I december förra året skrev jag en artikel här på ledarsidan, med rubriken: ”Filippa Reinfeldt är beviset – nu måste vi ha karantän.” Detta efter att Stockholms före detta landstingsråd tagit klivet över till Investors vårdjätte Aleris. Inte ens två månader efter valet.

Den enda rimliga slutsatsen är att Sverige behöver lagstiftning när expolitikernas egen moral sviker.

Så vad ska vi dra för slutsatser av att nu även förre socialministern Göran Hägglund (KD) går till samma vårdkoncern?

Att ett regelverk för karantän måste komma på plats omgående.

Ur ett medborgarperspektiv var det djupt stötande att Filippa Reinfeldt bytte sida, efter åtta år av täta kontakter med privata vårdkoncerner, av att vara uppdragsgivare till Investor. Hennes forna partikollegor fortsätter att driva landstinget, medan hon själv ska verka i sin arbetsgivares intressen. Filippa Reinfeldt kan när som helst lyfta luren till de moderater som hon tills alldeles nyss var chef för. Hon kommer dessutom att kunna smörja borgerliga politiker över hela landet.

Men att Göran Hägglund väljer att missbruka det förtroende som väljarna gav honom, måste bli slutet för dessa expressfärder från politik till näringsliv. Det är ingen rättighet att kommersialisera de kunskaper och kontakter som tillkommit som folkvald.

– Det är nästan ett år sedan jag var minister och det är inga statshemligheter jag bär med mig, säger Göran Hägglund själv till TT.

Möjligen tror han på det. Möjligen ser han inte ens sitt beslut som kontroversiellt. (Trots allt handlar hans framtida karriär liksom hans tidigare om att nedmontera offentligt driven vård – och om att använda sig av skattemedel.)

Men det finns en anledning att Aleris köper alliansens ledande vårdpolitiker. En styrelse med Göran Hägglund och Filippa Reinfeldt kan öka vinsten.

Gud vet att det inte bara är borgerliga politiker som uppvisar exceptionellt dåligt omdöme (Björn Rosengren, Erik Åsbrink, Pär Nuder med flera). Just därför är det avgörande att det finns en bred parlamentarisk uppgörelse kring karantänsregler.

Nu har Socialdemokraterna börjat svänga, civilminister Ardalan Shekarabi (S) vill starta en utredning. Det innebär att Miljöpartiet och Vänsterpartiet får sällskap.

Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi (ESO) tycker att en ettårig karantän skulle vara lämplig för bland annat ministrar. Frågan är om det räcker. Hur åtråvärda blir en politikers nätverk om de får tyna under, säg, två år?

Det blir en kostnad att försörja bortröstade och avgångna makthavare, men det blir samtidigt en vinst för demokratin, inte minst så att vi alla ska kunna känna att en politiker företräder oss och inte bygger sitt CV för framtida uppdragsgivare i privat sektor.