De narkotikarelaterade dödsfallen i Sverige ökar kraftigt enligt Socialstyrelsens statistik. Förra året rapporterades 765 fall in till myndigheten. Det är en ökning med 30 procent jämfört med 2013. I början av juni kom också en rapport från EU:s narkotikabyrå som visar att drogdödligheten i Sverige är näst högst inom EU. Bara Estland är värre.
– Det är definitivt ett stort misslyckande, det förvånar mig lite att vi inte har en större debatt. Med undantag för några år under 2000-talets mitt har dödligheten ökat ända sedan 1980-talet, säger Björn Johnson, docent i socialt arbete som forskar om narkotikapolitik vid Malmö högskola.
Blandning vanligt vid överdos
Vid dödliga överdoser är det vanligt med heroin eller andra opioider som exempelvis metadon, som används för missbruksbehandling men också finns tillgänglig på gatan. Överdoserna sker oftast när opioider kombineras med andra preparat som bensodiazepiner eller alkohol. Björn Johnson pekar ut en förändrad missbrukssituation som en viktig orsak till den ökade dödligheten.
– Tidigare hade vi omfattande amfetaminmissbruk, nu har vi fått blandmissbruk med opioider där är dödligheten mycket högre.
Han anser att den svenska, strikta narkotikapolitik som förts de senaste trettio åren är otidsenlig och vill se mer av skadebegränsade åtgärder för att rädda liv. Björn Johnson förespråkar framförallt ökad tillgänglighet till underhållsbehandling, sprutbyte och utdelning av naloxon, ett preparat som används för att häva överdoser.
Berne Stålenkrantz är ordförande i Svenska brukarföreningen och är själv drogberoende. Han får metadon utskrivet för att klara sig igenom dagarna och sågar den svenska narkotikapolitiken rejält.
– Hela den här jakten på ett drogfritt samhälle är det som skapar problemen, jag skulle inte kunna ha mitt liv om jag var tvungen att skaffa mitt metadon på svarta marknaden, då skulle jag vara tvungen att begå brott, säger han.
Vill inte kalla det misslyckande
Per Johansson är generalsekreterare för Riksförbundet narkotikafritt samhälle, RNS, som förespråkar en strikt narkotikapolitik. Han vill inte kalla Sveriges politik ett misslyckande men säger att den befinner sig i kris. Per Johansson är emot sprutbytesprogram och vill minska antalet kliniker som erbjuder underhållsbehandling. Han menar att de är alldeles för frikostiga med förskrivning av exempelvis metadon och andra underhållsmediciner som sedan säljs vidare bland missbrukare.
– Jag tror man måste dra ner på verksamheten. Framförallt måste man utöva väldigt noggrann kontroll mot de kliniker som finns, och jag tror man måste titta på det här med doserna så att man inte överförskriver. Jag tror det sker ganska ymnigt, säger Per Johansson.
Han tror inte att det är bra att avkriminalisera konsumtion av droger för eget bruk eftersom det skulle beröva polisen ett av de verktyg de har för att fånga upp unga människor på väg in i drogmissbruk.
Björn Johnson är av motsatt åsikt.
– Avkriminalisering är jag positiv till. Jag tycker inte det finns mycket som talar för att förbuden som infördes 1988 och 1993 haft några positiva effekter. Tittar man på statistik över missbruk och dödlighet har det ökat sedan kriminaliseringen. Den leder till att polisen prioriterar småbrott, säger han.
”Politiska idéer viktigare än liv”
I både Danmark och Norge finns så kallade konsumtionsrum där narkomaner kan ta sina droger lagligt. Sjukvårdspersonal finns på plats och kan ingripa vid en överdos. Frågan är kontroversiell i Sverige, och Berne Stålenkrantz är starkt kritisk till hur debatten förs.
–Politiska idéer och signaler är viktigare än att rädda våra liv. Om vi pratar injektionsrum, som bevisligen räddar liv, så får vi höra att det sänder fel signaler.
Per Johansson anser att injiceringsrum är inhumant och ett tecken på att samhället gett upp hoppet om missbrukarna. Även Björn Johnson är tveksam.
– Sjukvårdspersonal skulle få se genom fingrarna med lagbrott i sin arbetssituation. Men huvudskälet till att jag är skeptisk är att den här typen av insatser inte når en särskilt stor andel av populationen, och jag kan känna att det är dålig hushållning med knappa åtgärder av narkotikapolitiska resurser. Det skulle skapa en enormt destruktiv debatt.
