Narcissistisk personlighetsstörning: ”Har en grandios självbild, överdriver framsteg och talanger, förväntar sig att bli betraktad som överlägsen utan lämpliga meriter.”

Jag är författare och försörjer mig på att hitta på saker. Men det som pågått i Sverige under hösten är så udda att jag aldrig skulle klarat av att göra det sannolikt i romanform. 

Vi gick till val i god ordning och med högt valdeltagande. Resultatet blev maktskifte – trodde vi. Alliansen vägrade först att lätta på rumporna och beredde sig på att fortsätta som om ingenting hänt, med SD:s hjälp. Men kanske drog det kallt om nackarna inför tanken på nyval. Batra är ett oprövat kort, KD riskerar att trilla ur, FP och C för en glåmig tillvaro i undervegetationen. 

Men även om narcissisterna i SD alltså lade krokben för sig själva finns det all anledning att analysera hur det gick till när 13 procent av väljarna satte hela den parlamentariska demokratin ur spel. Det kan hända igen. Här en teori:

Alla svenskar födda på 1900-talet har präglats av två ideologier: 1) kristendomen, med sina påbud om att taga vara på sin nästa och ”allt vad ni vill att människorna ska göra för er, det ska ni göra för dem”, och 2) Socialdemokraterna som statsbärande parti – jämlikhet, välfärd för alla, solidaritet också internationellt.

Fascismen utgör den totala motsatsen till dessa ideologier. Vi behöver inte snacka om SD är fascistiskt eller inte – jag slår vad om att de flesta som röstade på dem bara är lite vardagsfascistiska – men den ideologiska ledningen är skolade i sammanslutningar som Demokratiska allians, Vitt ariskt motstånd, Bevara Sverige svenskt med flera. Dessa var inte populära utanför sina egna kretsar. Vi minns fotot av tanten som dunkade en handväska i huvudet på en skinnskalle, och hur man skrattade åt fackeltågen till Karl den XII:s ära. 

Så järn(rörs)gänget lade upp en strategi: Det gällde att få folk att ge upp sina blödiga värdegrunder! 

Man angrep från två håll: 

På hatsajter och -bloggar hånades den moral Svenne dittills hållit högt. Medmänsklighet, jämlikhet, tolerans blev plötsligt löjligt, ”politiskt korrekt”. Folk som ägnar sig åt sånt kallas ”Godhetsapostlar”, ”fiiina människor” på Avpixlat. Och så satte man igång en hat- och förtalskampanj i jätteformat på nätet och i kommentatorsfälten, inte bara mot invandrare utan mot ”PK-media”, ”PK-maffian”. Man behärskade mediet tidigt och hade en hel arme privathatare som tycktes tillbringa dygnet framför datorn. De har nu växt till en gigantisk, inpiskat elak lynchmobb som troligen skrämt flera än mig till tystnad (jag skrev en mesig liten krönika en gång och blev kallad saker som ”ditt senila pissluder” av cirka 4 000 okända män).

Folk gick på det, från tanter på äldreboendet som blivit nervösa för att ingen i personalen heter Ulla-Britt numera, till folk som köpt propagandan och vill ”röra om i grytan”. De hade inte en tanke på vad de släppte in de församlingar som styr vårt liv. Hela demokratin gick i stå. 

SD fick ett egendomligt problem. För plötsligt hade denna snabbväxande rörelse flera riksdags- och kommunplatser än de hade politiker till! Röra om i grytan anonymt går an, men inte många svenskar är beredda att komma ut som sverigedemokrater, med hedern i behåll. Man fick skrapa botten av tunnan och nu sitter alltså en brokig samling i riksdagen och kommunerna: folk som suttit inne för misshandel, knarkhandel och förtal, alkoholister och kända rasister, till och med en aktiv nazist. 

För att inte tala om alla tomma stolar man inte lyckats fylla alls, 65 av 73 i kommunerna. (Tjejerna är inte många, och de tycks mera vara av typen som vill ha hunddagis i riksdagen.) 

En som levt på bidrag hela sitt liv motionerar  om hårdare tag mot -bidragsfusk – allt för en lön av 60 000 i månaden. 

Och om ni undrar vem som nu är Sveriges ordinarie representant i EU:s utskott för medborgerliga fri- och rättigheter samt i EU:s delegationen för förbindelser med de västliga arabländerna så är det faktiskt Kristina Winberg – ni vet SD-kvinnan som som satt i direktsänd tv och påstod att hon hade jobbat för Sida i Afrika, när hon bara varit nere och hälsat på släkten och fått följa med på en tur ut i djungeln… Det hade jag aldrig kunnat göra trovärdigt i en roman!