Myndighetschefer hakar på inkomsttrenden

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

Höga löner på offentliga chefsposter brukar motiveras med att det är viktigt att hitta rätt kompetens. Men frågan är om de snabba ökningarna är motiverade. I en SOU-utredning från 2011 om myndighetschefers villkor tas argumentet upp i diskussionen om lönerna är tillräckligt attraktiva, skriver rapportförfattarna att det i dag inte finns något som visar att staten har svårt att rekrytera rätt personer. Myndighetschefer intervjuade i utredningen säger att en höjning av det genomsnittliga löneläget vore önskvärt, men att jobbet är tillräckligt attraktivt ändå. Ändå fortsätter topplönerna att öka snabbare än övriga inkomster.

Läs vidare på nästa sida: Ett moraliskt ansvar?

PRENUMERERA PÅ ETC HELG

Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.

Anna Almqvist, LO-ekonom och medförfattare till rapporten Makteliten, som i år visade att klyftan mellan makteliten och arbetare är på historiska nivåer. Hon berättar att rapporten har granskat såväl den ekonomiska som den demokratiska och byråkratiska elitens löner i relation till industriarbetares sedan 1950.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

– Det man kan se i vår undersökning är att alla tre grupperna sammantaget så ser man att inkomstklyftorna gentemot industriarbetare minskat fram till 1980 och sedan konsekvent ökat. Delar man upp det på undergrupperna så ser man att den ekonomiska eliten står för en väldigt, väldigt stor del av den här ökningen. De har ökat sina inkomster från 9 industriarbetarlöner i början av 80-talet till att genomsnittet bland de företagsledare som ingår i undersökningen i dag motsvarar över 50 industriarbetarlöner. Tittar man däremot på den demokratiska eliten och den byråkratiska eliten, så finns ett liknande mönster, men inte alls lika radikalt. Vi ser en liknande trend, men inte alls så extrem som i näringslivet. Det är näringslivet som står för de stora ökningarna.

Men borde man förvänta sig att staten tar ett större ansvar för att inte spä på ökande klyftor, som många ekonomer menar är negativa för samhällsekonomin?

– Den forskningen du nu pratar om, som säger att stora klyftor är negativt för finansiell stabilitet exempelvis, det är oklart om den utvecklingen påverkas av de nivåer myndighetschefer ligger på, så det kan vara lite hårdraget att dra det så långt. Man kan ju resonera att det offentliga skulle ha ett moraliskt ansvar. Men då gäller det ju att man har ambitionen att minska inkomstklyftorna över hela samhället. Och det har ju inte funnits sådana ambitioner under lång tid. Vi ser en kontinuerlig ökning av inkomstklyftorna i Sverige över lång tid, oavsett färg på regering. Så att visst, skulle man kunna säga att det vore bra att den offentliga sektorn föregick med gott exempel, men det bygger ju på att vi hade haft regeringar som ville att utvecklingen går åt det hållet och det har vi ju inte haft, säger Anna Almqvist.

PRENUMERERA PÅ ETC HELG

Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.