Organiserat tiggeri – en myt svår att slå hål på

”Det finns ingen tvekan om att många av migranterna befinner sig i en situation där de är sårbara för exploatering och för att bli utnyttjade av andra”, står det att läsa i rapporten When poverty meets affluence som gavs ut tidigare i år och där författarna intervjuat såväl rumänska migranter – totalt 1 269 stycken – som deras släktingar i hemlandet.

Men att det skulle pågå någon trafficking eller något organiserat utnyttjande av tiggare finns det enligt rapporten inga belägg för. De pengar som tiggarna drar in – i Sverige tycks det vara 130 kronor per dag i snitt – delas med den egna familjen och hushållet.

”Komplicerade familjebildningar”

Stockholms stadsmission är kanske den organisation som har tätast kontakt med många av de tiggare som ofta misstänks vara offer för organiserat tiggeri.

– Vi har mött enstaka personer som gett uttryck för att de varit tvingade att tigga. Men samtidigt är det komplicerade familjebildningar vi talar om, där människor kan känna sig pressade att tigga, säger Marika Markovits, direktor för Stockholms stadsmission.

Hon påpekar att det rör sig om ett fåtal fall i en verksamhet där man möter omkring tusen berörda per år.

Samma mönster i fråga om fördelning mellan misstänkta fall och det totala antalet tiggare möter man i statistik från Brottsförebyggande rådet (Brå). Visserligen visar deras siffror att antalet anmälningar om människohandel i samband med tiggeri ökat med 156 procent, men det rör sig om en ökning från nio fall 2013 till 23 fall 2014.

Myten lever kvar

Det är också de siffrorna – nio anmälningar om misstänkt människohandel bland tiggare – som Dagens ETC får av Sverigedemokraternas Krister Stehag när vi ber dem skicka statistik, rapporter eller undersökningar som visar att det pågår ett omfattade organiserat tiggeri i Sverige.

Enligt en undersökning som SVT Nyheter gjort kan det finnas uppåt 4 100 tiggande EU-migranter i Sverige. 23 anmälningar om människohandel i samband med tiggeri motsvarar misstankar om att 0,6 procent av tiggarna kan vara utsatta för brottet.

– Jag gissar att myten lever kvar för att många förlitar sig på en intuitiv känsla om att det vi ser också är sanningen. I den publicerade undersökningen intervjuades över 1 200 individer i flera timmar – och kom fram till att tiggeriet inte är organiserat. Hur många av oss har haft så nära kontakt med tiggarna så att vi kan påstå oss veta mer? säger Marika Markovits.