När Fredrik Reinfeldt fick chansen att kommentera den omfattande kritiken mot FRA, vilken ger Försvarets Radioanstalt rätt att övervaka tele- och datatrafik som passerar Sveriges gränser, valde han att göra det med orden:

– Alla tjänar på att debatten lägger sig.

Verkligen? Vår käre statsminister måste tro att vi som bor i detta land gillar att bli övervakade, att det här med personlig integritet inte är så mycket att hurra över. Kanske tror han på riktigt att vi vill se att Sverige blir en diktatur. Jag är tämligen säker på att han har oerhört fel.

Nästan all kommunikation, även inhemsk, passerar idag gränsen och kan därmed avlyssnas i enlighet med lagen som regeringen Reinfeldt klubbade igenom: e-post, SMS, webbtrafik, chattar och mobil- och telefonsamtal. FRA har också rätt att ta del av trafikdata, alltså sådant som vem som kommunicerar med vem, när, hur, var och så vidare.

Varför skulle vi tjäna på att bli övervakade? Varför skulle vi tjäna på att internet- och teleoperatörerna åläggs att göra tele- och datatrafiken tillgänglig för FRA? Varför skulle vi tjäna på att få vår personliga integritet kränkt?

Statsminister Reinfeldt är varmt välkommen att svara på dessa frågor.

Andreas Stenmark

Kommentera!

| | | | |

Så har då regeringen återigen fått mig att börja fundera. De gick till val på något som kallas arbetslinje där det ”skulle löna sig att arbeta”. Döm därför av min förvåning när jag som nybliven arbetslös lärare fick reda på följande:

Om jag en vecka kan få några vikarietimmar räknas den veckan som att jag deltidsarbetar, inget konstigt så långt. Inte heller det faktum att om jag får en anställning på deltid räknas det som att jag deltidsarbetar. Men när jag så vill stämpla upp till heltid har regeringen infört en övre gräns! Jag får bara stämpla upp i 75 dagar, de så kallade deltidsdagarna, sedan får jag inte stämpla mer! När mina deltidsdagar nu börjar närma sig slutet innebär detta att jag som arbetslös har två val.

1. Jag slutar stämpla upp till heltid och försöker överleva bara på mitt deltidsjobb. Detta innebär i mitt fall att klara sig på ca 40 procent av A-kassa: 4 400 kronor före skatt. Det är inte ett reellt alternativ för vanliga människor, bara hyra och mat för en ensamstående ligger långt över denna summa.

2. Jag får säga upp mig från mitt deltidsarbete och i stället bli arbetslös på heltid. Jag får då fortsätt stämpla i ytterligare 225 dagar.

Hur kan sittande regering säga sig driva en arbetslinje när vi som försöker jobba straffas ut?

Det som gör den så kallade arbetslinjen ännu mer intressent är följande. Om jag hade varit mamma hade jag kunnat få ett bidrag av kommunen för att gå hemma, vårdnadsbidrag, i stället för att ställa mig till arbetsmarknadens förfogande som arbetslös. Hur kan det kallas för arbetslinje?

Och inte är oppositionen något bättre. Socialdemokraterna tänker fortsätta sittande regerings politik och behålla de 75 deltidsarbetsdagarna. Motiveringen är att detta är en sak mellan ”arbetstagare och arbetsgivare”. Jag ska alltså gå in till min chef och be henne trolla fram en heltidstjänst till mig eller? Undrar om det ändå inte blir en blank röst i kommande val?

Sara Husén
Sosse sedan 14 års ålder, men numera fundersam arbetssökande och osäker på mitt val den 19 september

Kommentera!

| | | | |

Det är tröttsamt att folk idag, år 2010, fortfarande är så fördomsfulla att de tror att feminister är arga kärringar som inte rakar sig under armarna och hatar män. Lustigt. För slår man upp ordet så står det att en feminist är en person som vill ha det jämställt mellan kvinnor och män. That’s it! Förklaringen inkluderar varken manshat eller obligatoriskt håriga armhålor.

Så med all säkerhet är de flesta människorna idag feminister. Så varför inte kalla saker för vad de är? Även om ordet kan uppfattas ha en tjejig klang så har killarna lika mycket att tjäna på ett jämställt samhälle som oss tjejer. Många glömmer bort att även killar behandlas illa och tvingas att exempelvis alltid vara de starka, trygga, försörjarna. Det är här som feminismen kommer in för deras del och låter kvinnorna ta på sig en del av det ansvaret som bara männen bär idag. Vad kan vara mer rättvist än detta?

