Det här är normalt idag för alla som kritiserar rasism och framför allt Sverigedemokraterna. En aktiv nätmobb som gör allt för att stoppa varje diskussion.

Meningen är att skrämma och aggressionen i det som skrivs gör att det som normalt är det roliga med journalistik, att kritiskt diskutera teser med åsiktsfränder och åsiktsmotståndare, förvandlas till något obehagligt och tröttande. Efter ett tag känns det som att vada i smutsigt avloppsvatten, inte att simma i en demokratisk diskussion.

Det här är en medveten taktik från hatarna, det drabbar oberoende om den som skriver eller pratar om rasism är liberal, socialist eller konservativ.

Jag har varit med om det några gånger och senast – när jag skrev om hur SD fick stå och ljuga i tv i direktsändning – beslutade jag mig för att börja svara istället för att ignorera.

Jag svarade alla individuellt, frågade: ”Hur menar du nu?” Och efter ett tag slutade de dummaste svaren (de tröttnade) och istället kom fördomar och falska myter av det slag som vi skrivit om i denna bilaga. Jag avslutade aldrig diskussionen själv utan lät alltid den svärande SD-sympatisören få ett svar, några av mejltrådarna är därför mycket långa och några få pågår fortfarande idag.

Efter ett tag dök det i flödet upp länkar till texter av ekonomen Tino Sanandaji och jag blev nyfiken på varför. På hans blogg fanns texter som ”rättade” sådant andra skrivit, i mitt fall hävdade Sanandaji att jag ljög om invandringens storlek och kostnader, samt att jag dessutom vägrade rätta det.

I själva verket byggde påståendet på att han missförstod, medvetet eller omedvetet, vad jag kritiserade (SD:s påståenden) och jag var lite förbryllad över varför.

Varför skulle en nationalekonom anställd av Institutet för näringslivsforskning lägga ner tid på att medvetet missförstå andra ekonomidebattörer och vad ligger det för intresse i att försvara SD:s alla slarviga uttalanden och sedan anklaga kritiker för lögn?

När jag läste bloggen såg jag att det här var det normala, Sanandaji har haft liknande inlägg och dumhetsförklarande av allt från professor Dick Harrison till den nyliberala ekonomen Johan Norberg och givetvis kritiska artiklar i Ordfront eller Expressen.

Metoden är densamma. Sanandaji letar efter något fel, tolkar en åsikt väldigt snävt och ägnar sedan texten åt självklarheter som att ”fakta ska vara rätt” och bevisar det genom att publicera självklara fakta från SCB eller annan statistik som inte motsäger något överhuvudtaget.

Sedan avslutas gärna inlägg med att han tyvärr inte har tid att gå igenom alla andra felaktigheter i texten ifråga.

Det här är alltså blogginlägg men inte skrivna för att få svar, för vilken debattör svarar i en annans blogg som är så misstolkande.

Efter ett tag mejlar Sanandaji mig och även nu bestämmer jag mig för att svara och låta mejltråden ha sin egen gång. Den är intressant eftersom den bit för bit maler sönder anklagelserna av sig själv (Dagens ETC:s granskning av SD-ledarens tal är korrekt) men också för att den visar upp vad Sanandaji egentligen har för motiv för sina texter och vad han tycker allmänt om politiken.

Sanandaji är en offentlig debattör i Sverige. Han var med och ledde debatt i SVT-programmet Mosaik år 2000. Han fick sedan plats för studier på Chicago-universitetet men fick problem med visum till USA på grund av sitt ursprung, något som Peter Wolodarski påtalade och kritiserade i Dagens Nyheter 2004. Året efter kunde Sanandaji studera i USA. Sanandaji har talat i riksdagsseminarier, skrivit flera artiklar på DN debatt och kan med andra ord inte kallas för en nedtystad röst.

Men han berättar nu att han anser att Sverige styrs av en konspiration bestående av vänstern, Svenskt näringsliv, alliansen och något han kallar ”eliten”.

