Jessica Schiefauer slog igenom på allvar med sin andra roman ”Pojkarna” 2011, en bok om ett gäng flickor som genom att dricka en magisk nektar blir pojkar. Jessica Schiefauer fick Augustpriset samma år och Pojkarna skulle senare bli film. Nu är hon redo för att på nytt släppa en bok, ”När hundarna kommer”, en bok vars handling har många likheter med nazistmordet på John Hron 1995.
Hur var det att börja skriva nästa bok efter att ha vunnit Augustpriset?
– Det var hemskt. Det var nästan omöjligt. Jag tycker i och för sig alltid att det känns ganska omöjligt när man har skrivit färdigt en tidigare bok. Det som var jäkligt tufft när jag skulle skriva igen var att jag kände mig så otroligt sedd. Jag hade svårt att sluta tänka på hur det skulle tas emot. Jag tänkte faktiskt från början att jag aldrig mer skulle skriva en ungdomsroman för att jag inte vågade det.
Vad såg du på förhand fram mot mest, filmatiseringen av ”Pojkarna” eller släppet av När hundarna kommer?
– Jag har försökt att inte lägga mig i filmatiseringen, det är lätt att få ett väldigt kontrollbehov och det har känts som en bra strategi att låta filmbolaget göra sin grej. Filmen är jättefin, men ganska annorlunda jämfört med boken och det känns bra för då känns boken fortfarande som mitt verk. Så på förhand har jag mest sett fram mot boksläppet, för det är ju mitt verk.
Hur är det att vara aktuell med bok, film och antologi nästan samtidigt?
– Det brukar vara så tycker jag, det händer först ingenting och sedan händer allt. Filmpremiären har ju skjutits fram i Sverige på grund av att det kom ett väldigt stort internationellt intresse under hösten. Det senaste jag har hört är att den kommer ha premiär i Sverige i februari. ”När hundarna kommer” släpptes i augusti och sedan fick jag förfrågan om att skriva i den här antologin och då gjorde jag det. Jag sveps mest med och försöker hålla tempot.
I ”Andra vägar” har du skrivit texten ”Vomb” som handlar om föräldraskap och könsroller. Könsroller var centralt i ”Pojkarna” och i ”När hundarna kommer” handlar det om högerextremism. Hur viktig är politiken för dig i ditt skrivande?
– Jag har aldrig en grundtanke om att jag ska skriva något som är politiskt. Jag skriver mycket på magkänsla, om sådant som gör mig upprörd och situationer jag själv har svårt att förstå. Jag är ganska egoistisk för jag skriver inte så mycket för andra utan det handlar mer om att jag vill bena ut saker för mig själv.
Nu har du varit verksam författare i 6 år och du bor i Göteborg så jag antar att det har blivit många bokmässor för dig. Minns du din första?
– Ja, jag var typ 11 år, och jag var där med min mamma och jag köpte seriealbum i mängder. Jag hade fått en köpa-böcker-budget och så kom jag hem med nästan bara serier. Det var nog inte riktigt vad mamma hade tänkt sig.
Vad kommer du inte missa på årets bokmässa?
– Jag har inte ens hunnit titta på seminarieprogrammet! Just nu tänker jag bara i termer av middagar på kvällarna och egna framträdanden. Jag har grejer minst varannan timme torsdag till lördag. Jo, jag kommer inte missa Sara Hallström när hon läser i rum för poesi! Jag har sett fram mot hennes diktsamling väldigt länge.
