i Afrika på egen hand och konkurrera med afrikanska företag på lika villkor. Nej, staten måste hålla dem i handen och ge dem pengar, försäkringar och valla runt dem på marknaden.

Hörde jag någon säga fri marknad?

Inte på den här konferensen. Här är alla glada och nöjda att pappa staten ger dem veckopeng och leder vägen för dem. I pausen minglar företrädare för stat och kapital och knyter kontakter: det är ju för allas bästa att Sverige stärker sin närvaro i Afrika, inte sant? En statlig företrädare sammanfattar det hela mycket elegant: ”Vi hjälper den osynliga handen att bli starkare.”

Och som avslutning sjunger alla välgörenhetens lov. Svenska företag är inte som andra, vi reducerar fattigdom, har genusperspektiv och räddar drunknande! Vi hjälper människor, vi sätter ordet hållbarhet framför allt vi gör, vi är inte som kineserna, vi har moral! Sedan är det snittar och vitt vin och alla som vill får mingla med Bildt.