Han mejlar:

”Min agenda är att stoppa en ohelig allians av vänstern, alliansen och näringslivet från att försöka skapa falskt medvetande bland folket.”

Och:

”Jag (har) en plikt att avslöja elitens korrupta lögner.”

Och:

”Det är ett faktum att ETC/MUF/SN sprider en identiskt och falsk verklighetsbild där ni försöker skapa falskt medvetande bland folket.”

När jag påpekar att detta låter misstänkt likt SD:s syn på medier och politik så får jag istället följande analys av SD:s ledning:

”SD är ett gäng skånsk trash med låg IQ.”

Jag svarar att jag inte håller med, jag tror inte rasism styrs av IQ utan av politisk ideologi, men Sanandaji är övertygad.

”Jag har sett faktiskt data som visar att SD:s väljare har lägst IQ (bland män i mönstringsdata) av alla partier. Partiledningen är amatörer, annars skulle de inte rört ihop siffrorna.”

Det är naturligtvis pikant att en nationalekonom som anklagar andra för slarv med fakta nu erkänner att SD ”rört ihop siffrorna” och samtidigt kan ta till en sådan förolämpande och ovetenskaplig anklagelse mot ett helt parti (låg IQ). Dessutom påstå att han har vetenskapliga belägg för det. Men det är också ett märkligt förakt för alla de som följer honom och vidaresänder hans blogginlägg mot varje meningsmotståndare. För det är verkligen så att Sanandaji har en svans av troll som går på varje motdebattör med hatfyllda mejl.

Länge tänkte jag att en debattör givetvis inte kan anklagas för vad sympatisörer skriver.

Men det finns en annan förklaring till Sanandajis arga blogginlägg. När jag jämför med det han skriver i övrigt så är det av en annan karaktär (nej, jag har inte läst allt, men ett tiotal texter). Sanandaji är en debatterande ekonom även när han skriver om Las eller sysselsättning – men utan de där personpåhoppen, utan aggressiviteten där alla meningsmotståndare dumförklaras och utan denna rättshaveristiska frenesi att missförstå andras resonemang och söka fel, begära ”rättelser” och hänvisa till att han står ”upp för landets tysta majoritet”. Vill man uttrycka sig milt är dessa inlägg inte direkt meriterande för en forskarkarriär.

Men Sanandaji har ett annat projekt som kan motivera det aggressiva skrivandet.

2014 genomförde han en crowd funding-kampanj för att kunna skriva en bok om invandring. Kampanjen på Kickstarter är nu avslutad och Sanandaji fick in 632 000 kronor från drygt 1300 personer. Mer än nog för att skriva en bok. (Att Sanandaji tror att den är ”störst” inom mediecrowdfunding i Sverige är dock fel, vilket alla ETC-läsare vet.)

För mig är det uppenbart att bloggens karaktär hänger samman med crowdfundingen och Sanandajis egen syn på SD-väljare som personer med lägre IQ.

Det är naturligtvis inte viktigt för sakfrågan om asyl, invandring och de nödvändiga satsningarna vi måste göra för att fler ska kunna komma hit, studera och jobba för att göra oss alla starkare tillsammans. Framtiden kräver stor kompetenshöjning hos många om vi ska klara omställningarna vi står inför.

Men det kan vara viktigt för journalister och debattörer som undrar varför de plötsligt för 1 000 hatmejl med hänvisningar till en för dem troligen okänd ekonom.

Själv förklarar jag min syn på invandring för Sanandaji genom att exemplifiera med honom själv. Jag anser ju att de satsningar Sverige gör på flyktingar och invandrare i allmänhet ska ses som investeringar, precis som när vi satsar på annan vidareutbildning eller skola.

”Eller ännu enklare: det gemensammas satsning på dig för dina högskolestudier är inte en kostnad utan en investering. En SD-are skulle hävda att din utbildning enbart ska ses som en kostnad som tär på samhället, vilket jag som socialist givetvis säger emot.”

På det påståendet får jag dock inget svar.