Energiminister Baylan har just lagt ett förslag som kraftigt kommer att minska utbyggnaden av solel i Sverige. Förslaget gäller större anläggningar, över 144 kW, dvs just sådana som börjat växa rejält i Sverige.

Stora tak på ICA Maxi och Coop har varit på väg att bli solelsproducenter.

Och det är ju bästa platsen eftersom när man gör mest el – sommartid – så drar också frysar och kylar mest i livsmedelskoncernernas anläggningar.

Nu bromsas det här genom att Baylan inför produktionsskatt – elskatt – på solcellsgenererad el för stora anläggningar.

I praktiken betyder det att för en småföretagare blir det billigare att köpa smutsig kolel än att investera och skapa grön el.

Hur har det kunnat bli så tokigt?

Orsaken till Baylans förslag är krav från Norge. Den norska regeringen gillar inte att solel får ett stöd utöver de elcertifikat som all förnybar elproduktion kan få.

Norge – vars hela politik runt miljö finansieras av smutsig olja – vill att bara elcertifikat ska gälla som stöd. Inget annat.

Nu viker sig Baylan inför det.

Klimatpolitiskt är detta oerhört dumt eftersom stora solelsanläggningar för små och medelstora företag inte bara gör elproduktionen mer hållbar, den pressar också ner priset för andra kunder – som villaägare – vad gäller solcellsinstallationer.

Ju mer solel, desto bättre för alla.

Baylan lägger i vårbudgeten förslag om ytterligare 150 miljoner till solcellsbidrag åt små anläggningar.

Med andra handen slår han sönder solelsutvecklingen på lite större tak, det som skulle få fart på egen el och verkligen kunna utmana de stora energibolagen.

Han skyller på den norska regeringen.

Men de stora vinnarna är Eon, Vattenfall och Fortum, som alla kan fortsätta sälja mycket sommarel till småföretagen.

Och det var kanske det allt handlade om.

Småpengar till väljarna som vill ha solel på fritidshuset.

Storpengar till de stora energiföretagen.

Det ”gröna folkhemmet” byggs uppenbarligen fortfarande med betong, kärnkraft och storbolagens önskelista.