Sverige beviljade förra året drygt 26 000 asylansökningar. Om alla länder i Europa skulle bevilja lika många per capita hade vi kunna ta emot samtliga av de totalt cirka 320 000 asylsökande som kom till EU 2013 – plus ytterligare fem gånger så många.

En av kritikerna till Mos maiorum är Christina Höj Larsen (V), riksdagsledamot.

– Vi är kritiska till EU:s yttre gränser som hindrar människors rätt att söka asyl. Vi ser den här typen av åtgärder som en del av EU:s migrationspolitik, där man försöker täppa till de få vägar som människor hittar in, säger Christina Höj Larsen.

Hur önskar du att EU:s migrationspolitik istället såg ut?

– Det viktigaste är att skapa lagliga vägar in till Europa för människor som behöver söka asyl, och det är inte alls omöjligt. Vi borde ha en diskussionen om hur vi ska kunna uppnå det. Det EU måste göra är att satsa mer på att bland annat rädda människor i sjönöd, det finns möjlighet att göra det med de resurserna som EU istället använder för att patrullera gränser.

”Större risker och fler övergrepp”

Journalisten Erik de la Reguera, aktuell med boken Gränsbrytarna, är även han starkt kritisk mot Mos maiorum och menar att det är ett omänskligt sätt att hantera migration på.

– Det är ineffektivt att lägga en massa pengar på att jaga människor som redan befinner sig i Europa. Människosmugglare finns på grund av att man förbjuder människors resande. Det är inte så att Mos maiorum innebär att människosmuggling kommer att upphöra, snarare skapar det en situation där det blir ännu svårare att ta sig till olika delar av Europa, vilket leder till större risker och fler övergrepp, säger Erik de la Reguera.

Han menar att fri invandring är ett mål vi måste ha på sikt, eftersom alla människor bör ha rätt till fri rörlighet. Det viktigaste för att fri invandring ska kunna fungera är att människors lika rättigheter garanteras, och att ingen människa ses som illegal, fortsätter han.

– Det är den stora utmaningen för det kommande seklet, eller de kommande årtiondena. Men Mos maiorum bidrar till det motsatta – människor som ofta har tvingats fly sina hemländer ses som kriminella i landet de anländer till.

Erik de la Reguera menar även att den demografiska förändringen EU står inför är något kritikerna mot migration blundar för.

– Det föds 1,6 barn per kvinna inom EU, vilket betyder en befolkningsminskning på sikt, samtidigt som den äldre befolkningen ökar. År 2050 kommer var tredje EU-medborgare vara över 65 år, det är en fördubbling av pensionärer jämfört med idag. Vem ska då jobba och betala för vården och pensionen?

I en rapport från OECD lyfts Sverige fram som ett av de OECD-länder som skulle vinna mest på ett ökat arbetsmarknadsdeltagande bland invandrade. Det finns dock få studier inom ämnet som kan fastställa hur mycket fri invandring hade kostat Sverige och EU. Christian Holmström, nationalekonom, menar att den relevanta frågan handlar om hur kostnaden eller vinsten blir för samhället som helhet, men att diskussionen ofta hamnar enbart i de statsfinansiella effekterna.

– Om gränserna blir öppnare än de är idag skulle det bland annat innebära högre skatteintäkter eftersom befolkningen växer och det blir ett breddat humankapital, vilket åtminstone i teorin bör ge högre tillväxt. Dessutom måste vi ta hänsyn till lägre kostnader för gränskontroller och administration av dessa. På utgiftssidan kan vi förvänta oss att utgifterna för integration och arbetsmarknadspolitiska åtgärder ökar.

– Om det blir ett negativt netto för statsfinanserna skulle det behöva finansieras med högre skatter eller minskade utgifter inom något annat område. Det svåra är att skatta dessa skillnader i praktiken, säger Christian Holmström.

Någon som räknat på vad fri invandring skulle kosta i kronor och ören är ekonomen Sten Ljunggren. Enligt hans beräkningar skulle det kosta 5 procent av EU:s totala BNP om vi tog emot samtliga av de 45 miljoner människor som lever på flykt eller i flyktingliknande situationer i hela världen. En sådan beräkning är emellertid grovt överdriven, de flesta flyktingar är internflyktingar i sitt eget land, och även med öppna gränser till Europa skulle sannolikt majoriteten av övriga flyktingar fly till ett grannland i första hand.

Långsiktig vinst

Lisa Pelling, migrationsforskare och utredningschef på Arena Idé, menar att fri invandring är något som alla länder i Europa tjänar på. Men för att fri invandring ska fungera i praktiken behövs ett rättvist omfördelningssystem.

– När det pratas om fri invandring stannar det ofta vid de kortsiktiga kostnader som först uppstår – bostad, mat på bordet, utbildning och så vidare. Men klarar man av de kostnaderna och fördelar dem rättvist får hela samhället del av den långsiktiga vinsten.

– Alla politiker inom EU är medvetna om den demografiska förändringen, och alla är överens om att fri invandring vore en vinst för EU:s ekonomi. Sedan är frågan hur den vinsten ska omfördelas, det är en siffra som skulle behöva redas ut.

Varför satsar EU istället på att bevaka gränserna?

– Det är ett viktigt argument – de kostnaderna hade istället kunnat riktas mot att ta emot människor på flykt. Det är enorma kostnader EU lägger på att bevaka gränserna, och de enormt höga murar som finns såväl på land som till sjöss gör att människor inte vågar lämna Europa när de väl har kommit hit. Många människor vågar inte återvända till sina hemländer eftersom det är oerhört svårt att ta sig tillbaka igen, det är bara ovärdigt.

Det problematiska med kritiken mot projekt som Mos maiorum, menar Lisa Pelling, är att det är en konsekvens av en politik där vissa får tillstånd medan andra ses som ”illegala”.

– Det är en jättesvår fråga, men det är konsekvensen av reglerad invandring.