Så var det dags igen. I HBO-serien Westworld, där vi får följa livet i en futuristisk vilda western-nöjespark där besökare kan leva ut sina lustfyllda drifter med hjälp av följsamma robotar, får publiken redan i första avsnittet se en kvinnlig android brutalt släpas bort av en manlig besökare inför en förmodad våldtäkt. Samtidigt får hennes teknologiska medsystrar iklä sig rollerna som prostituerade i kulisstadens lilla saloon, och i den patriarkala kontexten blir man nästan överlycklig över att se en ynka kvinnlig robotcowboy passera förbi. När stadens inofficiella bordellmamma tas in för teknisk kontroll i parkens huvudcenter kommenterar en manlig kontrollant hennes utseende med: "Jag skulle knulla henne, skulle inte du det?" varpå hans manliga kollega svarar: "Hon är en hora – hon ska inte verka pryd". Och när samma robot inte fungerar som den ska sammanfattar en anställd saken med: "Lämna henne på golvet över natten – någon kanske vill ha en sista omgång med henne".
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
Känns temat lika tröttsamt som tonen? Svar ja. Har vi sett detta förut? Svar ja, ja och åter ja. Faktum är att den så kallade våldtäktskulturen, där sexuella övergrepp inte bara normaliseras utan även estetiseras ända in i kaklet, i dag är en så pass integrerad del av det populärkulturella utbudet att den i princip är omöjligt att undvika om man vill hänga med någorlunda i samtida tv-succéer. I succéserien Game of thrones har våldtäkt och hot om detsamma blivit nära nog stapelvara parallellt med den mytologiska tronkampshandlingen, och i serier som Mad men och Poldark skildras sexuellt våld där det obefintliga samtycket ibland inte alltid stavas ut lika klart som det borde.
Självklart är våldtäkt – tragiskt nog – en del av det samhälle vi lever i och därmed också något som kan och behöver bearbetas på olika sätt i fiktiv form. Men det finns en rakbladsskarp skillnad mellan de grovt estetiserade övergreppen i serier som Westworld och det lågmälda berättandet i dramaserien Top of the lake, där den unga flicka som utsatts för en våldtäkt skildras påklätt och vardagligt, aldrig sexualiserat. Det grymma brottet förblir här just ett brott, inget som går att dra växlar på vad gäller exponerad hud och förmenta sexuella anspelningar.
Men det finns andra positiva exempel. Bryan Fuller, skaparen bakom NBC:s blodbestänkta kannibalserie Hannibal, deklarerade förra året att man helt sonika valt att exkludera våldtäktsskildringar i serien på grund av tv-mediets ytlighet. Det finns helt enkelt inte utrymme att under en kort episod helt och fullt sätta sig in i vad det egentligen innebär att bli offer för en våldtäkt, menade Bryan Fuller, som också pekade på hur den mediala exploateringen av våldtäkt som "spänningshöjare" bidragit till dagens ofta kyliga skildringar. Samtidigt var zombieserien The walking dead vid en mätning för två år sedan den populäraste hos den kvinnliga publiken, kanske just på grund av det obefintliga antalet våldtäkter – vid några tillfällen hade en våldtäkt varit nära men kunnat avvärjas i tid. Det finns stundvis hotfulla undertoner även i The walking dead, men vid sidan av många andra tv-framgångar får serien ändå ses som lite av en mönsterelev i sammanhanget.
Trots allt fortsätter många av oss att titta på i övrigt välproducerade och spänningsbyggande serier som Game of thrones, och kanske bara väljer att gå efter lite mer te när det sexuella våldet intar rutan. Men tänk att sjunka ner i tv-soffan och veta att i kväll slipper magen knyta sig i ångest, handen behöver inte åka upp för att slippa se tv-skärmen, och alla vi som definierar oss som kvinnor behöver inte än en gång få vår av andra definierat underordnade position noggrant nedtryckt i våra kollektiva halsar. Det vore – för att uttrycka sig milt – en nåd att stilla bedja om.
PRENUMERERA PÅ ETC HELG
Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.
