Utan någon egentlig debatt har principen om likabehandling av tidningar bytts ut mot en kommersialiserad och avreglerad monopolsituation som styrs av företaget Tidsam, som ägs av Bonniers och tre andra förlag.

Miljöpartiet har flera gånger tagit strid mot monopolet som mediedrakarna skaffat sig över tidningsdistributionen och motionerat för att marknaden måste regleras. År 2005 skrev bland andra Gustav Fridolin en motion till riksdagen som menade att ”så som situationen är i Sverige idag, hotas mångfalden och vår grundläggande tryck- och yttrandefrihet riskerar att sättas ur spel. Småförlagen har ingen plats och slås ut. Detta anser vi vara mycket allvarligt. Att tystnaden kring denna fråga är så total är skrämmande och i sig en indikation på maktkoncentrationen inom media”.

Sedan förra året sitter Miljöpartiet i regeringen och har en kulturminister med makt att göra något åt saken. Men nu tycks partiet inte veta av frågan längre.

Serietidningar hårdast drabbade

I slutet av 80-talet hårdnade konkurrensen i tidningsbranschen. Bonnierägda Presam, som stod för all tidningsdistribution i Sverige, delades upp i ett antal mindre företag som skulle ansvara för olika delar av tidningsutgivningen. Alla mindre, alternativa och nischade tidningar skulle distribueras av ett bolag, Predab, och de stora titlarna skulle skötas av bolaget Tidsam. Uppdelningen gjorde att Bonnier och de andra stora förlagen kunde bli av med den brokiga samling specialtidskrifter, som de ansåg åkte snålskjuts på deras distribution. 

Resultatet blev att Predab snabbt gick i konkurs, liksom ett hundratal mindre tidningar som tappade sin distribution, medan Tidsam, med ägarna Bonnier, Egmont, Aller och Albinsson & Sjöberg, tog över nästan hela marknaden för tidskrifter.

Ur askan av Predab uppstod sedan Interpress, som idag erbjuder mindre tidningar distribution, men som bara har tio procent av marknaden och når ut till mindre än hälften så många återförsäljare som Tidsam.

Idag förmedlar Tidsam nio av tio tidningsexemplar som säljs i Sverige. Enligt stadgarna ska varannan tidning komma från ett annat förlag än deras ägare, men i praktiken har systemet satts ur spel genom strikta krav för att få ingå i distributionen. Ett nytt förlag som vill få en plats i tidningshyllan måste först betala en kvarts miljon i inregistreringsavgift. Därutöver finns en årlig förlagsavgift som i olika omgångar höjts till ungefär lika mycket och krav på att tidningen måste komma ut i ett visst antal tusen exemplar. 

För mindre och nystartade tidningar är kraven i praktiken omöjliga att leva upp till. Dessutom säger Tidsam numera nej till att ta in nya förlag, eftersom man anser att marknaden är mättad. 

Hårdast har serietidningsbranschen drabbats. Den oberoende barnserietidningen Tivoli försökte under ett par år lansera ett alternativ till vad de uppfattade som ett likriktat och könsstereotypt utbud för barn, men tvingades lägga ner 2012 på grund av svårigheter att nå ut. Sedan dess ges i princip alla serietidningar som syns i butikerna ut av samma utgivare, Tidsams ägare Egmont. 

 – De tar ut extremt höga avgifter från småförlagen vilket gör att vi inte kan komma ut på bred front. De allra flesta butiker har just Tidsam som leverantör vilket gör det svårt att gå andra vägar, sa Tivolis chefredaktör Camilla Nyman i en intervju med Medievärlden efter konkursen.

Egmonts affärsområdeschef, Linda Nehlstedt, svarade på kritiken om förlagets monopolställning på följande vis:

– Visst är vi störst, och just nu har vi alla serietidningar i den breda handeln, men det finns redaktionella tidningar som Frida och Glitter som inte ägs av oss. 

