Sextrakasserier i arbetslivet är ett svart hål

I restaurangbranschen var det, för över hundra år sedan, vanligt att kvinnor som arbetade i gästgiverier och värdshus kunde ”lånas ut” till gäster. Det var också okej att, om arbetsgivaren ansåg det vara behövligt, slå de anställda. Vi har gått framåt sedan dess, tack och lov. Arbetsmarknaden är en bättre marknad nu än förr. Främst beror det på de stora ansträngningar som fackföreningsrörelsen gjort, där man lyckats tvinga arbetsgivarsidan att vidta åtgärder, förbättra villkor och höja löner. Vi har fått lagar och regler som ska omöjliggöra diskriminering och trakasserier. Ändå är sexuella trakasserier ett område på arbetsmarknaden som är som ett svart hål fortfarande.

Det har släppts otaliga undersökningar under åren på ämnet sexuella trakasserier i arbetslivet. Alla har varit ungefär samstämmiga. Trakasserierna förekommer och de förekommer utbrett. Överallt. Kvinnor är huvudoffren även om män också drabbas. Det förekommer mer i vissa branscher än i andra. I restaurangbranschen idag uppger en förkrossande majoritet – sju av tio – att man blivit sexuellt trakasserad.

Hur detta kan få fortgå är inte egentligen särskilt svårt att lista ut. Kvinnor i samhället faller offer för sexuella trakasserier strukturellt och dagligen. Trakasserierna är normaliserade på ett sätt som inte går att blunda för. Arbetsmarknaden är inte på något sätt en isolerad del av samhället, befriad från patriarkala mönster. Kvinnor är ofta lovliga byten på arbetets köttmarknad.

Många som utsätts avstår från att anmäla i och med att man inte vill göra sig obekväm på arbetsplatsen. De utbredda otrygga anställningarna gör saken ännu värre. De flesta vet att det inte borde äventyra ens anställning att anmäla, men att detta oftast bara gäller i teorin. I praktiken straffas offren ofta, efter att ha gjort sig obekväma i arbetsgivarens ögon.

De flesta arbetsgivare svär sig fria från ansvar genom att ha vackra policydokument om att det inte är tillåtet med sexuella trakasserier. Men kompetensen att agera kraftfullt för att motverka trakasserierna finns inte där. Inte viljan heller. Hade den funnits hade trakasserierna inte kunnat fortsätta i lika hög utsträckning. Sveriges arbetsgivare skulle kunna markera mot gäster och kunder som tafsar på anställda. Man skulle kunna utdela kraftfulla konsekvenser mot chefer som trakasserar och hantera när kollegor trakasserar varandra.

Det handlar om vilja. Och om resurser. Men det borde vara väl värt för alla arbetsgivare att betala vad det kostar för att skydda sina anställda.