Servitören: "En ständig jakt på timmar"

Men det var då. För ett år sedan hjälpte facket honom att få en tillsvidaretjänst på 60 procent hos sin arbetsgivare. Han beskriver det som en enorm skillnad att kunna räkna med 11 000 kronor efter skatt varje månad, men berättar att han gärna sett ett lönepåslag. 

– Jag tycker att jag har en ganska dålig lön, men framförallt handlar det om att vi har halkat efter andra branscher. 

Jakob Berg önskar att man pratade om faktiska pengar istället för procent under avtalsrörelserna.

– Vi som jobbar i låglönade branscher kommer aldrig ikapp. 

Under sina fyra år som timanställd tog Jakob Berg även ströjobb för att dryga ut kassan, men tvingades ändå låna pengar från vänner och familj i perioder för att få det att gå ihop. För att hålla ner kostnaderna delade han en etta i Malmö med två andra personer och försökte leva så billigt som möjligt. 

– Det var jättestressigt, man får jobba mycket i vissa perioder och mindre i andra. Man måste också säga ja till skift på kort varsel och konkurrera om timmarna. Det blir en dålig arbetsmiljö och man kan inte säga ifrån för man har inget skyddsnät när man är timanställd. 

Stora klyftor 

Han ser inget positivt med debatten om låglönejobb och påpekar att situationen blir ännu tuffare om man inte har ett socialt skyddsnät. 

– Jag hade också känt att det var orättvist om någon tjänade mer pengar än mig om vi utförde samma arbetsuppgifter. Jag tror inte heller att vårt samhälle mår bra av att vi ökar klyftorna. Ju större klyftor vi har desto värre blir kriminaliteten och andra problem i samhället.

Själv vill han inte gå tillbaka till att jaga timmar. 

– Jag kan slappna av på ett annat sätt nu. Jag tjänar inte extremt mycket men jag lever väldigt billigt med. Jag har det ganska bra som det är just nu. 

Flickvännen Hanna, som inte vill förekomma med sitt efternamn i texten, tar över telefonluren. 

– Jag tycker att det är lite roligt att Jakob tycker att vi har det bra när vi bor två personer i en etta och han inte kan spara eller åka på ordentlig semester. Det säger en del om den situation Jakob har befunnit sig i under flera år. Jag som inte har några barn och har haft fast anställning på 70-80 procent i flera år tycker däremot inte att han har det så fett. 

”Vad gör man då?”

Hanna jobbar som servitör på 75 procent. Att hon och Jakob flyttade ihop för ett år sedan har underlättat situationen. 

– Jag vet att många tjänstemän kan få ut 20- 30 000 efter skatt. Det hade varit som att vinna på lotto. Eller tänk om vi skulle få 15 000 – 20 000 var i månaden, det blir 30 – 40 000 tillsammans, spekulerar hon. 

Samtidigt ifrågasätter hon att folk ska tvingas vara beroende av en gemensam hushållskassa. 

– Om man har barn i den här situationen, och den man är med behandlar en dåligt, vad gör man då? Man kan inte ta vägen någonstans. 

Läs alla delar i serien:

Har vi råd med mer otrygghet?

Undersköterskan: ”Ibland känner man sig som en slav”

Butiksbiträdet: ”De håller oss otrygga”

Hjälporganisationen: ”Behovet ökar”

PRENUMERERA PÅ ETC HELG

Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.