Frida och Glitter ägs dock av Aller Media, den andre av de fyra ägarna i Tidsam. 

”Förödande konsekvenser för upplagan”

Så här har det sett ut sedan början på 1990-talet. När journalisten Dan Josefsson år 2000 fick Bonniers Stora Journalistpris för ett avslöjande i ETC vägrade han att ta emot priset med motivet att Bonnier gjort det omöjligt att få artikeln spridd genom försäljning i kioskerna. År 2004 anmälde Vagabond Tidsam till Konkurrensverket, som emellertid inte hade några synpunkter på konkurrenssituationen. 

År 2013 anmälde även tidningen Föräldrar & Barn Tidsam till Konkurrensverket efter att Tidsam plötsligt beslutat att inte längre distribuera tidningen sedan LRF Media sålt den till förläggaren Hanna Harge och hennes företag.

Tidsam angav att beslutet var principiellt och att man sedan länge haft stopp för nya förlag. Men Hanna Harge menade att Tidsam utnyttjade sin monopolställning med syfte att främja sina ägares tidningar. 

– Vi förlorade vår plats i tidningshyllan bredvid de konkurrerande tidningarna från en dag till en annan. Det fick såklart förödande konsekvenser för upplagan, säger hon. 

När Föräldrar & Barn togs bort ur distribution fylldes samtidigt luckan i tidningshyllan av tidningen Vi Föräldrar, som ges ut av Bonnier Tidskrifter och som mellan 2013 och 2014 ökade upplagan med sex procent, i motsats till de flesta andra tidskrifter. 

Men inte heller denna gång hade Konkurrensverket något att invända och friade Tidsam med motiveringen att Föräldrar & Barn lika väl kunde distribuera tidningen genom Interpress. I praktiken sjönk dock Föräldrar & Barns upplaga med nästan 50 procent i och med övergången till Interpress. 

I samma veva meddelade också Tidsam att tidningen var välkomna tillbaka. 

– Vi hade generellt sagt nej till nya förlag under de senaste tio åren, men under den här processen med Föräldrar & Barn började vi titta på våra kriterier och kom fram till att vi skulle justera reglerna så att en tidning som bara byter ägare ska erbjudas ett nytt förlagsavtal, säger Tidsams vd Daniel Andersson.

Varför tar ni inte in nya förlag?

– Vi vill ge de tjugofem förlag vi har avtal med en ärlig chans att nå ut med sina titlar. För varje nytt förlag vi tar in blir det ännu mer slagsmål om de i snitt 120 platser som butikerna har i sina tidningshyllor. Vi har redan 400 titlar som vi distribuerar, så i snitt kommer vi bara ut med en tredjedel av vårt sortiment i varje butik.

Vad säger du om kritiken att det är svårt för mindre tidningar att komma in på marknaden och hävda sig i konkurrensen?

– Jag köper inte det. Ingen annan aktör inom dagligvaruhandeln och servicehandeln har så stora möjligheter att komma ut på marknaden som just tidskrifter. Tar du fram en ny chokladkaka som är jättebra, är det nästan omöjligt att komma in på Ica eller Statoil och börja sälja den om du är en liten aktör. Startar du däremot en tidskrift på ett nytt förlag kan du få den distribuerad via Interpress till så många butiker som titeln förtjänar. 

Hur kommer det sig att Tidsam har 90 procent av marknaden i så fall?

– Det beror på de största titlarna historiskt har legat hos Tidsam. Om vi har en veckotidning som är jättestor är det klart att det drar upp omsättningen, men vi har fortfarande bara en bråkdel av titlarna som finns på Interpress, säger Daniel Andersson.

Drar in miljoner till ägarna

Trots att Föräldrar & Barn släpptes in i Tidsam-gemenskapen igen har de inte lyckats hämta igen upplagetappet efter uteslutningen, berättar Hanna Harge. Ett villkor för att återanslutas var att förlaget började betala samma årsavgift som de stora förlagen, vilket enligt Hanna Harge handlar om runt 400 000 kronor per år.

