BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
Bara några timmar innan FN:s säkerhetsråd möttes den 28 september, för att diskutera implementeringen av resolution 2286 om skydd av sjukvårdsinrättningar, bombades ytterligare två sjukhus som Läkare Utan Gränser stöttar i Aleppo. Varje bombning får enorma konsekvenser för en redan desperat befolkning.
Syriska kollegor på plats vittnar om intensivvårdsavdelningar så fulla att patienter måste vänta på att andra ska dö innan de får en plats. De berättar om att de tvingas koppla bort respiratorer från de svagaste patienterna för att kunna hjälpa andra, trots att respiratorer är till för just de svagaste.
I takt med det ökade antalet bombningar ökar också antalet dödade och skadade. Men ingen tillåts lämna Aleppo, samtidigt som förnödenheter och medicinskt material inte tillåts komma in. Under den korta tid i augusti när belägringen var bruten lyckades vi få in mediciner och andra medicinska förnödenheter i staden men detta har inte gått att upprepa sedan dess. Snart är hyllorna tomma.
Snart tar även bränslet slut. Då kan ambulanserna inte hämta skadade efter attackerna och det blir omöjligt för kirurgerna att operera i mörker. Å andra sidan kommer det snart inte heller att finnas några fungerande sjukhus kvar att söka vård på. Av de åtta sjukhus som finns kvar i östra Aleppo har fyra bombats sedan den 30 september, ett av dem två gånger. Nu finns det bara två sjukhus kvar med kirurgisk kapacitet.
Men våra syriska kollegor är där för att stanna. De vet att de kommer att dö där, säger de, tillsammans med sina patienter. När det är deras tur.
Bomberna som regnar över östra Aleppo tillhör den syrienledda koalitionen och hela området har förvandlats till en gigantisk dödszon. Men attacker mot sjukhus förkommer inte bara i Aleppo utan även i andra delar av landet. I ett luftangrepp den 30 juli träffades till exempel ett sjukhus i Jassim, i den södra Daraa-provinsen. Sex personer förlorade sina liv – och ännu ett område blev utan tillgång till sjukvård.
Redan före den senaste offensiven var situationen kritisk i östra Aleppo. Vår rapport om attacken mot Al Quds-sjukhuset visar en skrämmande bild av arbetsförhållandena på stadens sjukhus och de brutala konsekvenserna av attackerna, både för sjukhuspersonalen och för befolkningens tillgång till sjukvård. Men bottnen var ändå inte nådd – sedan attacken i april har den ena ofattbara gränsen efter den andra överskridits.
Situationen i regeringskontrollerade områden kan vi inte vittna om. Sedan krigets utbrott har vi försökt få tillträde och tillåtelse att arbeta där, än så länge utan resultat. Vi gör ändå vad vi kan för att bistå befolkningen i Syrien. I dagsläget driver vi sex medicinska inrättningar i norra Syrien och stödjer fler än 150 vårdcentraler och sjukhus på olika håll i landet.
FN:s resolution 2286 kom till för att stoppa just den typ av attacker mot sjukvård som sker nu i Syrien och i andra konfliktområden. Nu måste medlemsstaterna vidta djärva och konkreta åtgärder för att se till att 2016 är det sista året som sjukhus bombas medan världen handfallet tittar på. För att få till stånd en förändring krävs politisk vilja och att de som begår övergreppen och bryter mot internationell humanitär rätt hålls ansvariga. För att det ska ske krävs oberoende utredningar, det räcker inte med att de som utfört attackerna själva utreder händelserna.
Fyra av fem permanenta medlemmar av säkerhetsrådet är i varierande grad engagerade i de koalitioner som utför bombningar i Syrien. Med andra ord har de också ett enormt ansvar att se till att detta vansinne upphör.
Den syriska regeringen måste stoppa de urskillningslösa bombningarna. Ryssland som oumbärlig politisk och militär bundsförvant till Syrien har ansvaret att utöva påtryckningar för att sätta stopp för detta totala förakt för mänskligheten som uppvisas i dagens Aleppo.
