BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
Pahlen-sviten
Men mest berömd är givetvis den så kallade Pahlen-sviten, på inte mindre än sju böcker. Den följer de två fröknarna Petra och Angela von Pahlen från det att den ungefär 27-åriga Petra adopterar sin cirka tioåriga brorsdotter Angela, tills att en drygt tjugoårig Angela föder det barn som hon fått med Petras ungdomskärlek. Det är en berättelse om systerskap, moderskap, sexualitet och försoning med kvinnorna i centrum. Förutom Petra och Angela på sin gård Eka, symbolen för kvinnornas värld och gemenskap, finns där ett helt galleri av sinsemellan mycket olika kvinnogestalter vars öden läsaren får följa.
Stilistiskt är Agnes von Krusenstjerna, trots att Pahlen-sviten är skriven på 30-talet, på många sätt kvar i romantiken. Hennes karaktärsteckningar är ofta något grovhuggna trots att de alltid är djupt fascinerande. Romanpersonerna framstår som symboler för vissa typer och förhållningssätt snarare än som helt realistiska, fullt utmejslade, individer. Språket är som redan nämnts högtravande och stundtals sentimentalt överbelastat. Framför allt ligger de prunkande, ofta erotiskt betonade, naturskildringarna nära romantikens bilder av en besjälad natur som återspeglar karaktärernas sinnesstämningar.
Moderskapet är ett centralt tema
Naturen i Pahlen-böckerna är också intimt förknippad med reproduktion och reproduktionscykeln, särskilt i den femte boken Älskande par, där det erotiska, i enlighet med traditionellt tankegods, stegras kring midsommar för att sedan framåt hösten liksom naturen "bära" frukt när både Angela och en annan kvinna blir gravida. Moderskapet i olika former är ett centralt tema i dessa romaner och mycket laddat, för att inte säga mystifierat eller till och med fetischerat. För trots att de avviker från normen genom att skildra samkönat sexuellt begär så intar alltid den reproduktiva aspekten av det heterosexuella samlaget en central plats med scener som beskriver hur "sköten" fylls med säd. Den änglalika Angela framställs som den ultimata modern, en ung moder i samklang med naturen. Dock hålls inte det gifta ståndet eller ens heteromonogami, upp som det enda, eller ens optimala, positionen att utöva ett gott moderskap från. Petras svägerska Betty, den tillsynes mest lyckligt gifta kvinnan i romansviten och den som dyrkar sina barn högst, framstår som en i grunden ganska egocentrisk och trångsynt person medan det kvinnokollektiv som den ensamstående blivande modern Angela bygger omkring sig skildras som en nästan utopisk gemenskap.
Som en motvikt och negativ spegelbild, men möjligen också subversiv möjlighet, finns bilden av den Dåliga Modern, ibland till och med ondskefull och monstruös i sin själviska kärlek eller brist på kärlek. Mest formidabel bland dessa är modern till Angelas älskade väninna och ungdomskärlek Stanny. Denna fru Landborg är mot sina två barn på en gång kall och kvävande svartsjuk. Hon framställs också som liderlig med en aptit på unga män, och skildringen av hennes sexualitet ligger långt ifrån den som kanaliseras av Angela och som framställs som "naturlig" och livsbejakande. Och eftersom fru Landborg beskrivs som perverterad så blir också hennes moderskap perverterat och förknippat med död istället för liv. Hennes två barn inleder en incestuös relation som slutar med att dottern Stanny skjuter sig. Om fru Landborgs moderskap skildras som skevt så är flera av de kvinnor som inte alls är mödrar skildrade som skeva i sig. Ett undantag är Petra, men hon har ändå en stark önskan att bli mor och är också stundtals som en mor för Angela. Bland romanernas barnlösa kvinnor finns Bell von Wenden och Alexandra Vind-Frijs, två av de karaktärer som begär andra kvinnor sexuellt.
PRENUMERERA PÅ ETC HELG
Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.
Ett av de mest utmärkande och skavande dragen hos Agnes von Krusenstjerna är just den ambivalens var med hon skildrar samkönat begär. Angelas och Stannys attraktion till varandra och den attraktion till kvinnor som Angela upplever senare i livet framställs som öm och livsbejakande. Bell och Alexandra däremot porträtteras som perversa rovdjur, beräknande men samtidigt hysteriska i sin åtrå till andra kvinnor. I beskrivningen av Bell använder sig Agnes von Krusenstjerna åter av naturen som spegling av inre liv, men här är skildringen gotisk och skräckfylld. "Hon liknade en av dessa ljust röda blommor, som trivas i kärren och slingra sina slemmiga rötter allt djupare ned i dyn" heter det om henne.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
Normbrytande karaktärer
Berättelsens kanske mest destruktiva och hotande person är Adèle Holmström, den olyckliga arrendatorsfrun på godset, som likt en Mårran i Muminberättelserna olycksbådande drar fram och fryser allt i sin väg med sin stora ensamhet. Adèle görs till bärare av alla egenskaper som uppfattas som motbjudande hos en kvinna. Hon beskrivs som promiskuös men vill inte ha barn. Till skillnad från romanernas "riktiga" kvinnor äcklas hon av sin gravida kropp och gläds när det blir missfall. Hon är sålunda mer skev som kvinna och mor än både den "dåliga" modern fru Landborg och de barnlösa kvinnorna Bell och Alexandra. Den avundsjuka, lismande och aggressiva Adèle är som en hemsökelse i de andra kvinnornas liv, men också en påminnelse om den förtvivlan och ilska som kan finnas i hos en kvinna som lever i patriarkatet, men som inte kan uttryckas av de hjältemodiga och ädla huvudpersonerna Petra och Angela von Pahlen. Denna kluvenhet inför det normbrytande och skeva, textens sätt att både stöta bort det och närma sig det, är antagligen en av de kvalitéer som gör att Agnes von Krusenstjernas böcker fortsätter att kännas så suggestiva trots att de på andra sätt framstår som så ålderdomliga.
PRENUMERERA PÅ ETC HELG
Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.