Så, tänk dig ett samhälle där alla Människor har samma rättigheter. Ett samhälle där man ser personen, inte könet. Sedan frågar du dig själv – är jag feminist?

Karina

Kommentera!

| | | | |

… med spetsutbildningar för 13 åringar, varför inte elitklasser på dagis? IQ-test och toppning på BB? A-barn? NEJ TACK! Björklund bryr sig inte om välfärden, han vill öka klyftorna i samhället och bilda en elit.

I samma samhälle ger man ett utanförskap till de barn som inte har samma förutsättningar att lyckas. Det måste få ett slut, det är dags att lägag pengarna där de hör hemma, i den kommunala skolan, så att resurserna finns att hjälpa alla efter behov och ge alla möjligheten att växa och utvecklas på samma villkor.

A-barnet?

Kommentera!

| | | | |

Jan Björklunds utspel nyligen om att unga borde ha hälften så mycket betalt kändes som en lavett rakt i ansiktet. Som ungdom har jag redan mycket mindre betalt än mina äldre kollegor samtidigt som jag inte har hälften så mycket utgifter. Som nyligen utflyttad från mitt föräldrahem är det fortfarande en lång lista saker som jag behöver köpa till min lägenhet (förra lönen köpte jag ett strykjärn och en vattenkokare) och sparandet till körkort tar lång tid som det är.

Nej, då väljer jag hellre ett regeringsalternativ som faktiskt vill förbättra mina förutsättningar – till exempel genom att sänka min a-kasseavgift från 350 kronor till 80 kronor samt stärka facket och därmed mina rättigheter på jobbet.

Sitter i kassan

Kommentera!

| | | | |

Alliansen med Reinfeldt i spetsen gick 2006 till val på att öka sysselsättningen och minska utanförskapet. Reinfeldt sa när han tillträtt att hans politik skulle bli bedömd efter resultatet. Så vad är resultatet? Nu är det fyra år senare och sysselsättningsgraden är rekordlåg samtidigt som utanförskapet har ökat med 100 000 personer. Den 19 september borde du som jag lägga din utvärdering – märkt S, V, MP – i valurnan. Byt regering – byt politik!

August Flensburg

Kommentera!

| | | | |

Jag läste i förra veckan att ”nu har antalet våldtäkter ökat igen” och blir rätt trött. Visst, på sommaren rör sig fler ute och det sker fler våldsbrott – men vad händer när vi får dessa rubriker upptryckta i ansiktet hela tiden? Kvinnor i alla åldrar känner sig som potentiella offer. Enligt Brottsförebyggande Rådet är inte ens en av fem våldtäkter en så kallad överfallsvåldtäkt (eftersom våldtäktsmannen nästan alltid är en nära bekant), och ändå ska vi gå runt och vara rädda för den här ”mannen i busken”.

När min mamma ber mig ha ett överfallslarm i väskan undrar jag varför inte brorsan behöver något. Nej, i stället för överfallslarm borde alla tjejer få prova på feministiskt självförsvar. Genom att lära sig hur stark man egentligen är, att man är värd att försvara och hur man bäst slår och sparkar, kan man som tjej slippa vara rädd – trots att antalet våldtäkter ökar. Regeringen: ta ert ansvar, inför feministiskt självförsvar i skolan!

Stella, 17 år

Kommentera!

| | | | |

En stor fråga för studenter och utbildningspolitiken är den om studenters ekonomi. Vi måste tydligen höja fribeloppet så att man vid sidan av studerna kan jobba mer och därmed få upp sin inkomst. Det finns dock ingen forskning som visar att höjt fribelopp leder till att studenterna får mer i inkomst, att man först och främst är student på heltid förändras inte av ett höjt fribelopp.

Dessa låtsaslösningar som framför allt alliansens ungdomsförbund föreslår är enbart ett sätt att försöka flytta fokus från det faktum att vi måste satsa för att man ska kunna plugga på heltid, och att man faktiskt ska våga göra det. Låt studenter vara studenter, höj studiemedlet!

Peuv

Kommentera!

| | | | |

Det har bara gått drygt 20 år sedan slutet av 1980-talet men politiskt sett känns det som ljusår i skillnad, sedan vi lämnat den långa perioden av gemensam välfärd bakom oss. Socialdemokraterna övergav samtidigt den gamla traditionella arbetarpolitiken för en nyliberal EU-politik och ett systemskifte till marknadsekonomi. Ett systemskifte som vi aldrig har fått folkomrösta om.