– Hela printbranschen har tvingats anpassa sig till tuffare tider de senaste åren, men distributörerna har inte behövt anpassat sig och har istället kunnat höja avgifterna, säger hon.

Men även den kritiken slår Tidsams vd Daniel Andersson ifrån sig.

– Jag köper inte det. Vi har höjt avgifterna väldigt modest och höjningarna har enbart baserats på de ökade utgifter vi haft för transporter och annat. Även vi har det tufft med resultaten just nu.

Har ni gått med förlust?

– Nej, tack och lov.

Hur mycket vinst gör ni då?

– Vi har i snitt legat på 5–8 procent i vinst de senaste åren.

Med en omsättning på 1,5 miljarder blir det runt 100 miljoner kronor per år, vilket med tanke på läget för övriga tidskriftsbranschen får sägas vara ett gott resultat.

Inte på kulturministerns bord

Åter då till Miljöpartiet, som också stridit i flera år för att reformera tidskriftsdistributionen. Med Alice Bah Kuhnke som kulturminister, och med Gustav Fridolins motioner om en hotad tryck- och yttrandefrihet i ryggen, borde Miljöpartiet ha ett gyllene tillfälle att skrida till verket. Men efter ett år i regering finns frågan fortfarande inte på bordet. Kulturministern vill heller inte kommentera saken utan hänvisar istället till den stora medieutredning hon tillsatte i våras och vars resultat presenteras först nästa år. 

Bah Kuhnke har lovat att utredningen ska leverera ”drastiska förslag” för att vända den pågående medieutvecklingen, där traditionella medier tappar mark. Men Anette Novak, som utsetts av regeringen att leda medieutredningen, kan inte heller hon gå in på några detaljer om utredningens innehåll, eller om villkoren för tidskriftsdistribution ens kommer att beröras. 

– Börjar vi diskutera vad som ingår eller inte ingår hamnar vi i diskussioner om vad vi borde göra när vi istället borde arbeta, säger hon. 

– Uppdraget är så oerhört brett att allting som berör medieområdet skulle kunna ingå, men vi har tolkat uppdraget som att utredningens fokus bör ligga på nyhetsförmedlande medier inom dagspressen snarare än tidskrifter.

”Utgår ifrån att han driver frågan”

Inte heller i kulturutskottet är tidskriftsdistributionen en fråga för diskussion. 

– Jag vet att Miljöpartiet har motionerat om det tidigare, men jag har under mitt år i kulturutskottet inte sett frågan nämnas överhuvudtaget, säger Niclas Malmberg, Miljöpartiets kultur- och mediepolitiske talesperson.

– För distribution av dagspressen finns ju ett bra system som gör att den stora distributören måste ta med mindre tidningar, och får dessutom en ersättning för det via distributionsstödet. Frågan är om det inte hade varit möjligt att ha ett motsvarande system även för tidskrifter.

Så har det låtit sedan början på 90-talet, varför har inget hänt?

– Det är märkligt att konkurrensverket inte har reagerat på det, kan man tycka. Det är klart att det ligger ju inte i de här förlagens intresse att skicka ut andra förlags tidningar.

Men det är ingen fråga som Miljöpartiet driver nu när ni sitter i regering?

– Om Gustav Fridolin har motionerat om saken utgår jag ifrån att han driver frågan vidare i regeringen. 

Men Gustav Fridolin (MP) låter via sin pressekreterare hälsa att jag bör vända mig till kulturminister Alice Bah Kuhnke för regeringens syn på frågan, alternativt till Niclas Malmberg, om jag vill få partiets syn i frågan. Alltså samme Malmberg som just förklarat att han inte vet hur tidskriftsdistributionen fungerar. 

PRENUMERERA PÅ ETC HELG

Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.