Svar: Just nu kör jag en BMW i3 och är snart uppe i 800 mil. Innan dess körde jag 2 000 mil i en Nissan Leaf och jag har kört i stort sett alla elbilar vid olika tillfällen.
Det generella med en elbil är att man som förare planerar i förväg. Ska man bara några mil laddar man hemma på natten (Jag har en sladd från andra våningen ner på gatan!). Åker man mer än 12 mil vill man ha ett snabbladdande ställe att smita in till under resan. Det finns rätt många semisnabba laddare i städerna idag, men väldigt få riktigt snabba. Det betyder att man tankar på 3–4 mil under resan och fulladdar först på kvällen. (3–4 mil är en lunch eller längre kaffepaus i tidsåtgång).
BMW i3 har dock en egen reservtank i bilen. Det är en liten 10 liters bensintank som gör att man laddar batteriet med en elmotor under körning, om man vill.
Det här gör många lugnare, även mig, men samtidigt... på ett halvt år har jag bara åkt 17 mil på det sättet. Allt annat har gått med el direkt.
En elbil vill man inte köra lika fort som en fossil bil. Orsaken är att elen tar slut snabbare vid hög fart. I staden finns ingen skillnad (utom att elbilen är mycket smidigare och snabbare och tystare) men på landsväg gör det att man håller hastighetsgränserna vilket en del fossildårar inte gillar.
Sedan överdriver bilproducenterna räckvidden enormt på elbilar. När de skriver ”upp till 20 mil” så är det i praktiken aldrig över 15 mil i sträck. (Varför de tillåts hålla på med de där överdrifterna vet jag inte.)
På samma sätt, trots att elbilar är moderna och bekväma med bra värme och kyla, brukar man stänga av det där om man vill nå långt.
Jag gillar egentligen inte att köra bil, tåg är mycket härligare eftersom man kan jobba på ett tåg. Men professionellt kan jag inte åka tåg idag. Systemet har havererat, jag kan inte be 100 personer i en möteslokal om ursäkt varje gång för att tåget inte kommer fram eller alldeles för sent. Så jag tvingas köra mer elbil än jag vill. (Jag tycker bilen ska vara ett komplement till tåg, inte tvärtom).
En mycket irriterande sak för elbilsägare är att branschen inte har en gemensam laddstandard. De har inte ens samma kontakter. Den bästa elbilen – Tesla – laddar mycket snabbare än de andra på samma uttag. De japanska bilarna har en kontakt som EU valt bort som standard, så i praktiken måste man välja bil utifrån en gissning om vem som kommer sätta upp flest laddare. Det är helt absurt och ett bra bevis på att man aldrig ska låta standarder och infrastruktur styras av privata bolag.
En annan irriterande detalj är att Vattenfall med flera börjat ta tokmycket betalt för snabbladdning (mer än vad bensin kostar) därför att man vill att elbilsägare bara ska ladda lite grann och åka iväg fort.
Det bromsar såklart elbilarnas spridning och är en mycket märklig affärsidé för ett elbolag. Men Vattenfall är ett mycket märkligt bolag överhuvudtaget.
Elbilar har fördelar som ännu inte används. De kan lagra solel som man kan ta ut på kvällen. De kommer innebära kraftigt sänkta servicekostnader då elmotorn håller bättre än dieselmotorn. De kommer bli billigare och billigare genom att batterilösningarna faktiskt blir billigare för varje år. När jag byter batteri om 8 år kommer det batteriet ladda minst dubbelt så mycket till mycket lägre kostnad.
Ekonomiskt betalar sig överpriset bilföretagen tar ut på elbilar på ungefär fem år om man laddar hemma. Då har man sparat så mycket bensinkostnad att elbilen blir billigare totalt jämfört den fossildrivna bilen.
En sista fördel är att du kan lyssna på klassisk musik i en elbil. Ljudet är så lågt att man faktiskt hör vad orkestern spelar. Det kan jag inte göra i vår etanol-Saab...
PRENUMERERA PÅ ETC HELG
Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.
