De senaste två åren har fiskelagstiftningen ändrats radikalt i Sverige. Två nya lagar har införts parallellt. En har gjort fiskerätterna överlåtbar mellan yrkesfiskare i det storskaliga fisket. Den andra har öppnat upp marknaden för handel med fiskekvoterna, där stora företag kliver in som aktörer. Det har redan ritat om kartan i fisket med ägarkoncentration som följd.
Men inget tycks ha påverkat samtalen i fiskenäringen så mycket som det så kallade utkastförbudet, som snart införs i hela den svenska fiskenäringen och som innebär att all fisk som fångas måste tas upp. Fastnar för mycket av en viss kvot blir det förbjudet att fiska också andra arter med fångstredskap som den kritiska arten kan hamna i.
I det storskaliga fisket kan fiskarna numera utjämna sina fångster med kvothandel. Men i och med förbudet börjar metoden framställas som ofrånkomlig också i det småskaliga kustnära fisket.
Havs- och Vattenmyndigheten har redan infört tidsbegränsad överförbarhet i räkfisket, och vissa länsstyrelser får signaler om att fler arter är på gång.
Något som redan börjat skapa spekulation i näringen.
– Nu har det uppstått kvothandel inom räkfisket och det finns risk för ökad handel med rättigheter inom alla fisken. Det kan göra det svårt att bevara fiskestrukturen längs våra kuster, säger Tommy Lang, ordförande i Hallands fiskares producentorganisation.
– Vi är emot HaV:s regelverk, för nu har det ju börjat bli så att folk köper flera fisketillstånd för att tillägna sig en större kvot.
Kan slå ut mindre aktörer
Tommy Lang är rädd för att de tillfälliga kvoterna kommer att trigga ytterligare marknadsanpassning och utslagning av mindre aktörer. Det kan medföra utdöende fiskesamhällen. Något som redan ägt rum i Danmark och på Island.
En möjlig annan modell för fisket, vore att istället införa ren byteshandel med kvoterna. Det hade också gått att använda tidsbegränsningar som ett sätt att få ned fisket av vissa arter. Men dessa alternativ diskuteras allt mindre.
I debatten om hur kvotsystemet ska utformas är det en organisation som på kort tid seglat upp som en av huvudaktörerna – den amerikanska miljöorganisationen Environmental Defense Fund. De samlar tidigare stridande falanger inom fiske-näringen till gemensamma möten och har Hav- och vattenmyndighetens öra.
– De har stått för lokaler och en del av det administrativa, och gjort vad de har kunnat för att samla oss i näringen, säger Tommy Lang.
Han säger att EDF utlovat en neutral plattform i den infekterade debatten.
Viktiga svenska fiskeorganisationer samlas alltså för att diskutera fiskenäringens marknadsanpassning på initiativ av en amerikansk miljöorganisation.
Men EDF har vid flera tillfällen anklagats för att sitta i knät på olika företag i hemlandet USA. ”Greenwashing”, eller grönmålning, är ett epitet som klistras på dem, och i sin pr-verksamhet uppges de ha rättfärdigat alltifrån skiffergasspräckning till den amerikanska lågpriskedjan Walmarts slit- och slängkoncept, enligt nyhetssajten Huffington Post och organisationen CorpWatch.
Själva är EDF öppna med att de arbetar med marknadsmekanismer som drivkraft. Exempelvis köp- och säljbara fiskekvoter. ”Hos EDF vänder vi en av de mäktigaste krafterna i den moderna världen – vinstdriften – till det allmännas bästa”, skriver organisationen på sin hemsida.
”Har fått en konstig roll”
Sedan 2014 verkar EDF i Sverige genom fiskaren Peter Olsson. Han kom i kontakt med organisationen genom en affärsresa till Vancouver i Kanada som Fiskeri-verket ordnade för några år sedan.
– EDF har fått en väldigt konstig roll här i Sverige, erkänner Peter Olsson.
– Det handlar om att vi har blivit den enda neutrala plattformen som över huvud taget kan få människor att sätta sig i samma rum och prata.