En rad politiska beslut har lett oss till en situation med ett allt hårdare samhälls- och arbetsklimat. Många yngre personer har aldrig i vuxen ålder upplevt Sverige under den tid när den dåvarande arbetarpolitiken präglades av solidaritet, jämlikhet, full sysselsättning och bra trygghetssystem. Född i mitten av 1960-talet är jag ändå gammal nog att minnas en del av det gamla välfärdssverige.

Här i Sala hade vi liksom i så många andra städer ett lasarett med akutmottagning, fyllt av sjukvård, verksamhet och arbetstillfällen. Idag är lasarettsbyggnaden mer som ett tomt spökslott och ett minne från den tid då Sverige var ett rikt välfärdsland. Kommunen hade råd att sköta fritidsanläggningar som badplatser, minigolfbanor med mera. Om inte föreningarna tagit över skötseln av dessa anläggningar så hade flertalet av dem varit övergivna och igenväxta.

Den cyniska politik som allianspartierna drivit mot de sjuka och arbetsskadade under den senaste mandatperioden, vilken sannolikt är orsaken till ett antal självmord, är samma politik som Socialdemokraterna med samarbetspartier drev mot de arbetslösa för cirka tio år sedan. Men varje gång det blir val tycks folket ha ett ganska kort minne.

Enligt Västerås Tidning har Mona Sahlin sagt att det är bättre att gå och rösta på Moderaterna än att inte rösta alls. Ja, vilket parti bland riksdagspartiernas politikerelit folket röstar på spelar inte längre någon större roll. De har alla samma ekonomiska intressen och dessa får inte störas av några nya små politiska partier.

Blockpolitiken och det så kallade samarbetet där småpartierna gärna säljer bort sin egen politik för att få sitta med vid köttgrytorna, innebär att vi i princip endast har två stora politiska partier i riksdagen att välja på, med allt mindre skillnader emellan. Samtidigt måste vi komma ihåg att riksdagen inte längre är Sveriges högsta beslutande organ, utan det är EU där Sverige med sina löjliga 18 mandat i EU-parlamentet, inte har någonting att säga till om när det gäller vår politik.

Krister Lilja
Partibildare i Sala

Kommentera!

| | | | |

De senaste dagarna har nyhet efter nyhet kavlats ut i media om de inhumana arbetsförhållanden som råder för utländska bärplockare i de svenska skogarna. Fattiga bönder, främst från östra och sydöstra Asien, rekryteras av bemanningsföretag genom falska löften om lättjänade pengar i storlek av en årslön för dessa arbetare. För att finansiera resan och andra omkostnader lånar arbetarna pengar av bemanningsföretagen, ofta genom att pantsätta sina hus och annan egendom. Väl i Sverige har verkligheten visat sig långt ifrån bemanningsföretagens skönmålade bild som lockat arbetarna.

I praktiken är det för arbetarna näst intill omöjligt att ens täcka de kostnader som lånet inneburit och många återvänder skuldsatta hem efter att ha arbetat under de värsta av arbetsförhållanden. Nu kräver Wanja Lundby-Wedin och LO krafttag mot de utländska bemanningsföretagen och föreslår att de förbjuds att verka i Sverige. Samtidigt råder snarlika förhållanden även bland inhemska bemanningsföretag, i synnerhet i Hotell- & Restaurangbranschen och Byggbranschen – något som 80 procent av de LO-anslutna säger sig vara beredda att gå i strid emot.

Ett exempel på en liknande konflikt är den mellan arbetarna på Berns anslutna till fackförbundet SAC och Berns Salonger. Även där tvingas arbetare jobba under vansinniga arbetsförhållanden med långa arbetsdagar och avsaknad av grundläggande rättigheter. För att slippa ansvar använder Berns, precis som de stora bäruppköparna, bemanningsföretag som bulvaner. I detta fall har LO och HRF valt att ställa sig på arbetsköparen (Berns) sida i konflikten.

Situationen för bärplockarna grundar sig alltså inte i ett problem med utländska bemanningsföretag utan situationen med bemanningsföretag i sig. LO:s krav på förbud, endast mot de utländska aktörerna, blir därmed fruktlöst då de inte angriper grundproblemet. Det är dags att kräva att företagen tar ansvar för de eventuella mellanhänder som används för att undkomma lagstiftningen på arbetsmarknaden. Alternativet är att bemanningsföretagen helt åter förbjuds.

Erik Persson

Kommentera!

| | | | |