Professor emerita i rehabiliteringsteknisk forskning vid Lunds universitet; Bodil Jönsson har kommit längre än de allra flesta i sina funderingar kring arbetstid. Och hon förkastar de normer vi håller oss med idag.
– Vi har en väldigt gammal definition av arbete som är strängt knuten till industrialismen, och vi inbillar oss att vi kan räkna allt arbete i tid. Det är klart att timmar var viktiga när det handlade om att hyra människors muskelkraft, men vi har övergått till att titta på resultat. Och utan resultat är antalet timmar bara meningslösa, säger hon.
Istället för att definiera alla människor som inte jobbar just åtta timmar om dagen som ”utanför” borde vi omdefiniera vårt samhälle.
– Egentligen behöver vi inte arbeta, i den betydelsen, så mycket alls för att fortfarande producera lika mycket i samhället. Men däremot så behöver vi människor göra saker för att må bra. Men allt kreativt eller ideellt arbete som utförs räknas exempelvis inte i vår arbetslinje.
Bodil Jönsson har flera gånger lyft frågan kring varför vi så ivrigt buntar samman vitt skilda aktiviteter under en och samma beteckning, ”arbete”, och sedan normerar och reglerar dem efter en och samma mall. Alla som inte passar in i mallen ska ses som utanför.
– Men när tillräckligt många anses som utanför, blir de till slut innanför då de är flest. Det finns en tipping point där.
Hon exemplifierar med en diskussion kring förnybar energi där argumentet att pellets skulle vara bättre än vindkraft för att den skapar mer sysselsättning lyftes.
– Ska vi leta efter det mest arbetskrävande bara för att fortsätta rädda föreställningen om den nödvändiga arbetslinjen?
Hon välkomnar försöken med sex timmars arbetstid.
– Jag tror på alla försök att börja luckra upp den här bilden i grunden. Även försöken med medborgarlön i Utrecht. Sen är det kanske inte jättemeningsfullt att arbeta ens sex timmar med något meningslöst, som många jobb är idag.
Tror på solidaritet
Bodil Jönsson tror att svårigheten att släppa det krampaktiga grepp vi tagit kring vår syn på arbete är att vi inte tänker om i grunden.
– Ska jag vara riktigt stygg så är det nog för att det är enklast att behålla den. Vi inte vet hur vi ska fördela våra resurser om vi inte längre gör det utifrån arbetet. Men jag tillhör de få som vill väcka liv i begreppet solidaritet. Det finns vissa som tycker om att arbeta mycket och andra inte. Det krävs någon sorts generositet i tanken att det inte behöver vara lika för alla, men vi har byggt ett system som gör oss fyrkantiga i tanken.