Organisationens amerikanska koncept saknar betydelse i Sverige, menar Peter Olsson. Här har EDF reducerats till samarbetsplattform. Marknadsliberalismen är inte viktig som utgångspunkt för de samtal som förs.
Men organisationen betalar trots allt ett konsultarvode både till Peter Olsson och ytterligare en talesperson för att åka runt och hålla möten i Sverige, något som det amerikanska huvudkontoret förnekar på en direkt fråga. Men:
– Vad som står i något dokument någonstans hos EDF har ingen betydelse i den här processen, säger Peter Olsson.
– Om tanken hade varit att driva en särskild politik skulle det ur vår synvinkel vara en nackdel att ha den här rollen som vi har fått, för vi väger in synpunkter från alla parter.
Men EDF vill använda marknadsmekanismer, som till exempel kvothandel, för att nå miljömässiga resultat i fisket. Och så är det just kvothandel ni diskuterar?
– Ja, men det är ju vad Havs- och vattenmyndigheten också vill. Vi samtalar bara om hur vi ska komma dit.
Peter Olsson har tidigare företrätt SFR, Svenska fiskares riksförbund, och även Svenska fiskares producentorganisation, två organ som traditionellt ansetts företräda de större fiskenas intressen, och som haft andra åsikter än de mer kustnära fiskarna om hur reglerna inom fisket ska se ut. Själv är han noga med att fisket ska vara hållbart, både för bestånden och fiskarna, och förespråkar bevarandet av svenska kustsamhällen.
– Skräckscenariot är ju att två–tre stora båtar kontrollerar fisket och struntar i alla andra. Men så behöver det inte bli, säger han.
Tydlig konflikt
Tommy Lang på Hallandsfiskarnas producentorganisation menar till skillnad från EDF att konflikten mellan det storskaliga och mellanstora/småskaliga fisket är tydlig, och ser även begränsad kvothandel som en nackdel för småskaligheten. Han känner sig inte heller riktigt bekväm med hur samtalen har kommit att föras, då fokus har legat mer på uppdelning av kvoter än på att förbereda fisket för utkastförbudet, som man först sagt.
– Vi känner att vi måste vara med i samtalen, nu när Havs- och Vatten-myndigheten är inblandade. Då måste vi göra oss hörda, även om man kan tycka att det är konstigt att EDF har en sådan roll.
På Havs- och Vattenmyndigheten säger man att EDF inte har någon särskild roll. Peter Olsson förekommer visserligen i en reklamfilm hos myndigheten och pratar om vikten av att näringen samarbetar för ett hållbart fiske, och HaV har bjudits in på flera möten med de olika aktörerna, men det ska inte uppfattas som att just EDF är en särskilt gynnad aktör hos HaV.
– Vad som är deras roll får du nog fråga fiskarna om, säger Patrik Persson på HaV och fortsätter:
– Men det är klart att det är bra om de själva kommer fram till en samlad bild av vilken lösning de vill ha på utkastförbudet.
Varför är det bra?
– Ja, det är bra om de kan göra sin röst hörd.
Konstigt att göra Hav:s arbete
På svenska länsstyrelser ställer sig personalen mer frågande till EDF:s roll. En väl insatt tjänsteman på en av länsstyrelserna säger att det är konstigt att en frivilligorganisation gör ett arbete som Havs- och Vattenmyndigheten själva borde stå för. Han säger att det inte behöver vara något fel på EDF:s inblandning. Men eftersom Havs- och Vattenmyndigheten tycks ha en ambition att gå mot mer kvothandel, samtidigt som det bara är regeringen som kan besluta om vilka fisken som ska omfattas av mer varaktig överförbarhet av kvoter är det viktigt att EDF är mycket tydliga med sina ambitioner.
– Om regeringen senare ska fatta beslut om mer långsiktigt överförbara kvoter inom fisket, och Havs- och Vattenmyndigheten driver en linje där man redan infört detta i liten skala, och samtidigt kan visa upp att EDF stödjer detta, och i sin tur samlar alla Sveriges fiskare, då blir det svårt att lansera några alternativ till den modellen, säger tjänstemannen, som vill vara anonym.
PRENUMERERA PÅ ETC HELG
Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.