”Jag känner mig ful, fet, korkad, misslyckad”

Fråga: Jag har ett fantastiskt (utan att överdriva) förhållande med en annan man. Vi har hängt ihop i många år och kommer varandra närmare och närmare. Vi lever i ett öppet förhållande, vilket aldrig lett till problem. Det är bara jag som hatar mig själv så mycket. Hatar i stort sett alla delar på min kropp. Det påverkar vårt sexliv, blir själv avtänd av mig själv, även om min partner och de andra jag har sex med försöker övertyga mig om att så inte är fallet. Många beskriver mig som snäll, men jag känner mig svag, för känslig, korkad och dum i huvudet. När jag var yngre mådde jag ännu sämre, men fick hjälp via terapi. Nu håller jag det för mig själv.

Min sambo vet men jag vill inte ta upp det för ofta då jag själv mår väldigt dåligt av att prata om det. Jag känner mig otacksam. Jag har ett bra liv, men jag känner mig ful, fet, korkad, misslyckad. Får känningar av panikångest och jag föredrar att vara ensam, skippar att umgås med vänner och bekanta. Det händer att jag går iväg för mig själv och gråter, bara för att få ut lite av den här obegripliga sorgen jag känner.

Jag kan säkert koppla det till min barndom, men det känns som om det är överspelat. Har inget behov av att få en ursäkt från gamla mobbare eller förlåtelse från andra som betedde sig illa. Känner att det ligger bakom mig. Men ändå så hatar jag mig själv så intensivt. Vill kunna njuta av vårt liv. Vill kunna slappna av i närheten av andra människor. Är så jävla trött på det.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

Svar: Jag blir verkligen ledsen för din skull och tänker att du inte ska behöva gå omkring med de här negativa tankarna om dig själv. Även om du gått i terapi som ung tror jag du skulle kunna ha god hjälp av att göra det igen. Det är vanligt att personer som blivit utsatta för mobbing får problem med självkänslan och det kan sitta i under lång tid.

Även om du inte tänker på dina tidigare upplevelser och har gått vidare verkar det vara något som fortfarande påverkar dig på ett djupare plan. Jag tänker spontant att CFT, compassion focused therapy, skulle kunna vara något för dig. Man jobbar där med att bygga upp självmedkänsla från grunden, i olika steg, vilket jag tänker skulle vara hjälpsamt för dig. Det handlar inte om käcka affirmationer eller att tänka positivt, utan att metodiskt jobba med att känna empati och medkänsla med sig själv istället för att vara hård och dömande. Jag hoppas du tar steget och söker hjälp, så här ska du inte behöva må!