Mecki och hans band Mecki Mark Men är i dag inte ett av de mest välkända från proggtiden. Deras musik var en blandning av jazz, blues och rock och de sjöng på engelska:

– Vår första skiva släpptes i 40 länder samtidigt, så det var självklart att vi inte kunde göra den på svenska, säger Mecki Bodemark till Dagens ETC.

Men Mecki och hans band tog ställning för proggrörelsens ideal – det handlade framför allt om utrikespolitik, solidaritet med Vietnam och motstånd mot kommersialismen.

Spelade med de stora

Det är nu nära 50 år sedan den första upplagan av Mecki Mark Men bildades i Stockholm. Det var 1967 och en vänsterrörelse började forma sig i Europa för att något år senare explodera.

– Vi var ute och spelade hela tiden. Sedan fick vi också chansen att turnera i England och i USA. På andra sidan Atlanten spelade vi med praktiskt taget alla av de stora banden, jag kommer väl ihåg när jag satt bredvid Jim Morrison i ett plan på väg till en spelning.

Exempel på band de fick chans att spela med, berättar han, var Paul Butterfields Bluesband, Jethro Tull, Eagles, Grateful Dead, Mothers of Invention, Jimi Hendrix Experience.

– Vi fick också spela in en skiva i den legendariska Chess-studion i Chicago, säger Mecki med ett leende, men vill inte gå in på alltför många detaljer om det vilda turnélivet.

Ställer upp på återförening

Än i dag spelar Mecki sin hammondorgel och sjunger, men nu tillsammans med ett nytt band och det handlar mest om repetitioner i den lilla lägenheten vid Medborgarplatsen i Stockholm. Bandet består av Henry, gitarr, Peter, bas, och sonen Jim på trummorna.

– Men om det blir någon återförening eller revival så ställer jag gärna upp. Men jag vill ha något betalt.

Trivs med livet

Att fylla 70 är inget märkvärdigt för Mecki, som egentligen heter Claes, ”det är bara en siffra” och han trivs med livet:

– Jag har mina två grabbar och jag har ett fint förhållande med min Tarja – vi har kommit fram till att vi passar så bra isär. Så hon har en egen lägenhet och jag har min. Jag fick det bästa av allt; trots att jag valde att spela och turnera istället för att bilda familj så hade jag turen att till slut få bägge. Men något firande blir det inte idag – vi har aldrig firat födelsedagar.

– Det ända tråkiga är att kamraterna dör. Det blir fler begravningar än spelningar numera.