En av undertecknarna, forskaren Karin Hårding vid institutionen för biologi och miljövetenskap vid Göteborgs universitet, förklarar riskerna med ett kärnkraftverk invid Bottenvikens strand.

– Det största problemet, bortsett från risken för ett allvarligt haveri, är att det som på kartan ser ut som mycket vatten i själva verket är ett mycket grunt innanhav med låg vattenomsättning. Det gör att även små utsläpp av radioaktiva ämnen, som sker då och då från kärnkraftverk, får stora konsekvenser i ekosystemet, säger hon.

Bottenvikens vatten är brackvatten vilket innebär att få arter klarar sig där.

– I en vanlig insjö eller ett salt hav är näringskedjorna rikare och mer komplexa, ekosystemet i Bottenviken är unikt och väldigt sårbart, säger Karin Hårding.

”Högt skyddsvärde”

I Bottenviken har en speciell flora och fauna uppstått, med lokalt anpassade bestånd av till exempel skarpsill, strömming, vikaresäl och ryggradslösa djur. Även alger och växter som blåstång har utvecklat unika varianter.

– Miljön i Bottenviken har ett högt skyddsvärde. Om exempelvis östersjötorsken utrotas kan den inte ersättas av torsk någon annanstans ifrån, säger professor Carl André vid Göteborgs universitet, som också skrivit under artikeln.

Eftersom Bottenviken är ett grunt hav ackumuleras miljögifter lätt i näringskedjorna. Östersjön har fortfarande världens högsta nivåer av hormonstörande PCB hos fiskar och sälar, trots att ämnet varit förbjudet sedan 1972.

– Risken är stor att små utsläpp av radioaktiva ämnen ackumuleras effektivt i den här miljön, säger Karin Hårding.

Därtill kommer muddring, transporter och kylvattenutsläpp att öka stressen på ekosystemet, som redan lider av övergödning, tungmetaller och syreförbrukande partiklar, skriver forskarna.