Fråga: Jag är en man som lever i en lång relation, har barn, inga direkta påtagliga problem i relationen. Jag upplever stort behov av mycket mer fysisk närhet. Vill både ge och få. Både vardagsnärhet och sex och njutning. Min partner är just nu väldigt ointresserad och upplever inget problem. Hur ber jag om det? Som feministisk man vill jag ta mitt ansvar och ALDRIG tjata om närhet och sex. Jag vet att samhället begränsar och dömer kvinnor hårdare men upplever även att manligt begär ofta förfulas, förenklas, förlöjligas (porrigt/bögigt/krävande/osv). Min fru kan även mer naturligt få närhet av sina vänner (kramar, masserar varandra, fixar med hårfärgning m.m.). Helt omöjligt för mig att dela sånt med mina vänner.
Vad ska jag göra?
Svar: Jag blir intresserad när du skriver att din partner inte upplever något problem. Kanske din partner ser problemet men att ni har olika syn på vad det är? Ni behöver prata om vad detta innebär för er och hur ni vill ha det. Det låter klokt att inte tjata om närhet eller sex. Däremot behöver du fundera på din syn på initiativ. Är det så att din partner vill vara fysisk när du tar tag i det men aldrig spontant tar första steget? I så fall behöver du släppa känslan av att vara tjatig och istället se att du är den i relationen tar initiativ till kroppskontakt. Om båda gillar när kontakten väl sker är det kanske inte viktigt vem som tar initiativet? Om ingen tar ett steg så blir det ju ingen kontakt alls.
Vill din partner inte alls vara nära dig behöver du fundera hur det funkar för dig. Vill du fortsätta relationen med någon som aldrig vill vara nära? Det låter också som att det är två olika områden du saknar närhet inom. Sex är ett av dem, men du nämner också att din partner kramar vänner, fixar med håret etc. Det är ju en annan sorts närhet som du kanske kan få på andra sätt. Jag förstår att du kan sakna kroppskontakt med din partner men om det inte är möjligt att få, hur kan du lösa det? Vill du fortsätta relationen trots din partners ovilja behöver du fundera hur du får dina behov tillgodosedda på andra vis. När det gäller det icke–sexuella, vad kan du göra då? Hur mycket kramar du dina barn, kan du boka in dig på massage, fotvård eller välja en frisör som fokuserar på hårtvätt och huvudmassage förutom klippning? Även om du upplever att dessa saker faller sig mer naturligt för kvinnor kan det vara värt att testa, tänker jag.
Läs också tidigare sexspalter:
”Jag måste tvinga tillbaka tankarna till nuet och sexet”
”Lusten har försvunnit”
”Måste vi ha barnvakt för att få till det?”
”Hur undviker jag att göra någon illa?”
”Han kommer efter 30 sekunder – vad ska vi göra?”
”Sex är väldigt ångestladdat för mig – hur får man hjälp?”
”Vad kan jag göra för att avdramatisera sexet och få henne att slappna av?”
”Jag vill verkligen kunna vara i stunden och få orgasmer”
”Jag har svårt att inte komma om jag inte kopplar bort tankarna från nuet”
”Jag kommer fyra gånger oftare än han gör. Det stressar mig.”
”Mina bröstvårtor är känsliga och okänsliga samtidigt”
”Kan inte komma om jag inte fantiserar samtidigt”
”Efter tio år och två barn har min man och jag inte sex alls”
”Går det att öva upp förmågan att dra ut lite på det roliga?”
”Knepigt med piller som ska öka kvinnors sexlust”
”Hur och när pratar man bäst med sitt barn om sex på ett normkritiskt sätt?”
”Varför kräver inte alla vettiga män ett vettigt p-medel?”
”Vad gör sexpillren egentligen med kroppen?”
”Jag tycker snippa låter så fånigt och tillgjort”
”Hur mycket styrs sexet av mannens utlösning?”
”Blir så ledsen. Vill ju inte sluta med sex!”
